|
|
|
|
| | Fredagen den 29 september 2006
Stigsons historia
DN-journalisten Henrik Berggren har just kommit ut med en bok (tillsamman med Lars
Trädgårdh), som heter "Är svensken människa?"
Jag tänkte på denna bok, när jag igår fick höra om överbefälhavarens närmaste man -
generalmajoren Tony Stigson, som enligt ett program i TV4 - förutom allt annat, som har
kommit fram om honom i tidigare rättegångar - dessutom har gillat att ha samlag med
djur - såväl levande som döda - samt att strö hemligheter om Sveriges och världens
säkerhet runt om sig på sin gård utanför Skövde.
I fickan på sin byxa har han också haft placeringsorder för internationella styrkor - och en
kväll, när han ville vara vänlig mot sin fru innan han våldtog henne, tog han med henne
till det hemliga bergrum varifrån de sista i försvarsledningen i Sverige skulle se till att
undvika hela folkets undergång.
På en förfrågan svarar högsta juridiska hönset i försvarsmakten att Stigson ju bara var
fälld för brott inom det civila området - misshandel och våldtäkt av sin fru - inte för något
annat. Därför hade man inte synat honom i sömmarna i övrigt - förrän SÄPO kom dit till
gården i Skövde och hittade de kringströdda pappren.
En dag skall vi vakna upp i Sverige och förstå att så som en person är mot sin närmaste
omgivning - familjen, släkten, grannarna och arbetskamraterna så är han/hon också i
allting annat.
Den svenska uppfattningen att i "arbetslivet" har familjen ingen betydelse, och att grova
övertramp mot de närmaste kan ursäktas - om han/hon ändå är en duktig läkare eller
statsminister - är så djupt rotade att det kommer att ta ytterligare generationer att få bort
dem.
Försvarsmakten har kommit i en svår knipa, nu när det visar sig att Stigson var likadan
mot överbefälhavaren som mot sin fru och sina döttrar.
När det bara gällde frun och döttrarna ville överbefälhavaren få tid på sig att tänka ut om
Stigson ändå inte var lämplig som sin egen närmaste man och i alla fall ha kvar sin lön.
Nu kanske överbefälhavaren förstår att han skulle ha tillsatt en person i försvaret, som
förstår mänskliga system och den mänskliga hjärnan - istället för Staffan Dopping med
sina PR-jippon!
Försvaret behöver ingen PR. Försvaret behöver sunt förnuft och någon med mod att
agera förnuftigt.
När man läser boken "Är svensken människa?", förstår man hur Sverige långsamt håller
på att gå under militärt, polisiärt, pedagogiskt och politiskt - vi är inga människor - vi
förstår inte samband. Vi förnekar fakta om hur saker och ting hänger ihop - det får våra
hjärnor att gå under!
Eva Sternberg Fredagen den 29 september 2006 - 20:21:25
|  | | | Torsdagen den 28 september 2006
Såga Peter Öhrn!
I morse lyssnade jag igen på P1 - tidningarna i västra Sverige kom inte i brevlådan
eftersom Göteborg-Postens tryckpressar hade pajat under natten - och då skickades inte
heller Dagens Nyheter ut. Dagens Nyheter är en andratidning i Sverige enligt Västsvensk
Tidningsdistribution.
Sveriges radios vd Peter Öhrn intervjuades tillsammans med tidningen Journalistens
chefredaktör Maja Aase tidigt i P1:s nyhetsmorgon.
Maja Aase gav sig på Peter Öhrn med en enorm frenesi.
Peter Öhrn lät som en gammaldags präst, som tillfrågades om brödundret. Han svamlade
och himlade säkert med ögonen.
Han kunde överhuvudtaget inte förklara varför han skall demolisera hela P1.
Maja Aase gav honom en upper-cut.
Han svarade med ytterligare försvar.
Han gick ned för räkning.
Programledaren i P1 eldade på kombattanterna genom att påpeka att Annika Lantz
kommer att gå över till P1.
Vi vill inte ha Annika Lantz i P1.
Vi vill inte ha programledare, som bara hugger och som inte har någon självinsikt.
Låt oss göra en frizon för P1 i Sverige - nu när vi äntligen har blivit av med
kunskapsföraktet och auktoritetsrädslan hos de makthavande politikerna!
Alla som läser denna blogg och håller med mig - hör av Er till Maja Aase på
www.Journalisten.se och gör henne till vår banerförare!
