|
|
|
|
| | Onsdagen den 28 november 2007
Fredrik Lindströms liknelse
I förrgår var jag i Örebro och talade på Livsenergidagen. Mitt ämne var "Hur man får folk
med sig".
När jag berättade för Jan, att mitt ämne var "Hur man får folk med sig", var hans första
kommentar, att jag ju inte skulle kunna tala om ett sådant ämne,eftersom jag för det
mesta får folk mot mig! Att de flesta blir rent ut sagt förbannade på mig och går hem när
jag säger något utan att tänka mig för.
Själv tycker jag ,att jag verkligen har förmågan att få folk med mig - för jag bryr mig inte
om,att det ofta tar trettio år eller mer innan det sker!
Far och jag brukade ju åka runt i södra Älvsborgs län och försöka få entandade käringar
att gå med på att installera elström - så att inget hushåll inom Fars område skulle vara
strömlöst, när han skulle pensionera sig.
Ofta blev vi utkastade med glödlampor och elplatta efter oss. Far brukade säga vid
sådana tillfällen, att vi hade i alla fall väckt deras uppmärksamhet!
Av återkopplingen från seminariet i Örebro kan jag dra slutsatsen att åtminstone några
deltagare tyckte att de hade lärt sig en del om att få folk med sig.
Konferencier under dagen var Fredrik Lindström, som har gjort ett otal TV-program under
de senaste åren för SVT.
Själv talade han efter mig om språk och känsla. Han menade att vi människor nästan helt
och hållet är känslor, att vi styrs av känslor och att vi påverkar varandra med känslor.
I detta har han enligt min mening rätt. Vi styr väldigt lite i våra liv. Våra känslor styr oss -
men vi har ju också tillgång till förnuft och språk - mer än några andra varelser.
Fredrik Lindström jämförde vår förmåga till att styras av förnuftet med vår förmåga att
överleva under vatten. Vi kan vara kvar under vattnet i några sekunder. Vi kan träna oss
att stanna kvar till och med mer än en minut under vattnet - men sedan måste vi upp till
ytan och andas!
Han gjorde en liknelse mellan oss och vattenlevande varelser, som kan vara under
vatten hela tiden - under hela sitt liv.
Det är väldigt stor skillnad mellan vattenlevande och sådana som kan vara under vatten
en kort stund.
Om vi människor tror att vi kan vara förnuftiga hela tiden - bara för att vi har förmågan att
låta bli att andas i trettio sekunder - då är vi hekt enkelt för dumma!
Jan förstod inte liknelsen överhuvudtaget, när jag återgav den för honom i morse och
han frågade mig om jag nu I Lindström hade fått en ny idol efter Peter Bratt, vars
bok "Med rent uppsåt" jag har talat om oavbrutet i en månad - sedan jag fyllde år och
köpte den till mig själv.
Nej, Lindström är för ung för att vara av Bratts kaliber!
Köp boken och förundras över denne man, över vårt land Sverige - och över all idioti,
som kommer att uppenbaras de närmaste åren i framtiden, när fler böcker som "Med rent
uppsåt" kommer att skrivas!
Tack Peter Bratt!
Eva Sternberg Onsdagen den 28 november 2007 - 19:06:31
|  | | | Söndagen den 18 november 2007
Aktiv väntan
Idag är det söndagen före domsöndagen i den svenska kyrkans gudstjänstordning. Jag
har just kommit hem från predikan i Kållereds kyrka.
Jag hittade inget program över vilka kyrkor, som hade gudstjänst klockan elva idag här i
församlingen, men jag satsade på Kållereds gamla kyrka - med träsniderier och ljuskronor
som de gamla kyrkorna i Järn, Holm och Grinstad i Dalsland - där jag känner mig hemma.
En gammal, ny präst - Gunnar Lindskog - höll högmässa. Jag satte mig längst fram - som
jag nästan alltid gör.
Gunnar Lindskog visade sig vara en hängiven förkunnare av Guds ord. Han blev så ivrig
att han till och med glömde bort en psalm före nattvarden - men hans fru påminde
honom.
Han tackade henne - och jag tänkte :"precis så är det - eller var det att vara präst i
Sverige!".
Predikotexten handlade om aktiv väntan. Att vänta på Gud, att vänta på Jesus och att
vara beredd, när han kommer. I år är det andra årgångens texter i kyrkohandboken.
