Eva Sternbergs Blogg

Oktober - 2006

	Fredagen den 27 oktober 2006 Nationell konferens i psykiatri I denna veckan har jag lett en nationell konferens i psykiatri på Ronneby Brunn i Blekinge. Jag fick en inbjudan från en deltgare i mentorgruppen i Kalskrona att göra ett program för personal inom svensk psykiatri om familjen som system. Det gjorde jag och det blev väl mottaget. Den ende som protesterade var en manlig läkare som var barnpsykiater - av 350 deltagare. Han sa att det inte fanns några vetenskapliga bevis för att det var någon skillnad mellan män och kvinnor. Då protesterade hela auditoriet och sa att de hade sett Annica Dahlströms program om hjärnan i TV under de föregående veckorna - han kunde dra dit pepparn växer med sina löjliga inlägg. För mig var hela konferens en verklig höjdpunkt. Inte minst för att jag fick arbeta igen tillsammans med Kerstin Sofia Andrsson från Sörbyn, Gunnarsbyn! Tiden är inne för de stora perspektivförskjutningarna i Sverige! Svenska psykiatri står inför en dramatisk förändring: familjen har kommit tillbaka! Eva Sternberg Fredagen den 27 oktober 2006 - 20:06:08

	Lördagen den 21 oktober 2006 Pär Nuder blir socialdemokraternas nye partiordförande Thomas Ramberg intervjuade idag Pär NUder i P1 - om valnederlaget, om den valberedning, som skulle utses idag och om Nuder själv som partiordförande efter Göran Persson. Det är uppenbart att Pär Nuder, som är Perssons ende manlige vapendragare efter valet i år, kommer att bli ny partiordförande. Han kommer att se till att alla käglor slår ner varandra under en tiden fram till den extra partikongressen - och sedan vara den ende möjlige kandidaten kvar! Precis som Göran Persson gjorde! Innan Nuder når fram till denna punkt kommer många kvinnor att gå under vid en noggrann granskning i media. Det enda som skulle kunna hindra denna utveckling inom det socialdemokratiska partiet - enligt min mening - är om Lena Hjelm-Wallén skulle ställa upp. Hon skulle kunna bli den kvinnliga partiledare som vore möjlig i mars 2007. Men hon är valberedningens ordförande - så hon skulle få krulla sig! Eva Sternberg Lördagen den 21 oktober 2006 - 13:32:17

	Tisdagen den 17 oktober 2006 Nalin Pekgul vill ha en kvinna som ledare för socialdemokraterna. I Dagens Nyheter idag skriver Nalin Pekgul - det socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande - att det är nödvändigt och självklart att nästa partiledare i den socialdemokratiska partiet måste vara en kvinna. Pekgul är helt omedveten om att hennes krav på en kvinnlig ledare är lika sanslös som Maud Olofssons glada tillrop till den nye statsministern efter valet: "MInst hälften av de nya statsråden skall vara kvinnor!" ( se min blogg efter valet i september). Till slut måste vi kvinnor förstå att vi absolut inte skall ge oss in i den manliga krigsorganisation, som hierarkien är, och ta plats i dess toppar. Vi dör av det. Hierarkierna dör av det. En kvinnlig partiledare som utses för socialdemokraterna i mars nästa år - när den extra partikongressen skall äga rum - vore detsamma som partiets död under de närmaste tjugo åren! Det är redan illa nog att Göran Parsson omgav sig med så många kvinnliga ministrar och statsråd - antagligen för att han skulle få bli den gigantiska patriark, som hans lillebrorshjärna har strävat efter sedan barndomen. Genom alla dessa kvinnor runt honom kunde han göra precis allt som han ville. Han påminde om de gamla romerska kejsarna. När han toppade sitt "lag" inför valet i år med Ylva Johansson i Björkvik för två år sedan blev det uppenbart för mig att risken fanns att Persson skulle sluta som Nero. Däremellan kom dock Tsunamin. Persson kejserliga pretentioner fick sig en rejäl stöt. Men hans fall blev stort. Ingen - säger ingen - i hans partiledning är på väg att bli hans efterträdare. Det finns ingen hungrig grupp av yngre män under honom, som nu gör upp om vem som skall ta över. För det finns inga män - eller kvinnor för den delen, som har den energin, intelligensen, modet, uthålligheten, kunskapen,kärleken till den politiska uppgiften som är stor nog för att bli ledare hos socialdemokraterna idag. Ledare blir man inte genom utnämning uppifrån av en gammal kejsare - utan underifrån av hängivna supporters och ideologiskt laddade personer, som vill ha en till ledare för att man vill någonting, kan någonting och har en bild av den framtid, som alla skall sträva emot! Med kvinnor i skiktet under ledaren blir hierarkien skadeskjuten. Med kvinnor som ledare för kvinnor i skiktet under ledaren blir partiet utplånat! Jag uppmanar alla männniskor med förnuftet i behåll att se verkligheten - och att sluta tjata om att vi kivnnor skall väljas till toppositioner i manliga hierarkier! Situationen i politken idag i Sverige är facit. På alla håll och kanter! Eva Sternberg Tisdagen den 17 oktober 2006 - 11:29:26