Eva Sternberg Torsdagen den 28 september 2006 - 9:58:02
| | | | Onsdagen den 27 september 2006
Fuskande föräldrar
Just nu går det en chockvåg genom småbarnshemmen i Sverige - föräldrar blir uppringda
av försäkringskassan och deras arbetsgivare också - för att fastställa om de verkligen har
varit hemma för vård av sjukt barn under augusti månad i år.
På daghemmen går det en likadan våg av räfst och rättarting genom sovsalarna och
utelekplatserna.
På samma sätt påverkas föräldrarnas parförhållanden. Tog mannen ledigt för vård av
sjukt barn istället för att resa med sin chef på det besvärliga mötet på huvudkontoret?
Eller för att träffa knulla med sin arbetskamrat en extra dag efter konferensen på hotell
Scandic i Hudiksvall?
Jag räknar med att ungefär 500.000 tusen barn och deras föräldrar och deras far- och
morföärldrar, arbetsgivare, daghemspersonal och kommunpolitiker - för att inte tala om
hela försäkringskassan med Curt Malmborg i spetsen - är upptagna av denna
frågeställning idag.
På samma sätt upptas journalister och krisgrupper av frågan om hur många - och vilka
föräldrar i Sverige som har fuskat med den så kallade ersättningen för vård av sjukt barn.
Det finns inte många människor som jag i Sverige nuförtiden:
Jag har inga barn på daghem.
Jag har inga föräldrar eller svärföräldrar i långvården.
Jag är inte sjuk eller sjukskriven.
Jag är inte anställd eller har några uppdrag, som är längre än två dagar.
Jag har pension - ingen har ännu kommit på att kalla min pension för fusk. Men det är
säkert bara en tidsfråga innan det kommer!
Jag har inga barnbarn på daghem.
Det är en så stor befrielse att slippa alla dessa biståndsbedömare, speciallärarinsatser,
talpedagogoger, rehabiliiteringshjälpsmedelsbedömare och all hemtjänstpersonal och
boendeservicepersonal, som under de senaste tjugo åren varit en del av min vardag att
jag knappt kan hitta ord att uttrycka mig.
Den kraft jag har fått genom att slippa slåss med färdtjänsten,
avdelningssköterksan,dietisten, representanten för "särskilda åtgärder" och Mors "gode
man" och - till sist - bårhusföreståndaren har jag ägnat åt att kämpa för människors rätt
att vara föräldrar utan inblandning av den svenska staten, kommunen eller landstinget -
eller någon annan utomstående för den delen.
Det var en framgång för mig, när vi för tio dagar sedan fick en ny regering.
Vi kommer aldrig mer att tillåta att barn skall tvingas ut på daghem vid ett års ålder!
Vi kommer aldrig mer att fortsätta att beskatta den unga generationen föräldrar så mycket
att båda makarna måste arbeta utanför hemmet - oavbrutet.
Vi kommer att sluta att tro att daghem för barn under tre år är "utvecklande"!
Vi kommer att sluta att tro att den ATP, som unga föräldrar idag betalar in, kommer att
betalas ut till dem. Pengarna kommer att vara borta, förskingrade, använda eller helt
utan värde.
Vi kommer att värna om våra barns hjärnors utveckling.
Vi kommer inte att släppa in pedofiler och psykopater som uppfostrare av våra barn under
tiden vi själva "arbetar" på banker eller på bandet på Volvo.
Låt oss börja idag genom att ge småbanrsföräldrar makten över sina enga och sina barns
liv!
Vi i den äldre generatioenen borde skämmans över att ha inrättat sådana livsfientliga
system, som våra barn och banrbarn nu jagas för.
Vi borde betala deras böter och sitta i deras fängelser och skicka våra pengar till dem -
istället för till fonder i Bortre Asien!
Skammen borde glöda på våra kinder så att vi klarar oss utan husuppvärming i vinter!
Eva Sternberg Onsdagen den 27 september 2006 - 8:54:59
| | | | Måndagen den 25 september 2006
Ruter Dam
I morse intervjuades Gunilla Arhén - grundare av stiftelsen Ruter Dam - i P1. Ruter dam
anser att det största problemet i Sverige idag, är att för få kvinnor är invalda i
börsnoterade bolags styrelser!
I morse talade hon dock om en ny bok, som hon tydligen just har skrivit, om den "nye
mannen/chefen" i svenskt arbetsliv.
Arhén har tydligen först nu förstått att hon inte kan göra om könen efter deras miljonåriga
framtagningsprocess i evolutionen.
Hon har till och med nu förstått att svenska företag inte styr världen.
Hon förstår numera också att svenska män, som börjar sin anställning vid ett
sverigebaserat amerikanskt företag med att begära tjänstledigt i ett halvår för att vara
hemma med sitt nyfödda barn, vars mor just har lämnat honom och barnet för att
utbildas vid ett amerikanskt universitet - kommer att bli avskedad direkt.
