|
|
|
|
| | Fredagen den 3 juli 2009
Sara Eldén
Idag i Göteborgs-Posten recenserar Eva-Lotta Hultén, som jag annars inte har haft
anledning att gilla särskilt mycket, en doktorsavhandling om \"Konsten att lyckas som
par\".
Det som först fångar mitt intresse är, att Hultén uppfattar att doktorsavhandlingen handlar
om
populära TV-serier och böcker om parrelationer - och att dessa alltid har utgångspunkten,
att det är möjligt att leva helt jämställt - det vill säga som om inga könsskillnader fanns,
som om ingen biologi fanns och som om alla kunde göra om sig själva att fungera i den
hopplösa modell av samlevnad och liv, som vänstern i Sverige - och även många
liberaler - har propagerat för sedan andra världskrigets slut!
Så otroligt bra att äntligen en recensent kan se att vi har haft denna "bias"!
När jag läser artikeln en gång till, förstår jag, att en av de TV-serier, som avhandlingen
bygger sina slutsatser på, är just den, som min kollega inom familjerådgivningen i
Danderyds kommun var med om att producera för fem år sedan. Serien hette \"Mellan
Dig
och mig\" och den var fullständigt rabiat.
Maria Hällström från Söderstöds familjerådgivning brukade på våra gemensamma möten
i Danderyd - varje år i maj tillsammans med Nils-Erik Särnbrink - ledare för rådgivningen -
hoppa på mig redan innan mötet hade börjat och peka finger åt min uppfattning att
familjer, som sökte råd, i första hand skulle få rådgivning om hur de skulle kunna fortsätta
tillsammans. Särskilt om de hade barn.
Barn skadas inte av skilsmässor och vuxna måste få gå \"kärlekens väg\", sa Maria
Hällström. Punkt slut!
Min uppfattning om familjer var för Hällström rent ut sagt farlig - och hon anmälde mig
också till bland annat JO och Socialstyrelsen!
För att inte gå under vid dessa möten hade jag alltid med mig några av mina
medarbetare, som heller inte trodde sina öron, när jag fick mig mina påhopp av
kollegorna. På vägen hem till Göteborg i bilen kunde vi sedan tala om det inträffade och
fatta mod att fortsätta med vårt arbete.
Nu får jag läsa i Hulténs artikel i Göteborgs-Posten att doktorsavhandlingen visar på
löjligheten i det svenska förhållningssättet!
Sara Eldén uttrycker det tydligen som att : \"den inbillade jämlika ramen innebär att det
är lika problematiskt i parförhållandet att utföra det det nödvändiga arbetet (kvinnorna)
som att inte göra det (männen)."
Johan Croneman recenserade TV-serien Mellan Dig och mig i Dagens Nyheters
nätupplaga den 26 oktober under rubriken:
HÄNSYNSLÖS PSYKOLOGISK HUMBUG
Denna recension skickade jag ut till mina egna elever och kursdeltagare i ett massutskick.
När jag ser huvudet på e-posten, som jag skickade, är den lika lång som ett ösregn.
Väldigt få svarade eller skickade tillbaka en reaktion till mig.
Under tiden TV-serien pågick fick jag emellertid svara på frågor dagligen, om det är så
jag arbetar, som Maria Hällström och hennes i gestaltterapi utbildade kompanjon
Domenica La Corte? Hela svenska folket blev Maira och Domenica med dem under
hösten 2005. Min värsta avtvålning av Maria fick jag i maj 2005, när inspelningarna
pågick. Serien måste ha kostat TV2 stora summor - hur stora har jag inte tagit reda på.
När jag ringer upp Sara Eldén idag på morgonen för att fråga henne om det verkligen
inte är en dröm utan verklighet att denna TV-rappakalja har blivit föremål för en kritisk
doktorsavhandling, svarar en ung kvinna, som just nu befinner sig i Berlin.
Jodå, allting stämmer! Forskningen ligger nu idiotprogrammen i TV i bakhasorna!
När jag på Google slår upp Maria Hällström, kan jag läsa att hon nu har utökat sitt revir
med Söderstöd och tagit över hela familjerådgivningen i Uppsala kommun också!
Och att hon använder Google Calendar för sina bokningar!