	Torsdagen den 12 oktober 2006 Svarta kvinnor och vita män Hur kan en utvecklad demokrati i västvärlden - Sverige - anse - och lagstifta om - att allt arbete, som utföres i hemmet ( se min blogg om svartarbete i augusti i år) är värdelöst? Allt reproduktivt arbete, som leder till nytt liv, näringstillförsel, rengöring, tillagning, omsorg, uppmärksamhet, upplärning av den späda barnahjärnan och sammanhållning av en hel släkts medlemmar i ett välfungerande nätverk - har denna nations medlemmar i fria val beslutat, skall klassas som värdelöst. För att en kvinnas insats skall klassas som arbete måste hon föra ut sig själv och sina arbetsinsatser till ett främmande revir och göra samma sak där. Då blir det klassat som arbete! Bara idioter kan fortsätta att göra en sådan uppdelning! Bara totalt medvetslösa kan lyda sådana lagar och dra med sig allt, som tidigare ingick och gjordes i hemmet ut i nybyggda baracker och göra det de skall där - för att åtnjuta uppskattning i samhället - som en som "arbetar"! Hur kan män, vars mödrar har upptäckt ett antal dagar efter det att de avlats i deras livmödrar, anse att mödrarnas insats är värdelös? Hur kan män ,vars mödrar har tagit emot dem utan att abortera dem och utan att ha fört upp en strumpsticka i sina livmoderhalsar och petat ut dem som en blodig fläck på golvet - stifta lagar, som tillåter att trafikolyckor och kärnvapenutrustning förs som tillgångar till bruttonationalprodukten - men inte deras mödrars insatser för att de själva skulle få ynnesten att födas till livet och genom hennes näring och omsorg föras till ett vuxet liv - där de kan sitta och stifta lagar, som leder till att alla kvinnor blir svarta - medan männen fortsätter att vara vita? Hur kan vi kvinnor vara så dumma att vi har funnit oss i detta vansinne? Hur kan vi fortsätta att vara så vansinniga? Det är en skam att en demokrati inte kan hitta på någon bättre uppdelning av sina natiionella räkenskaper och människors insatser i dem - än att dela in allt i två områden: det som görs i hemmet lika med värdelöst och det som görs utanför hemmen lika med värdefullt arbete - vad det än är! Ett mord kan till exempel höja bruttonationalprodukten med flera miljoner kronor på ett år - det har jag själv räknat ut för några år sedan efter ett särskilt bestialiskt kvinnomord i norra Sverige för några år sedan! Eva Sternberg Torsdagen den 12 oktober 2006 - 11:06:20