Sverige är det land i världen där vi utan att skämmas har spolierat främst för våra barn att
få växa upp under mänskliga omständigheter - men också för kvinnor och män att få leva
rimliga liv och kunna leva tillsammans i en familj.
Jag ringer till folkbokföringen i Stockholm och får veta att Gunilla Arhén är en ogfit,
barnlös kvinna, som bor på Birger Jarlsgatan. Hon är skild sedan nästan tjugofem år. Hon
har alltså inga barn - och kommer med all sannolikhet heller inta att få några med tanke
på hennes ålder.
För mig är hon inte någon förebild i sin egenskap av att vara kvinna. Jag tycker synd om
alla kvinnor, som hon skall hjärntvätta med historier om hur kvinnor skall och kan slå sig
fram i den manliga hierarkien!
Kvinnor skall helst inte vara i hierarkien. Det är lämpligare att betala oss kvinnor för att
vara hemma.
Kvinnor, som slår sig fram i hierarkierna blir lätt - eller är redan alkoholister, när de
kommer till toppen - väldigt många långt innan de kommer til toppen.
Som utövande alkoholister blir de snabbt förflyttade till något behandlingshem ,där
Gudrun Schyman redan har varit på behandling.
Att Gunilla Arhén nu fattar att den metamorfos hon försökt att få den svenske mannen att
genomgå inte heller fungerade, är synnerligen lovvärt.
Vem kommer om några år att komma ihåg Gunilla Arhén? Percy Barnevik?
Jag blir ledsen, när jag tänker på henne.
Jag blir förtvivlad, när jag tänker på att åtminstone en av mina döttrar är på väg att bli en
Ruter Dam - inte i Sverige, men i världen.
Hoppas att min dotter kan förlåta mig att jag ingenting begrep, när hon var liten och jag
också var övertygad om att vi kvinnor borde bli som män.
Den enda tröst jag har, är att jag i alla fall förstod sammanhangen trettio år innan
Gunilla Arhén gjorde det.
Men så har Arhén heller inga döttrar!
Eva Sternberg Måndagen den 25 september 2006 - 8:32:24
| | | | Söndagen den 24 september 2006
Europa vann över USA
Idag avslutades Ryder Cup på Irland. Europa vann över USA - vem hade kunnat tro detta
för tjugo år sedan?
Inte jag i alla fall.
För tjugoett år sedan var jag för första gången med på en Ryder Cup match. I England.
En son till en familj, som jag hade varit au pair i på femtiotalet hade kommit upp sig i
affärsvärlden och ägde sedan ett antal år hotellet The Belfry, där tävlingen skulle äga
rum.
Han bjöd oss dit hela familjen, eftersom han visste att jag hade gift mig med en
hängiven golfare.
Stina och Karin var med. Martin var i San Diego på San Diego Golf Academy.
För mig var det ofattbart att något så omfattande spektakel inom en sport kunde finnas.
Det var som att vara med i en film. Filmen fortsatte idag - européerna vann överlägset!
Eva Sternberg Söndagen den 24 september 2006 - 17:38:20
| | | | Fredagen den 22 september 2006
Allianskvinnan
I gårdagens inlägg beskrev jag hur dumt det är av Maud Olofsson att hävda att kvinnor
skall utgöra femtio procent av den nya rgeringen.
Idag vill jag göra en beskrivning av den verkliga allinaskvinnan i den tid, som vi nu går in
En allianskvinna är en människa, som känner sitt eget kön och sitt eget kvinnliga ursprung.
Det är en kvinna som är stolt över den kapacitet, som hennes - i nästan alla avseenden
överlägsna -hjärna har.
Hon vet att hon är ungefär tio gånger bättre än sin man, sina bröder eller sin far i att
kommunicera, formulera sig, ha kontakt mellan känslomässiga reaktioner och
intellektuellt tänkande.
Hon är deeutom tio gånger roligare att vara med i vilket sällskap som helst - bara hon
inte är chef, lärare eller präst - eller för den delen - tror att hon är chef, lärare eller präst.
Hon vet at det enda hon är säkert är sin sykonposition, sin ålder och sitt civilstånd.
Allianskvinnan är starkt rotad i historien och vet att det är vi kvinnor, som har fött fram
mänskligheten tll det stadium vi är på nu.
Varje nyfött barn är mera värt än ett nobelpris - det vet hon.
Varje mor är värd att hyllas av den familj och det samhälle hon lever i.