Evangelietexten handlar om att vara beredd, när brudgummen kommer. Att inte ha
somnat till eller lagt sig tillrätta under sin väntan.
En liknelse i texten handlade om att vara som en tjänare som väntar på sin världslige
herre. En som håller lampan tänd och ivrigt ser fram emot att få nya uppgifter. En som
väntar på att göra sina arbetsgivare glad med sin arbetsiver.
Jag tänker på skillnaden mellan denna liknelse och de nu i Sverige
akuella "nyfriskjobben". Ingen evangelist hade kommit på en sådan term. Ingen med
någon som helst existentiell förankring skulle heller ha kommit på en sådan term.
Termen ifråga släcker det andliga ljuset i människan!
Vårt ljus släcktes emerllertid inte i kyrkan i Kållered idag. Vi stärktes i vårt hopp, vi
uppmanades att tro - även på en ännu icke uppstånden frälsare. Vi uppmanades att tro
att han redan är här!
När jag åkte hem fyllde solen himlen och det kändes som vår.
Nu går jag ännu mera in för aktiv väntan!
Eva Sternberg Söndagen den 18 november 2007 - 12:50:42
| | | | Lördagen den 17 november 2007
Axén-Olin
Jag läser i tidningen att Kristina Axén Olin har lagt in sig på "innestället"
Nämndemansgården för att bota sin alkoholism.
Utöver de svårigheter, som tidigare har åberopats som grund för hennes sjukdom -
moderns plötsliga död strax före jul 2005, hårt arbete vid valet 2006 och alla
djävligheterna i Stockholms stadshus under hela hennes politiska karriär, tillkommer nu
en nyss genomgången skilsmässa.
Jag tänker:
Varför ser vi inte i klartext att kvinnor, som måste vistas i den syrefattiga luften i toppen i
svensk inrikespolitik går under? Oavsett partitillhörighet.
Varför varnar vi inte alla kvinnor för att ge sig in i denna dödsdans - åtminstone om de
klättrar längre upp än till kommunfullmäktigenivå?
Varför ser vi inte ,att deras män antingen redan har försvunnit eller kommer att göra det
så fort deras fruar får en högre befattning än den de själva har?
Hur skall det gå för Mona Sahlin och Maud Olofsson?
Finns det någon i deras närhet, som lägger märke till varje tendens till alkoholism hos
dem?
Själv anser jag, att bara nåden har räddat mig från att hamna i politisk alkoholism.
Jag har varit för radikal.
Jag har varit för oförutsägbar och svårregerlig.
Jag har varit för rapp i käften för att behaga valberedningens ordförande.
Jag har inte stått ut med ledan och långtråkigheten i den svenska inrikespolitken.
Detta har räddat mig.
För jag har fått många erbjudanden från alla Sveriges partier!
Ge mig en uppgift att vända opinionen i någon fråga - och jag kan göra det!
Men helst inte i ett politiskt parti - det är för farligt!
Eva Sternberg Lördagen den 17 november 2007 - 15:41:00
| | | | Lördagen den 17 november 2007
Axén-Olin
Jag läser i tidningarna att Christina Axén Ohlin har kastat in handsken för att skriva in sig
på "innestället" Nämndemansgården som ett led i behandlingen av sin alkoholism.
Förutom de skäl, som tidigare åberopats för hennes sjukdom - moderns död före jul 2005,
hård arbetsbelastning inför valet förra året och djävligheterna i Stockholms stadshus -
tillkommer nu en nyss genomgången skilsmässa.
Jag tänker:
Varför ser vi inte i klart ljus hur det går för kvinnor, som är tvungna att leva i den politiska
hetluften?
Varför tar vi inte fasta på alla dessa kvinnliga alkoholister i toppolitiken?
Varför tror vi fortfarande, att det bara är slumpen eller tillfäligheter, som orsakar
sjukdomen alkoholism bland dessa kvinnor?
Gudrun Schyman, Karin Pilsäter, Eva Schenström, Axén Olin - ja det finns hur många
kvinnor som helst, som har vandrat vägen till alkoholism, när de är tvungna att leva i det
syrefattiga luftlager, som svensk inrikespolitik erbjuder.