Hon som anmärkte på mig, att jag använde e-post år 2002! Sådana medel skulle av
sekretsskäl inte användas i familjerådgivning överhuvudtaget, enligt Maria Hällström.
Tack snälla Sara Eldén! Du ger mig nytt hopp om Sverige!
Eva Sternberg Fredagen den 3 juli 2009 - 17:15:05
|  | | | Torsdagen den 2 juli 2009
Sverige är bankrutt!
Just nu lyssnar jag på presskonferensen om Riksbankens beslut att göra den svenska
kronan värdelös och att sätta oss alla i ett ekonomiskt nödläge.
För bara tio månader sedan HÖJDE Riksbanken den svenska räntan - efter Lehman
Brothers och medvetenheten om den finansiella krisen i världen! På grund av det
inflationshot, som chefen för Riksbanken då såg som ett spöke framför sig!
Nu är han medvetslös åt andra hållet. Inget talar nämligen för att han skulle ha röstat för
en bibehållen styrränta, om han inte varit intagen på sjukhus vid mötet igår
Det är bankerna i Sverige, som till varje pris måste räddas - efter sina vidlyftiga
bondfångerier i Baltikum!
Om dessa vansinnigheter sägs emellertid inte ett ord på presskonferensen. Namnet på
landet Lettland, hörs inte.
Stefan Ingves är enligt uppgift sjuk - antagligen hemma i Finland.
Barbro Wickman-Parak talar pedagogiskt och tålmodigt. Hon håller med om att beslutet
om räntesänkningen helt strider mot de glada prognoser som lednngsgruppen i Sveriges
Riksbank tidigare har låtit undslippa sig.
Hon har i alla fall inte svårt för att föra fram sitt budskap! Hon behöver inte gå i Maud
Olofssons mentorskola för blivande kvinnliga styrelseledamöter i börsnoterade svenska
och statliga företag! Hon behöver därmed inte heller riskera att vara otrogen ihop med
sin blivande mentor och därmed spoliera sitt eget och mentorns liv! Och deras familjers!
Jan och jag tillhör dem, som tjänar på att stabiliteten i den svenska ekonomin är borta.
Vi tjänar på ett garanterat lågt ränteläge under en lång tid framöver.
Vi har hela tiden investerat våra pengar i det löpande. Vi har startat företag, tagit risker
och blivit hånade av våra kollegor och grannar för att vi inte köpte aktier i svenska
exportföretag istället. Eller satsade på att samla pengar till vår pension om tjugo år -
utan gav det vi hade skapat till våra barn.
Jag jobbade i nästan alla Sveriges exportföretag och mötte i princip bara medvetslöshet.
För Volvo var det löjligt att skriva ett praktikfall för ledarskapsträningen, där beroendet
av fossila bränslen hade minimerats. "Lådan" hette det praktikfallet. Jag har det på
vinden här i Alveredsdalen.
Jan och jag investerade i en nedläggningshotad gård i Dalsland och en sumpåker i
Sisjön - förutom i de språkskolor vi hade i Sveriges större städer. Vi anställde så många vi
kunde. Vi gick inte på grannarnas fyllekalas i Örgryte. Efter några år - med mig i media
varje dag - blev vi inte ens bjudna!
Om mig stod det, att jag ledde Nordiska Fredsmötet den 15 maj 1982 och hade tagit
initiativ till och var ordförande i mässan Kvinnor Kan och att jag trodde på Gud.
En granne knackade en dag 1982 på vår dörr på Hackspettsgatan och sa, att han inte
gillade att bo som granne till en kommunist!
Några veckor senare låg han död i sin egen trädgård, drabbad av hjärtinfarkt, när
stöldlarmet till hans villa hade utlösts av misstag mitt i natten!
När vi hade sålt våra språkskolor började jag lära mig mer om den mänskliga hjärnan
och om familjen som den viktigaste livbojen i våra liv.
Den barnlöse Pär-Arne Jigenius - G-P:s chefredaktör - startade ett stort mediedrev mot
mig. Där lärde jag mig mycket! Den kunskapen hade jag kunnat dela med mig till Wanja
Lundby-Wedin!
En sådan person som jag platsade inte i Göteborgssocieteten - och inte heller någon
annanstans.