Allianskvinnan har dessutom sett sin egen mor gå från självmedveten bankdirektör till
tidig Alzheimerpatient - och blivit varnad av det.
Hon har insett att investeringar i det så kallade arbetslivet har ett högt pris - inte bara för
nästa generation utan även för jorden!
Eva Sternberg Fredagen den 22 september 2006 - 11:37:03
| | | | Onsdagen den 20 september 2006
Maud Olofsson har fel!
Innan den nya regeringen ens har hunnit avge sin regeringsförklaring har Maud Olofsson
uttalat sig om könsfördelningen i densamma!
Med en dåres envishet upprepar hon idiotvänsterns mantra "Lika många män som
kvinnor i den nya regeringen!"
Maud Olofsson ingår i en borgerlig regering med en stark majoritet för de sk nya
moderaterna.
Hon ingår inte i den falang av vänstern, som envist har hävdat att män och kvinnor är
lika, att små barn från början skall tas om hand av sina fäder etc etc.
Denna falang av vänstern fick inte ens en procent av de nyss avlagda rösterna.
Sverigedemokraterna - som med fog kan kallas idiothögern - fick tre gånger så många.
Vi kvinnor borde nu ha lärt oss att vi skall hålla oss på vår egen arena. Vi skall inte bli
som män, hylla män genom att försöka likna dem och släppa in män, där de absolut inte
hör hemma!
Det är en katastrof att män lämnas att ta hand om späda barn. De kan det inte - och vill
det antagligen inte heller.
Män har varken händer, hjärna eller seende, som passar för altför tätt umgänge med
späda barn. Män luktar och låter som gorillor för späda barns enormt starka luktsinne.
Män kan inte tala "motherese" - det språk, som alla mammor - som har en kvinnlig
hjärna - talar med sina späda barn.
Män har inte periskopseende så att de ser att ett barn håller på att dråsa ner från
diskbänken bakom dem etc.
Olycksfallfrekvensen hos barn under tre år har till exempel ökat med över tre hundra
procent sedan fäder började tvingas att vara hemma med sina späda barn genom statens
försorg.
När vu äntligen har fått en borgerlig regering och den socialdemokratiska eran med
Margareta Winberg och kompani i spetsen är slut, låt oss då inte fortsätta med vansinniga
utnämningar.
Vi kvinnor passar absolut inte in i mankiga hierarkier - i varje fall inte vi som har en
kvinnligt orienterad hjärna.
Den manliga hierarkien är en krigsorganisation utvecklad för krigföring utförd av manliga
kortväxta outbildade soldater med dialekt.
Vi kvinnor är mödrar, som har samarbetat i tre generationer - numera till och med i fyra
generationer - för att vi människor skulle nå den fantastiska kapacitet vi nu har som män
och kvinnor i en medveten tid.
Har Göran Persson haft någon glädje av att han hade utsett fler kvinnliga ministrar än
någon annan statsminister före honom?
Nej, snarare skulle jag vilja hävda att det var det som till slut knäckte honom, när Lars
Danielsson försvann. Hans kvinnliga vapendragare förstod ingen strategi, höll inte ihop,
lade fram förslag om familjen, som hans väljares familjer inte ville ha och hatade
varandra så mycket att kommunikationen mellan departementen i regeringen inte
överhuvudtaget fungerade - vilket visade sig i hanteringen av Tsunami-katastrofen.
Ingen människa i Sverige vill väl ha tillbaka Laila Freivalds. Ingen kommer väl heller att
sakna Leni Björklund. Alla vill glömma Ylva Johansson!
Om nu socialdemokraterna dessutom skall tillsätta en kvinna som partiledare, kan vi
räkna med motorväg för alliansen de närmaste tjugo åren.
Hur duktig än Margot Wallström är - bara inte som partiledare i Sverige!
Eva Sternberg Onsdagen den 20 september 2006 - 16:00:09
| | | | Måndagen den 18 september 2006
Hur kunde Göran Persson missbedöma läget så grovt?
I morse satt jag på matsalsstolen i solskenet och såg ut över trädgården och golfbanan på
vilken vi bor och lyssnade till radions nyheter.
Det är sant.
Vi har ett nytt skede i Sveriges historia från och med igår kväll.
Vi har en styrande majoritet, som inte är socialdemokratisk.
Vi är mycket skickliga i att göra tvärvändningar i Sverige.
Vi lämnade bondesamhället på rekordkort tid. Nästan alla män och hälften av alla
kvinnor gick ut på den så kallade arbetsmarknaden inom tio år efter andra världskrigets
slut.