Deras män är ju också tvungna att leva med syrebrist - och om de inte redan har tagit ut
skilsmässa, så gör de det snart.
Hur det går för deras barn kan vi ju gå tillbaka ett par decennier i tiden för att
fastställa.Någon rolig syn är det inte!
Inte heller kvinnliga journalister klarar sig annat än sällan från akut alkoholism. En av de
svenska kvinnliga journalistpionjärerna var redan tidigt angripen - fråga hennes dotter hur
det var att ha Bang till mor!
Jag tänker vidare:
Hur skall det gå för Mona Sahlin och Maud Olofsson? Har de också de gener, som vi som
bor i Skandinavien har - i mer än vartannat fall - alkoholistgenerna?
Det går ju inte för kvinnor att fortsätta att vara alkoholister och stanna kvar i politiken.
Det är bara män, som kan göra det.
Och numera kanske bara män på vänsterkanten.
Själv är jag övertygad om att endast nåden har räddat mig från politisk alkoholism.
Jag var för radikal för att väljas.
Jag var för oförutsägbar och drastisk för att väljas.
Jag stod inte ut med ledan över att sitta med i politiska möten.
Jag var för rapp i käften för att inte knäcka valberedningens ordförande.
Men ge mig en uppgift att vända opinionen åt rätt håll - och jag kommer att kunna göra
det!
Helst dock inte i ett politiskt parti - det är för farligt!
Eva Sternberg Lördagen den 17 november 2007 - 15:23:06
| | | | Tisdagen den 13 november 2007
Facket
Idag var tre fackliga ledare i P1:s morgonprogram och talade i alla tonarter om hur viktigt
det är att facket får överleva i den tid vi nu befinner oss
Facket är den organisationsform, som formades vid industrisamhällets inträdande i
Sverige.
Facket kom att få samma uppgifter som morsan i familjen tidigare hade haft. Hon skulle
vara rättvis, förhandla sig till mer pengar från farsan och vara trevlig.
Arbetsgivaren blev farsan för det folk, som så snabbt avskaffade familjen som frälsarkrans.
En familj med två barn har inte tillnärmelsevis samma trygghetslagar kring sin existens
som en anställd tjänsteman.
Familjen kan upplösas av en av föräldrarna - på ett ögonblick - och den andra föräldern
och barnen är helt
maktlösa.
En fackligt organiserad arbetare sitter i princip fast i sin anställning till dess att en
domstol avgör att det inte längre går.
Facket är ett betydligt primitivare system än familjen att förlita sig på - inte minst för att
det bara har funnits under så kort tid i evolutionen. Facket reproducerar ingenting och
kan därför inte hoppas på att framtiden kommer att rädda det - vad än de fackliga
företrädarna försökte övertyga oss om i morse i radio.
Facket ser till att unga människor och människor från andra länder inte får stanna kvar på
sina arbetsplatser.
Facket ser till att den äldre generationen (vi fyrtiotalister) i princip har roffat åt oss allt:
Utbildning
Bostäder
Pensioner
Företräde
Sjukvård
Politiska uppdrag
Medaljer och utmärkelser
Pengar (inflationen har gjort att vi bott nästan gratis, rest billigt och kunnat skaffa oss
saker, som
den unga generationen kan se sig i månen efter)
Bra barndom (med mamma hemma, pappa med auktoritet och söndagsskola)
Bra religion ( de flesta av oss är konfirmerade och vet skillnaden mellan påsk och pingst)
Utbildning igen ( vi kan böja tyska verb och tror själva att vi är bäst i världen)
Det är dags att lägga ned facket och för var och en av oss att axla eget ansvar för såväl
sig själv som sin familj
och sin inkomst!
Eva Sternberg Tisdagen den 13 november 2007 - 14:47:01
| | | | Söndagen den 11 november 2007
Pappor
Idag är det Fars Dag i Sverige. Idag är DN-Söndag fylld med hyllningsrtiklar över fäder
med späda barn på armen, på driving -rangen och på Hammarbys match.
Just nu är det populärt i Sverige att pappor skall tävla med barnets mamma att ta hand
om barnet så nära födelsen i tid som möjligt. Pappan skall helst vara beredd med
blöjkassen i högsta hugg att ta över från den förvirrade mamman - liksom han ofta redan
hade tagit kommandot över förlossningen från den förstummade banrmorskan och lett
värkarbetet efter instruktion från tidskriften PAPA.
