|
|
|
|
| |
Är Littorin ett svin?
Vi som bor på västkusten har idag fått ett underbart regn. Vi har längtat länge efter det -
även om de varma sommardagana också är härliga.
Men vi driver golfbanor - och för golfbanor är regnet oumbärligt.
Det går inte att vattna en fin bana med bevattning utan att det till slut märks att den blir
för torr. Den blir brungul - åtminstone på vissa ställen.
Det var precis, när Jan hade börjat spela på Hills idag, som regnet bröt ut. Han hade
spelat tre hål och låg två slag under par, när han var tvungen att bryta.
Att ligga två slag under par efter tre hål har han bara gjort en gång tidigare, när jag har
varit med (idag var jag självklart inte med, eftesom jag har brutit höger fotled).
Det var i Ascona i Italien och det var i ett europeiskt mästerskap.
Det var sällsamt att gå bredvid honom och se honom spela så bra. Han gick som i trans
och varken pratade eller drack vatten.
Han var i det, som golfspelare - och andra - kallar "the Zone". Hans hjärna styrde hela
hans uppenbarelse och allt bara flöt för honom.
Det gjorde det även för mig och för hans medspelare. Ingen sa något.
Efter nionde hålet kom spelledaren fram och bad att få scorekorten, så att han kunde
fylla i alla spelarnas resultat på de första nio hålen.
Jag bad att få låna en kamera, så att jag kunde fotografera scoreboarden med Jans
resultat på de första nio hålen. Sju under par.
Jan slutade ronden på nio under par och ledde hela tävlingen inför andra dagen.
Alla kom fram och gratulerade honom till det fantastiska resultatet. Till och med
fransmän och italienare, som annars aldrig är intresserade av spelare, som kommer från
norr om Donau.
Ja, till och med fruar till spelare från England kom fram till mig och gratulerade mig till
att ha lyckats coucha min man till ett sådant resultat! Engelska fruar är nästan alltid
själva lika duktiga spelare som sina män och på deras tävlingar, drar de männnens
golfvagn, lägger sig på marken och tar ut puttlinjen och ställer sig sedan bakom mannen
och ser till att har har fått upp rätt linje innan han slår till!
Inte ens när jag är frisk gör jag något sådant. Inte ens med friska fotleder drar jag Jans
vagn - inte efter arton års ålder!
Puttlinjen kan jag inte se - jag är omgjort vänsterhänt till högerhänt och var under flera
år vindögd. Puttlinjerna går i kors framför ansiktet på mig! När jag själv spelar kan jag
hålla ena handen bakom ryggen och putta - och det går inte sämre än annars -med
båda händerna!
Jan klagar aldrig på, att jag inte gör sådana saker - eller att jag helt enkelt inte kan göra
sådana saker. Han är säkert glad att han får vara ifred och för att jag kan plocka en bukett
blommor istället!
Det är detta slags samarbete Jan och jag har haft sedan vi blev ett par för femtiofyra år
sedan.
Ingen vet hur det skulle ha gått för honom idag, om det inte hade börjat regna.
Jag var ju inte med alls idag.
Jag satt hemma och försökte formulera en blogg med den rubrik, som Du kan finna här
idag!
Det gick inte!
Regnet kom.
Eva Sternberg Torsdagen den 8 juli 2010 - 16:40:34
|  |
|
|
|
|
|
|
|
Föregående sida