	Tisdagen den 10 oktober 2006 Social rapport 2006 DN ägnar idag två sidor i förstadelen åt en mycket viktig rapport: Social rapport 2006. Läs DN! Läs rapporten! I klartext säger den att barn och ungdomar, som omhändertas för "samhällsvård" i Sverige går under. Går de inte under genast så gör de det efter en tid. Går de inte under själva, så gör deras barn det - genast. Att bli omhändertagen för sammhällsvård i Sverige är en dödsdom! Ingen släkting borde låta ett genetiskt besläktat barn gå under och bli omhändertaget för samhällsvård! Om ett till Dina barn besläktat barn blir omhändertaget för samhällsvård, kommer även Dina egna barn att drabbas! Det smittar att ha syskon, kusiner och sysslingar omhändertagna för samhällsvård. Dina egna barns hjärnor känner på sig att inte heller de skulle bli omhändertagna av någon i släkten, om de började kana utför på livet rutschkana. De blir oroliga, när de besöker sina kusiner på institution eller "familjehem". De vet att ingen heller kommer att ta hand om dem. Inte mormor, som är generaldirektör. Inte farfar, som är bosatt med sin tredje fru - som är alkoholist - i Spanien. Inte pappa, som förnekade att han var pappa till barnet från början och som inte vill bekosta en DNA-undersökning. Inte ens grannfrun, kommer Dina barn att tänka, kommer att ta hand om mig! Hon "är i arbete" - medan barnet självt går under! Eva Sternberg Tisdagen den 10 oktober 2006 - 9:02:22

	Söndagen den 8 oktober 2006 Anna Politkovskaja Journalisten och författaren Anna Politkovskaja - den sista oförskräckta sanninssägaren om Rysslands krig i Tjetjenien - har mördats. I en hiss upp till sin lägenhet. Hon hade två barn och en blodhund, som hon hade fått på sin födelsedag av sina barn. Hon hade inte hunden med sig. Politkovskaja gjorde det som vi människor hela tiden har som alternativ - offra våra liv. Vi har alltid vårt liv kvar att använda för att göra det som måste göras. Vi behöver inte finna oss i allting och lyda våra chefredaktörer och förlag - eller ens den gällande lagstiftningen. Jag är säker på att, när hon stod där i hissen var hon inte ens rädd. Hon visste vad hon gjorde. Hon väntade på det. Hon såg säkert den lejde mördaren i ögonen. Han kommer aldrig att glömma hennes blick! Vi kommer aldrig att glömma hennes mod. Vi har mycket kvar innan vi når dit. Men vi kan börja öva oss idag! Eva Sternberg Söndagen den 8 oktober 2006 - 11:06:38

