|
|
|
|
| |
Människor och andra djur
Går det att tala med djur? Kan djur förstå vad vi säger och menar? Är inte språket den
skiljande faktor mellan människor och djur, som de flesta håller som bevis för en
oöverstiglig klyfta mellan oss och andra arter?
I en artikel i Dagens Nyheter idag beskriver författaren Mattias Hagberg relationen
mellan oss och andra djur.
Jag tänker på vårt årsmöte i Bowenföreningen i mars i Gävle, när schimpanskännaren Ing-
Marie Eriksson höll en strålande framställning om sitt liv ihop med schimpanserna i
Furuviks djurpark i
Gävle.
Det enda jag inte gillade i hennes framställning var hennes vördnad för "vetenskap och
forskning" och underskattande av sina egna kunskaper!
För enligt min mening är det just de, som kallar sig vetenskapliga, som har hindrat det
mesta av kunskapen om oss själva och om andra djur. I varje fall de som kallar sig
vetenskapliga i Sverige.
En svensk läkare och psykolog kan mycket väl erkänna att han/hon inte har en aning om
att den mänskliga familjen i princip fungerar precis som en schimpansfamilj.
En svensk forskare kan helt bortse ifrån de senare decenniernas enorma landvinningar i
vår kunskap om hjärnan. De kan helt enkelt vara ointresserade och inte känna sig tvungna
att lära sig något om hur hjärnan fungerar. Utan att skicka tillbaka sin lön till landstinget!
Våra svårigheter beror på att vi är förhäxade - fortfarande - av orden. Av språket.
Överklassen gick i analys, som bestod i att patienten låg på en divan och knöt an med
ord till analytikern. I minst fyra år.
Sedan användes minst fyra år till att komma loss från varandra och de följande
levnadsåren åt att tala om analysen, vilket gjorde att till slut alla med psykiskt tryck i
Sverige skulle gå i psykonanalys.
De lärde sig aldrig att djur kan göra samma sak utan ord.
Däggdjur kommunicerar antagligen bättre med varandra än vad vi gör, eftersom orden i
många fall kan betyda vad som helst. Eller uppfattas hur som helst.
En inkännade hjärna - ett limbiskt system - kan självklart kommunicera med de flesta. I
varje fall med dem som själva har ett relativt intakt limbiskt system.
Mattias Hagberg avslutar sin artikel i DN med dessa optimistiska ord:
- Human- animal studies har gett sig i kast med en av de mest grundläggande
föreställningarna inom vår kultur - tanken att människan står utanför naturen.
Förhoppningsvis kan de bidraga till att befria oss människor från humanismens galna
föreställning om oss som radikalt annorlunda än resten av skapelsen!
Låt oss hoppas det!
Eva Sternberg Måndagen den 19 juli 2010 - 16:27:34
|  |
|
|
|
|
|
|
|
Föregående sida