|
|
|
|
| | Torsdagen den 17 maj 2012
Gökotta
Igår hade jag fått med mig Jan på att vi idag på morgonen skulle fira gökotta - innan jag
åker till Stockholm och han skall vara "ensam" hemma.
Vädret såg ut att kunna bli bra.Jag skall inte åka förrän klockan 16.20, så vi har tid.
Men:
Jan lyssnade av misstag - från min sida - på min radio - med ljudvolymen på ut i hela
sovrummet - på Kjell-Albin Abrahamsson, som skulle tala med svenskar och och norrmän
om Norges nationaldag - och Jan gick in i fel kanal i sin hjärna direkt.
- Jag som trodde att Kjell- Albin var en bra reporter, sa Jan.
- Det är fyrtio år sedan Du hörde honom rapportera från Warzawa, sa jag. Han kan ha
kommit på en och annan tanke sedan dess!
Där sprang den tändande gnistan rakt ut ur oss - och på varandra.
Strax därefter ringde telefonen. Det var från Torrekulla. En medlem hade klagat på att
någon - annan än Jan - hade greppat om hans klubba och att han nu istället ville ha sin
klubba lagad av ett proffs - med mer än sextiofem år i branschen - Jan.
Upp som en raket. Inte ta emot en så klok medlem i pyjamas! Börja duka för frukosten till
dess att kunden skulle komma.
Även jag steg upp.
Vädret hade ingen likhet med det väder, som jag såg igår på www.yr.no! Till och med
jag hade igår trott på väderleksrapporten från Norge!
Det var som om vi båda hade lämnat den spelplan vi hade bestämt igår.
Vi spelar nu olika spel till dess jag kommer hem igen!
Gökottan är inställd och göken tiger.
I övermorgon drar vi upp uret igen - som vi har gjort i femtiosex år, fyra månader och tre
dagar!
Eva Sternberg Torsdagen den 17 maj 2012 - 8:42:28
|  | | | Onsdagen den 16 maj 2012
Det går inte....................
Igår skrev jag om hur en grupp chefer på Volvo - under min ledning - kom att tillverka en
rekordstor luftballong, som vi släppte iväg från Karmansbo kursgård. Vi jublade! Vi hade
lyckats göra något nytt - för Volvo och Karmasnbo.
Idag, när jag hör på morgonnyheterna, slår det mig attt hela mänskligheten nu har
kommit till den punkt, som jag hade lagt in under den första dagen av chefsutbildningen:
en olöslig uppgift!
Det gick inte att få deltagarna att inse att uppgiften var olöslig. Alla deltagare gav
sig in med liv och lust i problemlösningen. De kaxigaste höll på hela natten och vi sågs
vid frukosten, då de började attackera mig med sina lösningar, som jag dessvärre var
tvungen att underkänna.
Vi - mänskligheten - är nu alla där!
Vi måste definiera om uppgiften!
Vi måste till exempel ersätta ordet "arbete" med ordet "liv"
I Sverige har etniskt korrekta svenskar mitt i livet ett arbete - enligt Fredrik Reinfeldt
Alla andra her ett liv - i första hand.- enligt mig.
Eva Sternberg Onsdagen den 16 maj 2012 - 7:13:18
| | | | Tisdagen den 15 maj 2012
Den 15 maj 1982
Idag är det den 15 maj 2012. Idag är det trettio år sedan det Nordiska Fredsmötet gick av
stapeln på Ullevi och Scandinavium.
Jag hade varit på ett möte i Näckrosdammen 1981 - anordnat av Internationella
Kvinnoförbundet för Fred och Frihet och beslutat mig för att gå med i denna förening.
Mycket snabbt fick jag kontakt med dess ordförande - Harriet Otterloo. Vi fann varandra
direkt.Hon hade allt, som jag inte hade. Arbetarbakgrund. Förmåga att stå framför en
jättepublik på Ullevi och tala som om det hade gällt att tala till en av hennes fyra söner.
Harriet var briljant. Hennes man hade varit lärare hos oss på Språkkonsult. Jan fick ofta
åka ov hämta honom hemma på Hisingen - så att han kom i tid till sina lektioner hos oss
på Språkkonsultt - i nederländska.