Därefter har vi alla slutat att gifta oss och föda barn, när det är som mest lämpligt i våra
liv.
Sedan har vi bestämt att föräldraskapet omfattar ett år - ett halvt år för mamman och ett
halvt år för pappan - resten tar utbildad, obesläktad personal hand om barnen
tillsammans med barnavårdscentraler,vårdcentraler och fritidspersonal.
Hur kan ett folk gå ifrån en familjecentrerad duglighetspolitk till en statusfixerad,
individualistisk och moraliskt urholkad politik på kortare tid än ett sekel?
Svaret måste bli detsamma som svaret på den fråga, som jag använt som rubrik idag:
Göran Persson och vi själva har alltför lite kontakt med verkligheten. För lite kontakt med
det liv, som den unga generationen lever.
Under de år jag har varit involverad i politken i Sverige - sextio år - har jag lagt märke till
att politiker sällan har kontakt med sina barn och barnbarn. De får inte den nödvändiga
dagliga informationen från unga och gamla, som verkligen kan påverka dem och som de
starkt påverkar - oavsett om de träffar dem eller inte.
De får inte den medvetenhet om förändringar och om stora förskjutningar och plötsliga
värderingstryck, som de unga är bärare av.
De får inte de moraliska pekpinnar, som den äldre generationen utan tvekan skall ge den
vuxna sonen eller dottern - även när han eller hon är statsminister.
Politiker - inte minst Göran Persson - talar ofta om vad vi medborgare måste göra för
våra barn och barnbarn. Hur många av dem kommer ens att få barnbarn?
Många av de kvinliga politker, som uttalar sig om hur barn skall uppfostras och hur
samhället skall lägga sig i allting, har överhuvudtaget inga barn - och tänker heller inte
skaffa sig några. I varje fall inte ihop med någon av motsatt kön.
Nalin Pekgul har barn men vill ändå att alla - såväl kvinnor som män - skall lämna sina
barn efter ett år och satsa på ett så kallat arbetsliv, som redan är på upphällningen.
Hur många mer än Pekgul är det, som tror att det är säkrare att satsa på arbetet utanför
hemmet än på sina egna barn i vår tid?
Vi som röstade bort den gamla regeringen gör det inte!
Vi som är äldre vet att det enda system, som fungerar är familjen i tre generationer - inte
facket eller förvaringsplatser utanför hemmet för små barn eller orkeslösa gamla.
Nu slipper jag i alla fall att se framför mig hur jag skulle behöva bli omhändertagen av
Ylva Johansson på min ålders höst.
Nu kan Ylva Johansson ägna sig åt att vara kär i Erik Åsbrink på heltid. En vuxen, gift
man med flera barn, vars familj upplöstes för hennes skull.
Eva Sternberg Måndagen den 18 september 2006 - 12:36:31
| | | | Söndagen den 17 september 2006
Sverige valde en ny väg!
Tack alla, som har valt en ny väg för Sverige!
Eva Sternberg Söndagen den 17 september 2006 - 21:24:32
| | | | Torsdagen den 14 september 2006
Jan Josefssons magplask
I förrgår sändes ett program i SVT, som hade haussats upp till den milda grad.
Jan Josefsson skulle visa upp för svenska folket hur långt från verkligheten Göran Persson
befinner sig i sin retorik!
Person har tillsammans med sin tredje fru satsat på ett gemensamt projekt - en skogsgård
i Södermanland.
Att starta ett nytt projekt med den tredje frun är mycket vanligt. Det nya paret skaffar sig
en mindre restaurang, bygger ett hus i Spanien eller skaffar sig en ny hobby - t ex golf.
Det som annars för ett par samman -efter att den första förälskelsen har gått över -är ju
det gemensamma projektet :barnen och barnbarnen.
Det är barnen och barnbarnen, som gör att man förstår att man skall vara mycket tacksam
mot den man/kvinna, som man ingick parförhållande med tillräckligt tidigt i livet för att
kunna se framåt - se sina gener gå in i framtiden!
Det är för dem man vill skapa ett bättre samhälle och en större förståelse för sig ajälv och
andra.
Tillsammans med nya partners kan man ju inte se någon framtid. Det finns inget
gemensamt projekt i de gemensamma barnen.
Man kan bara se hur förtvivlade de egna barnen och barnbarnen är, när de måste åka
runt på julafton till tre- fyra olika hem och ge julklappar till främmande äldre män, som
mormor har träffat på Finlandsbåten - eller ännu värre - kvinnor ännu yngre än de själva,
som man ser lura sin pappa på det sista öret - innan hon försvinner till någon kust i Afrika
för att fortsätta att försörja sig på sin talang :sol och vår.