	Lördagen den 7 oktober 2006 Därute och därinne Vår tid är nästan till hundra procent upptagen av vilka vi är "därute" i det så kallade arbetslivet, politiska livet, offentliga livet osv. När vi människor träffas i vuxen ålder, berättar vi om våra fasta anställningar i skatteverket eller på Volvo. Vi berättar om vilken utbildning vi trodde vi fick på universitet och högskola för över fyrtio år sedan! Vackra kvinnor i sjuttioårsåldern talar hellre om sina universitetspoäng för trettio år sedan än om sina barn och barnbarn. Männen talar om sina senaste bravader på golfbanan eller på börsen. Vi skrattar och dricker vårt vin under tiden våra berättelser om prestationer "därute" ringlar ut i rummet, som rök från cigaretter för femtio år sedan! Varifrån vi kommer, vilka vi är i vår egen syskongrupp, hur det har gått för det av våra barn, som redan tidigt visade sig vara "problematiskt" och som nu befinner sig i ett gruppboende i en annan stadsdel, talar vi inte. Livet "därinne" i våra ursprungsfamiljer, i våra småskolor och i söndagsskolan har varit förvisat till total glömska och/eller tabu. Nu förhåller det sig så att livet "därute" inte är reproducerande. Inte en enda människa kommer ihåg vem, som var medlem av koncernledninen på Volvo, när jag kom dit 1969 två dagar före julafton. Inte en människa kommer ihåg Ulla Lindström eller chefen för SSAB, som på hösten 1980 avgick för att vara mera tillsammans med sin familj. Inte en människa kommer om några år att komma ihåg Lena Hallengren, Bo Ringholm eller - absolut inte - Jens Orbach! Ingen - säger - ingen -utom ders barn och deras föräldrar och/eller syskon kommer att komma ihåg dem. Kanske också deras före detta man eller fru och deras farmor kommer att komma ihåg dem. Livet "därinne" är reproducerande. Det finns kvar - i hundratals år! Livet "därinne" är ett säkert kapital. Det ger ränta. Ju fler människor i Din egen släkt, som Du är i kontakt med och som Du förhåller Dig till - desto större kapital har Du! Det spelar ingen roll om Din morbror var periodsupare och belastade Din mors syskon med sina besök - för att få mat och husrum. Han var Din morbror! Genom att Du lärde känna honom vet Du mer om dem, som står vid systembolaget på Avenyen igår kväll och sålde "Faktum". Att Du har varit chef för socialstyrelsen eller handläggare på försäkringskassan i Flen i över trettio år är totalt ointressant - i samma ögonblick, som Du lämnar personalentrén på försäkringskassan i Flen för sista gången. Din schizofrene son kommer att vara kvar hos Dig. Han kommer hem till Dig varje dag - han skiter i om Du just har blivit pensionerad. Han är Din son. Du har reproducerat honom. Honom har Du kvar hela livet. Din mamma kasnke var glad över att Du tog realen och genast fick jobb på försäkringskassan. Hon kanske reproducerade Dina insatser på försäkringskassan genom att berätta om Dina stordåd på sina symöten eller på fackklubbens kvinnomöten. Men hon talade inte om att Din man försvann från Dig efter några år - han hade inte tagit realen, så hon gillade honom inte. Hon talade heller inte att Din son visade sig bli mycket betryckt av att mista sin far. Han gick in i sig själv. Han blev sjuk mest hela tiden och blev till slut schizofren - enligt de benämningar vi har idag. Han gillade inte Din mor - sonen. Han visste att hans mormor inte hade gillat hans pappa. Nu är sonen det, som Du har reproducerat. Han finns kvar! Det är bättre att ha en schizofren son än att vara ensam! Det är bättre att vara fästad i livet än att vara fästad i tron på hierarkiska strukturers makt. Försäkringskassan i Flen klarar sig utan Dig. Du klarar Dig inte utan Din son och inte han heller utan Dig. Din mor är död. Det finns inga symöten längre att repoducera sin barns "framgångar" Det finns inga "kvinnoklubbar" längre, där socialt kapital kan reproduceras. Inte ens Björn von Sydow kommer att bli ihågkommen för annat än att hans mor svimmade på sin första kungamiddag, som nyutnämnd riksdagsledamot för fyra år sedan! Det är bättre att under sin livstid fokuser på det som är "därinne". "Därute" kommer snart att vara helt förändrat. Eva Sternberg Lördagen den 7 oktober 2006 - 11:21:58

	Söndagen den 1 oktober 2006 Sluta att tjata om kvinnor som nobelpristagare! Nu är nobelpristagarutnämningsveckan inne igen. Nu återkommer det eviga tjatet om kvinnor som nobelpristagare. Sluta tjata om detta! Vi kvinnor gör andra saker - till exempel producerar ägg, som har den oslagbara förmågan att befruktas av en av de femtio miljoner spermier, som en manlig utlösning på rätt ställe i vår slida kan befrukta - och som vi sedan genom ett livslångt engagemang fysiskt och psykiskt - och ekonomiskt och i samarbete med mannen ifråga och resten av vår familj och samhället i stort kan föra fram till en vuxen människa! Varje barn är mera värt än ett nobelpris Detta vet alla människor - utom vi svenskar, som envetnas med att tro en kvinnas rätta plats i livet är i ett börsnoterat bolags styrelse - eller i kretsen av nobelpristagare. Jag blir hellre godtagen av mina vuxna barn än utnämnd av en för mig okänd man eller kvinna till en styrelsepost i ett börsnoterat bolags styrelse. Mina barn och barnbarn för mitt liv framåt. Börsnoterade bolags styrelser för de flesta kvinnliga styrelseledamöter till behandlingshem mot alkoholism.De flesta vill komma till det ställe, som Gudrun Schyman var på - Nämndemansgården! Eva Sternberg Söndagen den 1 oktober 2006 - 7:07:43