Jag såg bara en rak väg framåt för mänskligheten - Fred - och jag visste att jag hade
mycket att ge.
PÅ den tiden trodde jag fortfarande att Martin skulle komma att följa i mina spår direkt.
Jag kunde inte föreställa ig att han skulle spilla bort sitt liv och sin stora begåvning - han
är lika karismatisk som jag - på ett intrikat bollspel, som några skotska fårbönder hade
hittat på för att få tiden gå.
På den tiden visste jag ingenting om hjärnan, ingenting om skillnaden mellan mäns och
kvinnors liv och jag levde neddoppad i den svenska politiska idiotin om alltings framtida
möjlighet att lösas och kunna genomföras! God bless my soul!
Hela Europa skakades i sina grundvalar vid denna tid. Stora demonstrationer hölls på
den tyska östsidan och jag var övertygad om, att det inte skulle kunna gå att stå emot
den frihetshunger, som människorna i Öst hade visat sedan mitten av sjuttiotalet.
Den 15 maj 2012 var för mig ett genombrott för min politiska vilja och begåvning. Aldrig
har jag känt en så stor samhörighet med alla människor i världen och med mig själv -
och med minegen familj som den dagen!
Inte heller senare har jag riskerat så mycket pengar på en dag, som jag gjorde den
15 maj 1982! Det skulle inte vrara möjligt!
I morse började jag ringa runt till de människor, som var med i 15 majkommittén - för att
höra om de var ute och firade trwttioårsminnet av denna stora dag?
Det var de inte.
De var inte ens hemma.
En kvinna, som efterträdde mig i förbundet, var ute och inhandlade grejor till sin
åttioårsdag. Men hennes man - en av mina första chefer på Volvo . svarade i telefon och
vi hade ett mycket givande samtal.
Bara att höra hans röst gjorde mig glad.
Våra minnen från början av sjuttiotalet framstår nu som något dyrbart och
världsomvälvande. Han mindes mig med förskräckelse. Jag ställde till med mer trassel för
honom på en förmiddag än alla hans andra medarbetare på Volvos
utbildningsavdelning gjorde under hela sjuttiotalet!
Jag startade eget företag inom samma bransch, som jag jobbade i på Volvo.
Jag sa till flera huvudenhetschefer att jag inte talar med sådana, som har hatten direkt
på axlarna.
Vid varje avdelningsmöte hade jag så många idéer - och presenterade dem - att han
bad till Gud att jag skulle få hjärnblödning och vara hemma under en längre tid.
När jag sa till honom, att hans fru ju hade gjort ett sådant strålande jobb som min
efterträdare och att det ju måste ha berott på att hon bara gick in och arbetade och
gjorde det hon skulle göra, då höll han med.
När jag sa att jag alltid - överallt - gick ännu ett steg längre än andra i den riktning, som
jag trodde ledde till framtiden och sanningen, då höll han också med.
Så min tid blev kort, för hur orkar en stor organisation med en sådan person som jag?
Det gör den inte. Den bästa stunden för en organisation, som får en sådan som jag till sig
är, när hon slutar.
Då blir alla glada och kan säga att de har stöttat mig i allt! En frisk fläkt!
Även den gången, när jag fick en hel chefskurs på Volvo i Kamansbo att göra en jättetsor
luftballong, som sedermera sjönk ned på en störresvensk kraftledning och släckte ned
hela Svealand! Mitt i natten - hade min gamle chef önskat att han inte hade behövt vara
med om!
Säkerhetsmänniskorna på Volvo tog på sig ansvaret för att jag hade genomfört detta
chefsprojekt med luftballongen!
Stort tack till alla, som har täckt upp för mig - i hela mitt liv!
Eva Sternberg Tisdagen den 15 maj 2012 - 20:45:35
| | | | Söndagen den 13 maj 2012
En strålande morgon
Jan är frisk igen. Hans axel har läkt och han har en stor aptit på att ge sig i kast med
dagens arbete på Torrekulla golfklubb.
Hans lap-top står bredvid farfarsstolen i hallen, papperskassen med skyltar och bollar står
där också - och frosten är borta från golfbanan!
Hur har vi - som folk - någonsin kunnat tro att männsikans högsta önskan skulle vara att
inte arbeta?