Om dessa livets iineboende fakta vet Jan Josefsson ingenting. Han vet överhuvudtaget
inte mycket - men han är uppblåst.
Inför förra valet år 2002 lyckades han med metoder, som annars bara tillhör begåvade
och modiga människor, ställa till det för de borgerliga. Moderaterna avslöjades som
rasister vid mötet med Josefssons kameror.
Bo Lundgren var ju heller ingen kioskvältare- så det fanns säkert många andra orsaker
också till vänsterns seger i valet 2002.
Nu försöker Josefsson att göra en repris på det valomstörtande programmet från för fyra
år sedan.
Han gör istället ett rejält magplask.
Mättnadseffekten av upprördhet över Perssons "gods" har för länge sedan nått sitt bäst -
före -datum.
Unga människor bryr sig inte om att statsministern har byggt ett hus i en skog.
Äldre människor bryr sig inte heller om att han bygger hus i en skog - om det inte vore
för att han gör det med sin tredje fru!
Det är den tredje frun, som Josefsson - om han hade begripit något - skulle ha fokuserat
på. Det är där skon klämmer.
Här har Persson ett projekt ihop med den kvinna, som lurade i vassen under alla år han
sade sig bo i Malmö och som insisterade på att gifta sig med honom före nobelfesten för
tre år sedan, så att hon kunde komma till festen som statsministerns fru!
Detta trots att hans närmaste medarbetare och trognaste vapendragare - Anna Lind -
just hade mördats - utan skydd mot dårar, som hon var.
Den gamla frun (nummer två) hade aldrig fått vara med på den fina festen utan hon satt
hemma i Malmö och bildade en protestgrupp av kvinnor, som var emot den alltför stora
makten hos äldre män!
Jan Josefsson är körd som journalist - hans tid är ute. Han är för gammal och han har
själv fingrarna i den syltburk han inte mäktade synliggöra.
Eva Sternberg Torsdagen den 14 september 2006 - 9:11:32
| | | | Tisdagen den 12 september 2006
Skärgårdsdoktorn
I svensk TV pågår just nu en repris av Gunilla Linn Perssons nästan tio år gamla
serie "Skärgårdsdoktorn".
Alla som tittar på detta program - lite mys med en manlig läkare, som tar över efter sin
svärfar som läkare i skärgården och med lite trassel med sin fru och lite motstånd från sin
pubertetsdotter - borde istället läsa författarens nya bok
Alla som tittar på serien kan köpa Gunilla Linn Perssons nya bok på W6W förlag. "Sagan
om mig själv".
Under tiden Linn Persson skrev TV-serien, befann hon sig på en skärgårdsö tillsammans
med en alkoholiserad psykopat, som var erotoman och hans barn från tidigare
parförhållanden och sina egna båda barn i relation med två olika män.
Viktoga i hennes liv är också de grannar hon får på ön.
När jag läser Gunilla Linn Perssons nya bok - och jag läser allt hon skriver - även om jag
har svårt för "Skärgårdsdoktorn" - för hon är ärlig nog att ställa sig frågan varför hennes
mamma inte fick veta sitt verkliga ursprung - den viktigaste frågan i vårt samhälle idag!
Det finns fyrahundratusen människor i Sverige idag, som borde läsa Linn Perssons böcker.
Skärgårdsdoktorn visar ingen verklighet.
Det finns ingen skärgårsdoktor.
Det finns ingen skärgård.
Men det finns fyrahundratusen männiksor bara i Sverige, som borde läsa alla Linn
Perssons böcker!
Hennes mamma kommer aldrig att göra det.
En dag kommer Linn Persson att förstå varför!
Eva Sternberg Tisdagen den 12 september 2006 - 11:59:31
| | | | Lördagen den 9 september 2006
Leijonborgs lögn
Efterhand som det har framkommit att Lars Leijonborg visste att partisekreteraren och
flera andra var djupare inblandade i dataintrånget hos socialdemokraterna än han ville
tillstå i början av den gångna veckan, har iögonenfallande skillnader i väljarkåren
uppenbarats.
För mig var det svårt att tro att Leijonborg skulle kunna göra något annat än att avgå
under tisdagsdygnet.
En partiledare, som väljer att dölja flera för honom uppenbara fakta, när han tillfrågas
eller mottar symaptier från kollegor, är för mig en död partiledare.
Hur skall man i fortsättningen kunna veta om han bara väntar på en "heltäckande
utredning" eller om han talar sanning?
Det verkar som om vi kvinnor nästan alla tänker på samma sätt: en sådan karl är inget att
lita på. Varken nu eller senare.