Farfäderna till dessa pappor har inget att sätta emot. De har själva inget annat än dåligt
samvete över hur de själva är och var som pappor. Sverige är det enda land i världen
som bara så sent som för tio år sedan lät pappor skriva på ett frikännandepapper som
samhället gav dem - för att avstå från sina barn till samhället.
Jag har själv suttit i tingsrätten i Arvika för mindre än tio år sedan och hävdat en fars rätt
till sin dotter - mot hela kommunen, hela socialtjänsten, hela samhället och mot modern
och hennes tillfällige nye man. Som tur var hade rätten den dagen en ung, modig man
som domare. På lunchen fick han parterna att göra upp i godo, fick han Olivia att få en
far och gav han mig en möjlighet att åka hem på eftermiddagen till Göteborg. Jag kom
direkt från Washington och hade tagit taxi från Gardermoen - och väntat i tio minuter på
att taxichauffören skulle hinna att köpa sprit på systembolaget - innan han körde mig till
tingsrätten i Arvika.
Under senare år har vi i Sverige hört våra politiker trumpeta ut:
att samhället bättre kan ta hand om våra barn än föräldrarna kan
att daghem är bättre än hemmet för verkligt små barn
att män och kvinnor är helt lika
att jämställdhet betyder att bara kvinnor, som är styrelseledamöter i börsnoterade bolags
styrelser är kvinnor
att far- och morföräldrar helst skall resa på spritresor till Åland och dansa tango med
främmande karlar och kvinnor - inte \"uppoffra\" sig för sina banr och barnrbarn
att barn klarar sig själva från ett års ålder (efter denna ålder skall samhället ta hand om
dem)
att vi är överlägsna alla andra länder i världen, när det gäller barn och uppfostran och
utbildning
att en hemmavarande pappa är vår tids hjälte
att pappor bara är med sin familj om de får bra betalt för det - av skattebetalarnas
pengar
att mammor trivs bättre med att filea makrill på en fiskfabrik än med att vara med sina
små barn och
att inga invändningar mot dessa \"politiskt korrekta\" budskap baseras på vetenskapliga
fakta.
Att en pappa kan vara med en ettåring på Hammarbys matcher innebär inte säkert ,att
han:
-kan hålla sams med mamman
-kan försörja sig själv och sina tidigare födda barn
-kan bära sig åt som en ansvarsfull medborgare
-kan hävda sig mot sina egna föräldrars makt över honom
-kan hålla sig nykter och balanserad, när han är med barnet
-kan ha en någorlunda klar plan för hur han skall vara som far, när barnet kommer i
puberteten
-kan ta på sig ansvar för hur han själv blir som farfar eller morfar
-kan avhålla sig från att ta upp förhållanden med andra kvinnor eller män och vara
trogen mot sitt barns mor
-kan vara evolutionens förste paradigmskiftare på kortare tid än tre tusen år!
Glad Fars Dag!
De har aldrig reflekterat över sin roll i familjen. Deras egna fäder hade ofta suttit i
kyrkbänken och fått höra om Josf och Maria - åtminstone - och de hade ofta mer tid på
kvällarna för reflektion över sitt faderskap.
Eva Sternberg Söndagen den 11 november 2007 - 9:09:43
| | | | Torsdagen den 8 november 2007
Svartjobb
Vi måste förstå i Sverige ,att vi ligger i utkanten av civilisationen. Att vi har svårt för att
fatta och att sammansatta situationer ofta blir för mycket för oss.
Vi har justt kommit ur våra mörka rum och skrymslen.
Vi har just börjat tvätta oss och borsta tänderna.
Vi är idoga och energiska - och okänsliga och naiva och uppblåsta.
Vi har flyttat ut allt, som tidigare gjordes i hemmet utwnför hemmet.
Vi har kört ut varje levande varelse ur våra hem.
Våra bostadskvarter ser ut som efter bombningen av Dresden. Inte en människa syns så
långt ögat når.
Allt som vi tidigare gjorde i hemmet gör vi nu utanför hemmet och kallar det för "arbete".
Allt som tidigare gjordes i hemmet kallar vi nu för värdelöst.
Vi håller på med detta allihop.
Ingen protesterar.
Bara genom att inte betala arbetsgivaravgift och moms protesterar vi.