Hur har vi kunnat tro att någon frivilligt vill vara sjuk?
Hur har vi kunnat tro att vi inte är födda tacksamma och hoppfulla inför framtiden?
I natt hade jag en dröm. Jag drömde att en framträdande svensk hjärnmänniska - och
hela hans syskonskara - hade dödats på något sätt. Jag blev inte ledsen. Jag bara tänkte,
att nu behöver inte höra på den rappakaljan från det hållet längre!
Vid femtiden i natt, när jag vaknade av att Jan satt och lade in ett startschema för
Torrekulla vid köksbordet, lyssnade jag på nyheterna.
Den första nyheten idag var att socialstyrelsen har bestämt sig för att erkänna, att det kan
finnas något annat botemedel mot psykiska svårigheter än KBT (kognitiv beteendeterapi)!
Det kan vara möjligt att den nya flugan, som drack upp hela den svenska psyksoppan, har
blivit för stor! För smällfet och dryg.
Det kan vara, att alla omskolade, tillskolade och särskolade svenska ingenjörsatleter, som
gått i särskild utbildning på högskolan i Flen, inte kunde rädda den svenska psykvården -
som är ett skämt på den internationella scenen!
Eller som jag brukar säga - om vi nu är ett sådant förträffligt välfärdsland för allla - hur
kan det då komma sig att så många mår så dåligt? Borde vi inte vara friska nu - efter så
mycket KBT-eri och så många socialingripanden?
Jan behöver inte tänka på detta. Inte nu, när han åter är frisk i sin axel. Deprimerad har
han aldrig varit. Han har samisk bakgrund genom sin morfar och mamma. Han älskar sött
och tål inte salt! Han började med sin drog - golf - vid åtta års ålder - och kommer hem
om kvällarna nykte roch optimistisk!
Eva Sternberg Söndagen den 13 maj 2012 - 5:41:47
| | | | Fredagen den 11 maj 2012
Hur gick det för de tatuerade änkorna?
I DN idag läser jag en insändare från en kvinna, vars man - drabbad av stroke - kom
tillbaka från döden, men inte till ett människovärdigt liv.
Insändaren är undertecknad med ett namn! Insändaren vill inte vara anonym! Hon står
för det hon skriver!
Så jag går till datorn och slår upp hennes telefonnummer.
Jag ringer upp henne och hon svarar genast!
- Ja, det är hon, som har skrivit till Dagens Nyheter om hur hennes man räddades från
döden - men inte till livet! Han - och därmed även hon - fastnade mellan liv och död och
hon får ta hand om det! Hon får ta hand om honom och sig själv och deras barn och
barnbarn!
När hon berättar för andra om sitt liv nuförtiden, tror de henne inte!
När hon berättar att människor, som är äldre än 65 år i Sverige betraktas som kompost i
vårdsamhället, då tror ingen henne!
När hon vill ha hjälp hänvisas hon till hemtjänsten, som varken kan, vill eller vågar
hjälpa hennes man tillbaka till ett fungerande liv.
Hemtjänstens personal har inte rätt utbildning, inte tid, inte lust, inte kunskap och måste
snabbt ge sig iväg till nästa vårdmottagare, så de bara önskar henne lycka till!
Jag berättar för henne ett jag blev så glad, när jag läste hennes insändare i DN idag!
Jag blev så glad, när jag läser en text av en kvinna i min egen ålder! En text, som är
kritisk mot det som unga män i 40- årsåldern kallar för "välfärdssamhället" och som de
kan tjäna grova pengar på - nuförtiden!
Hon är kritisk mot dessa medvetslösa unga poliitker och dessa gamla fackföreningsgubbar,
som vi har utsett till våra partiidoler!
Vi - det svenska stolta folket, som aldrig har haft slavar och alltid har varit frihetssträvande!
Vi - det svenska folket, som är kvar hos våra män - även när de har fått stroke och
subarach noidal blödning i hjärnan!
Vi kvinnor - de kvinnor, som inte föll till föga för lockelsen att bli tauerade änkor som
raggade män på andra änkors begravningar i Stor-Stockholm!
Vi som fortsatte att vara föräldrar och far- och morföräldrar och som trodde på vår
framtida pension!