Marit Paulsen sa genast, när hon - svag och utmattad - anlände till Stockholm, att
Leijonborg hade skött "krishanteringen" på ett svagt sätt och att han ljugit iställlet för att
tala sanning.
Ingen kvinna, som jag har talat , med tycker att Leijonborg längre är trovärdig. Om de
kommer att rösta på Folkpartiet gör de det av någon annán anledning än att han är
paartiledare.
Med män förhåller det sig annorlunda. Män har mycket lättare för att ljuga än kvinnor.
Män kan koppla bort de djupare liggande delarna av sin hjärna, där moral och samvete
finns, och bara ha på cortex - den främre delen av hjärnan, som hänger som en balkong
över de äldre delarna
.
Min erfarenhet är verkligen den, att män ljuger ofta. De rodnar heller inte, eftersom de
inte har den djupare kopplingen till den äldre hjärnan påkopplad.
Män förlåter också gärna andra män för att de ljuger - de "förstår" andra män som ljuger.
Hur mycket Göran Persson ljuger vill jag inte tänka på.
Kanske är det därför bra att det är vi kvinnor, som bär och föder barnen och fostrar dem i
hemmet, så att de inte behöver vara alltför mycket med sina fäder, som har en mera
urkopplad hjärna - vilket antagligen är livsfarligt för små barn.
Båda de partiledare, som jag har nämnt i dagens blogg , har dessutom med all
sannolikhet ljugit i nära relationer - med tanke på att båda har överget ett flertal fruar ,
sambor och barn under årens lopp!
Eva Sternberg Lördagen den 9 september 2006 - 19:46:10
| | | | Tisdagen den 5 september 2006
Dataintrånget är en kamp mellan politker
Igår skrev jag att datadebaclet i den svesnka valrörelsen var ett tecken på att de yngre tar
över. De tar sina maktmedel och knäcker oss äldre. Så har mänskligheten - och alla andra
primater - alltid gjort.
Idag har det blivit mera klart att intrånget också företrädesvis är en kamp mellan den
politiska klassens representanter.
Det är dessa individer, som nu slåss med varandra.
öran Persson och Marita Ulvskog låter som scoutledare, som blivit lurade av kartan - som
de inte kände till. Den nya varianten av karta har de inte lärt sig, eftersom de så länge
har haft makten och varit scoutledare!
Göran Persson känner sig som ett brottsoffer. Lars Leijonborg förstår ingenting - men det
jag läser in i denna kamp mellan politker är att bägge dessa partier faktiskt är inblandade
från början.
En SSU-ombudsman har gett ett lösenord till en före detta SSU:are - numera
pressekreterare i Folkpartiet.
Mera tilltrasslat kan det knappast bli.
Oss väljare berör denna händelse inte alls.
Vi trodde att det var oss politkerna ville vända sig till - inte till andra i den politiksa
klassen!
Eva Sternberg Tisdagen den 5 september 2006 - 14:38:28
| | | | Måndagen den 4 september 2006
Den yngre generationen tar över
Unga, politiskt aktiva människor tar över valrörelsen. De använder vår tids maktmedel -
internetingångar och e-postmeddelanden för att få information och påverka.
Den äldre generationen politiker får finna sig i att ställa in sina möten och andra
planerade aktiviteter för att svara på frågor i TV och radio om den senaste skandalen.
Lars Leijonborg lät uppriktigt ledsen i Studio 1 alldeles nyss.
Idag är det uppenbart för åtminstone dem , som har reflekterat över den nya tid vi nu
lever i, att allt ing kommer att avslöjas.
Själv tar jag för givet att allt jag skriver, allt jag letar efter och betalar och beställer på
nätet är tilgängligt för alla som vill.
Ingenting går längre att dölja. Lika bra att inse att allt är offentligt och kommer att förbli
tillgängligt för alla.
Jag kan ta min egen verksamhet som familjerådgivare som exempel. Över femtio
procent av dem jag träffar har upptäckt att det finns ett tryck i deras familjesystem genom
att avläsa gamla mobilräkningar, att läsa mailkorrespondens eller ta kort med telefonen.
Det går inte längre att vara otrogen, att ändra sitt testamente eller placera en del av sin
förmögenhet på Jersyeöarna. Upptäcks det inte genast, så kommer det att upptäckas.
Jag är glad över att allting blir öppnare och öppnare.
Det är bättre att allting blir uppenbarat än att lögner kan leva i decennier eller sekler.
Den nya tidens redskap när det gäller kommunikation gör allting mera genomskinligt.
En dag kommer vi att se allt!