Det är då vi blir kallade för skattesmitare och svartjobbare.
Om vi är män klarar vi det.
Om vi är kvinnor och naturvetare klarar vi det.
Men inte om vi är vanliga kvinnor med vanliga män och vanliga mödrar, klara vi det inte.
Vi är nu samhällets värsta förbrytare.
Vi måste göra avbön.
Vi måste skylta i medierna och bli tillfrågade i "Kalla Fakta!" och "Uppdrag granskning"
Jag väjer inte.
Jag har inte tagit en strumpsticka och petat ut mina barn genom livmoderhalsen innan
de nådde färdigt fosterstadium. Jag har fött dem.
Min mor har tagit hand om dem utan arbetsgivaravgift och semesterersättning.
Min man har tagit hand om dem innan det var naturligt att män är fäder.
Jag har skickat in en deklaration till finansministern sedan 1966 med uppgift om mitt
svartjobb i nollsektorn - omhändertagande av barn, matlagning, städning, tvätt,
fönsteputs, omhändertagande av svärmor och grannar och allmänt psotivt uppträdande i
närsamhället.
Jag har aldrig hört ett ord från finansministern.
Jag har aldrig hört ett ord från någon annan i ledande ställning heller.
Nu är Er tid ute!
Nu kan Ni sitta där med skägget i brevlådan, när det unga Sverige går under och Ni
själva står där med Era listor till skattemyndigheten över dem Ni anlitat för Era svartjobb!
När man flyttar ut allt, som görs i hemmen till så kallad "offentlig sektor" kan det bara gå
åt helvete för att land.
Nu är Ni där själva - och sitter och räknar.
Good luck!
Eva Sternberg Torsdagen den 8 november 2007 - 21:18:59
| | | | Onsdagen den 7 november 2007
En gammal anteckningsbok
Idag - på tåget till Örebro - hittade jag i en gammal anteckningsbok i min resväska
följande text:
"Familjetråden är den tråd, som binder samman kropp, själ och ande.
Familjetråden väver in oss i gemenskapen med våra föräldrar och syskon- med mor- och
farföräldrar, kusiner och sysslingar.
Tråden finns i våra hjärnor - inprogrammerad starx efter avlelsen.
Genom språket har vi fått möjlighet att spinna familjetråden tätare och mera hållbar än
hos våra släktingar - andra primater och andra levande varelser.
Familjetråden är själva basen för oss, lika viktig som mycelet är för svampen och revorna
för smultron- och jordgubbsplantorna.
Vi människor vet att vi har både kropp, själ och ande - vi har i alla tider velat veta och
förstå hur dessa tre enheter hålls ihop.
Nu vet vi att det är famijetråden, som är det sammanhållande elementet för oss.
Vi kan mäta och väga trådens inflytande på oss.
Vi vet nu att barn, som saknar familj, inte kan hålla ihop kropp, själ och ande.
Om det kommer någon eller några andra människor och väver in detta barn i sin
familjeväv, då kan han/hon börja få ihop kropp, själ och ande igen.
Den starkaste tråden är den, som löper mellan föräldrar och barn. Den tråden går aldrig
av - även om barnet förs bort till andra sidan jordklotet.
Barnets hjärna är inriktad på att låta sig vävas in i föräldrarnas familjeväv.
De första två åren och tre månaderna utanför moderlivet är det just själva tråden mellan
barnet och modern, som för fram barnets hjärna till dess fulla potential.
Barnet får sin näring från modern och genom modern. Barnet knyter an och lär sig att det
kan påverka sin omgivnng och att omgivningen - modern - påverkar det.
Modern lär känna sitt barn och lär sig läsa av barnets reaktioner - blir lyhörd och följsam
för barnets behov.
Moderns hjärna producerar hormoner i mängder för att den skall kunna ge barnet det det
behöver - och för att modern skall kunna ta emot det barnet har att ge.
Familjetråden är basen för växelspelet mellan mor och barn."
Jag vet inte vilket år jag skrev denna text.
Det måste ha varit för några år sedan - under tiden jag reste fram och tillbaka till
Georgetown.
Idag i Örebro besökte jag en kvinna vars familjetråd gick av tre generationer tillbaka.
Men hon lever.
Hon vill leva.
Jag tror att tråden måste kunna gå att återställa.