Vi som nu står vid vår mans sida och ber hemtjänsten om hjälp - innan de försvinner in i
sin nyleasade bil - märkt med vårdbolagets dekaler:
CAREMA!
Eva Sternberg Fredagen den 11 maj 2012 - 10:02:12
| | | | Onsdagen den 9 maj 2012
HJärnan är som en lök
Är det så svårt att förstå att den mänskliga hjärnan är som en lök, som utvecklas efter
hand som den växer.
Är det så svårt att förstå att ett spädbanrs hjärna är som en växande blomsterlök - om man
skadar den tidigt i livet blir det ingen blomma!
Är det så svårt att förstå att vi inte förstår detta i Sverige, när vi sätter våra lökar i öknen
och hoppas på det bästa?
Eller kommer vi att förstå detta snart - och kommer vi då att ändra svensk politik?
Eva Sternberg Onsdagen den 9 maj 2012 - 20:10:49
| | | | Lördagen den 5 maj 2012
Stephen Pinker
Charlotte - Martins och Pias yngsta dotter var I Stockholm och tränade sig i praktiskt
arbete på TV. När hon var där, kom Stephen Pinker- en av världens främsta hjärnforskare
till Stockholm och Karin filmade honom - med hjälp av Charlotte. På länken härnedan
kan Ni se programmet, som sändes för första gången igår på Kunskapskanalen.
I morgon sänds programmet dessutom i repris och senare på SVT/Play.
Här är länken:
: http://urplay.se/169990. : http://urplay.se/169990. : http://urplay.se/169990.
Stephen Pinker är som jag - från början - språkforskare och sedan gick han över till attt
försöka förstå hela hjärnans sätt att arbeta. Han skrev sedan en bok, som heter "How the
Mind Works" och nu senast har han skrivit "A Blank Slate" i vilken han helt och håller
sågar den europeiska uppfattningen att hjärnan är ett tomt ark vid födelsen och sedan
skriver föräldrarna ner några små bokstäver där under det halva år, när de är lediga från
jobbet - och vips är personligheten formad!
I detta program beskriver Pinker hur mycket mera positivt det är att leva i världen nu, när
vi är så många och vi kan kommunicera med varandra.
Se själva och hör gärna av Er!
Charlotte var mycket positivt inställd till Pinker, när hon kom tillbaka hit till Götebog. Han
var artig och rolig och bjöd på saft, sa hon och log mot mig.
Eva Sternberg Lördagen den 5 maj 2012 - 10:50:19
| | | | Onsdagen den 2 maj 2012
Skön politik
Stefan Löwén överrasakde både Jan och mig på Götaplatsen igår - den första maj.
Han kom verkligen med något nytt!
Han kom med ett "råd", som skall bildas och där statsministern är 2014 skall vara
ordförande!
Löwéns fru hängde som en vissen ros i hans armbåge - under hela marschen från
Järntorget fram till talarstolen.
På vägen till parkeringsgaraget hejdade jag några gamla socialdemokrater och frågade
vad de hade tyckt om talet?
- Inget vidare - men han blir nog bra, när han får makten!
- Men hur kan Ni tro det? frågade jag.
- Hans parti har haft makten i nästan hundra år - och se hur allting ser ut!
- Ja, men vi måste hoppas, sa hans vidhängande fru av samma politiska stam.
Thoma Östros har idag bilvit VD för Bankföreningen - en i sanning socialdemokrtatisk
förening!
Eva Sternberg Onsdagen den 2 maj 2012 - 7:40:30
| | | | Tisdagen den 1 maj 2012
Skön maj
Äntligen kom maj månad! Äntligen kom värmen och blommorna slog ut! Äntligen kom
den politiska, ekonomiska och juridiska vändningen i Sverige!
Jan vill absolut vara med vid Götaplatsen i eftermiddag och lyssna på Stefan Löwén.
Jag påminner Jan om att det är precis trettio år sedan vi hade ordnat det Nordiska
Fredsmötet - den 15 maj 1982.
Nu tar livet en ny vändning.
Nu är industrisamhället slut - och vi kan börja något nytt!
Eva Sternberg Tisdagen den 1 maj 2012 - 8:51:42
| |
|
|
|
|
|
|
|
Föregående sida