Eva Sternberg Måndagen den 4 september 2006 - 15:46:25
| | | | Söndagen den 3 september 2006
Aha-upplevelsen i Kortedala
Fler och fler unga kvinnor dricker, knullar med vem som helst var som helst och skär sig
själva och varandra och andra med kniv.
Nåväl, det är ju föreskirvet av de ledande partierna i det svenska samhället att heja på
flickor att vara utagernade och "ta för sig".
Se bara på Anna Sjödin, som Göran Persson tror kommer att bli en röstmagnet åt
socialdemokraterna i det stundande valet i Sverige efter att berusad ha slagit ner några
vakter på ett så kallat inneställe i Stockholm!
För sina egna familjer är emellertid dessa utagerande tretton -. fjortonåringar
besvärande. Särskilt sedan deras mamma skaffat sig en ny man ur den högre
medelklassen och dennes familj inte uppskattar att en rasande fjortonåring tränger sig in
på kräftfesten, där hennes mamma skall presentera för den nye "pappans" gamla
vänner! I alla fall inte när hon visar upp ett mobilfoto på sin deprimerade far för dem!
Nej, för dessa flickors egna familjer är det bäst att flickorna placeras i så kallade
familjehem att tas om hand av sådana föräldrar, som uppfostrat sina egna döttrar till
nykterhet, stabilitet och studier på sjuksköterskeskola.
Efter närmare femtio års indoktrinering av socialtjänsten på familjer i Sverige finns det
tyvärr nästan inga sådana familjer kvar - utskrattade och utarmade som de har blivit
av "samhället", av sina grannar och sin egen släkt.
Vart skall då dess flickor ta vägen?
Behandlingshemmen för unga flickor i Sverige kostar lika mycket som en fängelseplats
på Kumlafängelset för Tony Olsson (han har numera bytt efternamn) per dag.
Ännu så länge har vi inte kommit till den punkt i socialidiotier då man går direkt från
sentimentalitet till grymhet. Om vi hade gjort det , hade vi kunnat "outsourca" flickorna
till Estland till behandlingshem där.
Kyrkan orkar absolut inte göra något för dessa motsatser till Jungfru Maria.
Vart skall de då ta vägen?
Idag får vi svaret i tidningen Göteborg- Posten:
De skall tas om hand av sin egen släkt! Man skall söka upp varje levande släkting och
fråga dem om de - istället för att adoptera en flicka från Kina - kanske skulle vilja ta hand
om sin systers barn, som behöver veta vem hon är nu, när hennes egen familj är under
upplösning!
Man skall använda all möda i världen att leta efter en människa ur hennes egen släkt ,
somär villig att ta hand om henne! Hennes hjärna får en sådan kick av att veta att
hennes egen släkt vill ha henne att hon blir frisk!
Den svenska lagen anbefaller att socialtjänsten först och främst skall försöka placer dessa
flickor i deras egen släkts hem.
Jag vill gratulera socilastjänsten i Kortedala i Göteborgs stad till denna insikt, som är
rotad i den mänskliga hjärnan!
Jag vill gratulera socialtjänsten i Kortedala till att vara den enda socialtjänsten i Sverige,
som följer lagen!
Jag vill gratulera Sverige till att få en ny regering om två veckor, så att insikten från
Kortedala kan sprida sig över hela Sverige!
Jag vill gratulera mig själv till att ha nått ända fram - för sexton år sedan satt
socialsektreterare från Kortedala på min förläsning på Park Anue i Göteborg och pekade
finger åt mig för att jag just tog upp familjen, som räddningen för oss alla!
Eva Sternberg Söndagen den 3 september 2006 - 9:02:40
| | | | Lördagen den 2 september 2006
Släkten
Vi är vår släkt. Vi är vår familj. Vi inser att det finns olika mycket makt hos medlemmarna
i vår familj. Vi vill veta hur alla i vår familj har det. Vi vill känna igen oss i vårt hem och i
vår bygd. Vi vill göra något med våra liv innan vi dör.
Inget av detta förstår dagens politiker på vänsterkanten.
De vill vara vår släkt.
De vill vara vår familj.
De vill ta makten över våra liv ifån oss.
De vill inte att vi skall känna igen oss någonstans.
De vill inte känna igen oss.
Därför är det förvånande för mig att höra Yvonne Ruwaida tala om sin släkt i Gaza och
deras enorma lidande. Hon förstår tydligen att ingen människa kan vara lugn, när ens
närmaste släktingar lider!
Eva Sternberg Lördagen den 2 september 2006 - 7:25:40
| |
|
|
|
|
|
|
|
Föregående sida