Den måste det!
Eva Sternberg Onsdagen den 7 november 2007 - 22:02:34
| | | | Tisdagen den 6 november 2007
Internetanvändning i Sverige
Inget annat land i världen har så många internetanvändare per capita som Sverige. Inte
bara unga människor använder internet - utan alla!
Min vän ViviAnn Lundeberg var för femton år sedan en av de ivrigaste att ordna med
introduktion till internet för sådana som var över tjugo år.
I början kunde jag inte fatta, hur hon kunde hålla på med något så meningslöst som en
ny typ av skrivmaskin - men efterhand, som tekinken utvecklades och jag lärde mig vad
som gick att göra på nätet, har jag gjort en helomsvängning.
Om jag kan ,så sitter jag säkert fyra timmar om dagen framför datorn. Numera kan jag
göra det mesta med de flesta program.
Jag sparar allt.
Datorn kommer ihåg allt åt mig!
Ramtin kommer och gör säkerhetskopior på mina hårddiskar.
Ramtin anser att internet måste vara uppfunnet särskilt för mig och mina aktiviteter - mer
än tusen inkommande mail per månad - och i princip lika många besvarade!
Jag kan många språk - även ryska - så jag kan gå in överallt och få bakgrunder, ställa
frågor och själv höra av mig. Till exempel till Wikipedia.
Jag kan skicka vetenskapliga rapporter, utsagor från lärare, recensioner av böcker, bilder
på när Bill Clinton kom och hälsade på mig, frågor och svar till sådana som har hört mig
på radio och/eller sett mig i TV - ja, allt kan göras på enastående kort tid!
Vanja B Krupa är en kvinna, som jag har lärt känna under de senaste åren. Hon bor i
Stockhom. Hon har liksom jag en frenesi i vad hon gör. Hon tvekar inte. Hon är
ideologiskt laddad. Hon skickar hellre något - och det kan vara ett detaljfel i utskicket -
men det kommer i tid. Hon väntar inte och filar på någon formulering. Hon ger sig inte -
inte ens, när Annika Dahlström hånar henne för att hon skickade med en bild av sig själv,
som av misstag var av samma storlek, som HM:s annonspelare vid jularna för tio år
sedan!
I den internettid, som vi lever nu, måste vi ha humor, vara frenetiska, aldrig ge oss - och
håva in våra segrar!
När jag själv skriver bryr jag mig inte ett dugg om, huruvida någon läser det. Jag sitter
inte här hemma och väntar på att en debatt skall komma upp - eller på att jag skall få in
en insändare i någon tidning!
Ordens tid är förbi!
Tidningarnas tid är förbi!
Andra Avenyn är tecknet på att underhållsindustrins tid är förbi!
Politikernas tid är förbi! De sitter hemma och hymlar om "svartjobb".
Den som i Sverige inte har betalat något svart - eller fått betalt svart, den kan kasta första
stenen på Fredrik Reinfelt!
Det fina med internet är också att så många fakta alltid finns med:
När skrevs mailet?
Vem fick mailet?
Vad stod det ordagrant i mailet?
Och så vidare!
Den enda grupp i Sverige, som ännu inte behärskar internet, är män i åldern femtio till
hundra år.
Det är den grupp män, som jag länge kallade för "gubbdagis" - om de satt överst i olika
hierarkiska organisationer.
Inte förstod jag då, att det var internet, som skulle välta dem! Nu vet jag, att det blev så.
Göran Persson har just lärt sig lektion 1 i "Internet for Dummies"!
Eva Sternberg Tisdagen den 6 november 2007 - 9:25:43
| | | | Söndagen den 4 november 2007
Helgon
Igår var vi på de kyrkogårdar, där våra föräldrars - och i mitt fall, systers - aska är
nedsänkta och övertäckta med en gravsten.
Vi förundrar oss över att det har gått så många år sedan min far dog. Han var yngre än
jag är nu, när han dog.
Vi förundrar oss över hur många människor, som kommer till kyrkogården på Alla Helgons
dag nuförtiden - en total omsvängning mot för tjugo år sedan!
När min syster körde ihjäl sig för fyrtiotre år sedan, levde vi tydligen i ett land, som hade
bestämt sig för att helt förneka döden.