Jan har ju hela tiden varit fast förankrad i sitt spel - golfen. Men han har inte för den skull
underkastat sig de ytterligheter i umgängesformer, som finns inom den sporten - liksom
andra sporter.
Nu bor vi här i Alveredsdalen vid de golfbanor, som vår familj har investerat i. Det var
sådana som vi, som till slut skulle visa sig få rätt! Banorna ligger där - oavsett ränteläget!
Grästäkten framför vårt hus ser däremot redan ut som en potatisåker!
Nu är det dags att kavla upp ärmarna och ta nya tag - det gamla Sverige finns inte
längre!
Eva Sternberg Torsdagen den 2 juli 2009 - 13:35:55
| | | | Onsdagen den 1 juli 2009
Fågelsången
I morse fick vi veta i Vetenskapsradion att fågelsången är nedärvd i fåglarnas hjärna -
inte inlärd, som tidigare har ansetts.
Jag tänker , att det är bra, att någon äntligen börjar göra verkliga undersökningar - på
verkliga fåglar - om hur de lär sig att sjunga!
På samma sätt är nämligen också vår mänskliga språkinlärningsförmåga inprogrammerad
i vår hjärna.
Jag tänker också att mer än nittio procent av det som kallas vetenskapligt idag är ren lögn!
Hur någon kan ta något på allvar, som kallar sig vetenskapligt bevisat i vår tid, fattar inte
jag!
Ett barn, som lever helt ensamt lär sig att tala det språk, som de omgivande djuren
undsläpper sig. Eller de ljud, som fåglarna producerar.
Evolutionsbiologen Magnus Enquist i Uppsala talar entusiastiskt i P1 om hur bra
fågelsången stämmer med hans forskningsområde. Hjärnan.
Zebrafinkarna, som hade blivit undersökta, blev bortförda från sin familj och sina revir - i
naturen.
De fick börja sjunga själva. I burar.
Det gjorde de!
De sjöng efterhand bättre och bättre. Hannarna, som hade fått upp den mest varierade
sången, var de som hade hört sina fångade fäder sjunga!
Det behövdes bara några generationer i fångenskap, för att den inneboende dirften och
kunskapen om hur zebrafinkar skall sjunga, skulle välla fram i burarna!
Vi har inte bara språkinlärningsförmågan inprogrammerad i vår hjärna - även den
monogama familjen i tre generationer - är inprogrammerad.
När vi föds letar vi efter en mor att dia och en far, som beskyddar henne och ser till att
hon inte behöver arbeta på posten för att försörja sig de tre första åren efter vår födelse.
Vi tror och hoppas att våra föräldrar skall tycka om varandra och att vår äldre bror skall
vara hygglig mot oss - och att vi inte alltför snabbt skall få ett syskon, som tar bröstvårtan
ur munnen på oss och tränger ut oss ur modersfamnen redan före sin födelse!
Vi hoppas också att vi skall födas på en plats på jorden, där inte en massa
socialingenjörer av Olof Palmes kaliber skall ha förstört våra levnadsmöjligheter.
Och även om han har gjort det, så lever han inte längre utan är mördad.
Vi hoppas självfallet att sådan kunskap, som Magnus Enquist har om zebrafinkars sång,
skall gynna också oss!
Vi hoppas att vi skall få möta politker, som bryr sig om fågelsången - även i våra
mänskliga hjärnor.
Vi vill gärna ha politiker, som i sina egna liv visar att de har förstått något mer än hur
man räknar ut fastighetsskatt i överklassområden!
Från och med idag kan vi dock ta det lite lugnare med förhoppningar om våra svenska
politiker - för nu kommer vi att mista nästan alla beslutsmöjligheter, när hela folket skall
doppas ner i EU-grytan. Och ur den kommer inte svensk familjepolitik att komma upp -
annat än som en restprodukt!
Eva Sternberg Onsdagen den 1 juli 2009 - 12:23:27
| |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Juli 2009 |
| Mån |
Tis |
Ons |
Tor |
Fre |
Lör |
Sön |
| | | *1 | *2 | *3 | 4 | 5 | | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | | |
| |
Eva Sternberg
FAMTUBE:s videoprojekt
MÖDRAR & DÖTTRAR
LÄS...
|
|
|
|
|
|
 Föregående sida |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