Vi som var drabbade av tidig död hos en nära anhörig skulle helst tiga om denna vår
olycka. Våra grannar och vänner vände sig om, när vi kom - och den döda fördes inte alls
på tal.
Inte heller i familjen fördes hon på tal med namn - Mor sade sig inte tåla att höra
hennes namn nämnas och på Fars gravsten skulle inte hennes namn stå, för då skulle
Mor inte kunna gå till graven utan att själv dö.
Inte konstigt då att jag igår kände närmast uppsluppen glädje, när jag kom i solskenet
med min blomsterbukett, mina borstar till att göra ren gravstenen och mitt ljus i handen
uppför gången till S.tSigfrids kapell i Borås.
Massor med människor var där. Alla med någon krans eller blomma eller ljus i sina
händer.
Kyrkogården lyste i solskenet och på vår grav hade kyrkogårdsförvaltningen lagt silvergran
i år - mycket vackert!
Nu behöver jag inte skämmas längre över att en av mina anhöriga har dött före tjugo
års ålder.
Nu är döden återinrättad som den existentiella plattform vårt mänskliga liv vilar på.
Det gäller att göra något med varje dag och stund jag har livet - så att jag med lugn och
tillförsikt kan möta döden och bli ett helgon.
Som alla döda är!
Eva Sternberg Söndagen den 4 november 2007 - 11:04:44
| | | | Torsdagen den 1 november 2007
Öpppet brev till Göran Rosenberg
Bäste Göran Rosenberg!
Tack för Din signerade ledare idag i Dagens Nyheter under rubriken:
VAD ÄR VERKLIGT?
i anledning av vad som händer i det politiska livet, privatlivet och underlivet i Sverige
just nu.
Du skirver att journalisterna nu också håller på att förlora sin makt, att politikerna är totalt
maktlösa och att vi vanliga medborgare måste lära oss att skilja mellan verkligheten och
det som är påhittat i medierna.
Detta är verkligheten för dagen:
Ulrica Schenström r född 1972 och sin mors enda barn. Hennes far skilde sig från
modern, när Ulrica var sex år och tog upp ett parförhållande med en ny fru mrd vilken
han fick ytterligare tre barn. Dessa barn har tagit faderns namn - Svensson och bor i
Vaxholm.
Ulrica Schenströms morföräldrar är Lennart Magnus August Schenström, född 1914 och
död 1996 samt Ulla Anne Kristina Schenström född 1918 - och fortfarande i livet.
Mamman har en bror, som heter Johan Schenström.
Ulrica Schenström är alltså ett funktionellt enda barn till en mamma, som är äldst och
har en bror.
Hon själv är gift sedan 1998 med Anders Gunnar Johansson, född 1968 i Silbodal - ett
annat namn för Årjäng - i Värmlands län.
Precis som sin mor har Ulrica inte tagit mannens namn: Svennson respektive
Johansson - utan har kvar sin morfars namn Schenström
Någon skilsmässa mellan Ulrica och Anders finns ännu inte registrerad.
Anders Pihlblad är född 1968 - samma år som Ulrica Schenströms man - och har inga
registrerade parförhållanden och/eller barn.
Analys: Ulrica Schenström är laddad sedan barndomen - äldsta barn, rödhårig, övergiven
av fadern och med tre halvsyskon, som hon förmodligen har hållit i hampan på samma
sätt som hon i vuxen ålder har hållit Reinfelt, övriga politiker och journalister i hampan -
samt - med all sannolikhet - sin man från Silbodal.
Jag har ännu inte hunnit att gå igenom nykterhetsregistret för hennes familjemdlemmar i
tre generationer - men det finns all anledning att tro att hon - liksom jag - har den
skadninaviska alkoholgenen i sitt DNA.
Hon är den kvinna, som vi i Sverige har hejat fram under de senaste decennierna - inte
ens Kung Lear hade nått fram till denna slutstation hos sina döttrar!
Övriga uppgifter i denna blogg har alla människor tillgång till genom att slå 0771-567
567 på telefonen och trycka på en trea för att komma till folkbokföringsuppgifterna.
Varsågod, Göran Rosenberg, här är den verklighet, som alla har tillgång till och som Ni
journalister är livrädda för att använda!
Eva Sternberg Torsdagen den 1 november 2007 - 12:33:28
| |
|
|
|
|
|
|
|
Föregående sida