Eva Sternbergs Blogg

December - 2006

	Fredagen den 29 december 2006 Barnen Ingrid Bosseldal skriver i dagens nummer av Göteborgd-Posten om de nya regler, som Kina har utfärdat - som villkor för att skicka sina föräldralösa döttrar till andra länder. Bosseldal påpekar - vilket är mycket viktigt - att Kina hela tiden har haft i princip samma regler, som de andra givarländerna av barn har haft - med den skillnaden att Kina har tillåtit så kallat ensamstående, ogifta människor att adoptera. I USA, där jag just tillbringat en tid, blev människorna särskilt upprörda över att feta amerikaner inte längre får adoptera barn från Kina. Själv tänker jag att det ju bara kan vara en tidsfråga till dess att hela världens reproduktion kommer att underkastas synnerligen strikta regler. Människans hjärna borde få befinna sig i tre år i livmodern innan den föds - om den skall ha en rimlig chans att utvecklas till en människa, som kan fungera någorlunda enligt den mall för mänskligt beteende, som vi har vant oss vid under de senaste tusen åren. Eftersom kvinnan inte kan bära barnet längre än nio månader utan att själv gå under är barnets familj att betrakta som kuvös under åtminstone de tre första åren. I barnets hjärna finns inprogrammerat sedan urminnes tider en familj beståernde av mamma och pappa och mor- och farföräldrar samt syskon, om barnet inte är fött först av sina föräldrar. Barnet känner på lukten vilka personer i dess omgivning, som är anhöriga. Den främre delen av hjärnan - som är den som, ger oss förmågan att till exempel tala och tänka - utvecklas alltså i barnets hem. Den dag då vi människor förstår att en mänsklig hjärna är det mest värdefulla här på jorden, kommer vi att ställa krav på människor, som vill ha barn oh ställa krav på statschefer och andra politiska ledare överallt på jorden att ordna rättsliga och miljömässiga förutsättningar för barnens hjärnors utveckling utanför moderlivet. Vi kommer då att se till att föräldrar är gifta och att de känt varandra under en längre tid och att de inte är feta och inte äter anti-depressiva medel och inte dricker alkohol och inte brukar narkotika - bland mycket annat. Ingen annan än föräldrarna klarar att ge barnet en så maximal utveckling av dess hjärna som föräldrarna gör. Samhället kan inte ta hand om barn. Kommuner kan inte ta hand om barn. Barn måste tas om hand av vuxna människor, som de är genetisk avkomma till. Om barn inte kan tas om hand av sina föräldrar, skall de få klart för sig att det är ett tryck på dem att deras föräldrar inte kunde ta hand om dem. De är inte lika andra barn, vars föräldrar tar hand om sina barn. De kommer inte från ett likadant land, som barn, som kommer från länder, som skickar bort sina barn för adoption till andra länder. Vi vuxna runt omkring dessa barn måste erkänna att adopterade barn gör en helt annan livsresa än barn, som tas om hand av sina föräldrar. Vi vuxna runt dessa barn skall inte falla in i kören av utslätande besserwissrar, som säger att det ju var tur att Du kom till en så begåvad människa som Ingrid Bosseldal på Göteborgs-Posten och inte behövde stanna kvar i Kina och gå under! Ingen av oss vet,om det vore bättre eller sämre för ett barn att vara kvar i sitt eget land hos sitt eget folk. Ingen av oss - som inte är adopterade - har en aning om hur det känns att vara adopterad. Det vi däremot vet - här i Sverige - är att vi inte ställer några som helst krav på människor, som skall bli föräldrar. De behöver inte känna varandra, inte bo ihop, inte kunna försörja sig, inte tänka, inte disciplinera sig, inte hålla ihop med sin släkt, så att banret får tillgång till andra familjemedlemmar än sin far eler mor, de behöver inte respektera eller ens komma överens med den andre föräldern till sitt/sina barn, de behöver inte vara nyktra eller kunnan laga mat eller bygga ett hus, de kan vara hur feta som helst och kan använda sina barn som tröst för att den andre föräldern försvann ur deras liv, de kan skaffa en ny partner, när som helst och flytta med honom till en stuga i Småland och utsätta både sig och barnet för sadomasochiskistiska lekar - till dess att barnet dör av uppstötningen av sina egna spyor! 35.000 av dessa barn kommer aldrig ens fram till födelseögonblicket i Sverige. De dör i en rondskål eller på ett förlossningsbord och förs endast om de passerat sextonde fosterveckan till ett krematorium och bränns och läggs i en massgrav ihop med sina kompisar, som gått samma öde tillmötes. I Kina talar man om vad som krävs av adoptivföräldrar i andra länder. I Sverige talar vi inte om vad som krävs av föräldrar överhuvudtaget - och om någon öppnar sin mun och säger något , blir hon förföljd av Sveriges Socionomers Riksförbund. I Sverige krävs nämligen inget av människor, som är föräldrar! Eva Sternberg Fredagen den 29 december 2006 - 11:25:39

	Måndagen den 25 december 2006 Prästen Åntligen kommer jag in i kyrkbänken! Prästen står redo med läderpärmen gungande i händerna och väntar på att jag skall ta mig in genom låset i dörren till bänken och sätta mig. Jag har min nya dunjacka, som jag fick av Karin i julklapp igår och min tovade, röda strutmössa på mig.Min bänkgranne hälsar inte på mig. Det är inte den präst jag hade tänkt mig! Inte den präst, som har hållit i julottan de senaste båda åren Jan och jag har varit i denna kyrkan. Inte den präst, som under det gångna året tagit ställning för äktenskapet mellan man och kvinna som den enda godtagbara förening av två människor, som kyrkan kan saktionera. Inte den präst, som jag har skrivit till och stöttat, när han blev utkastad som skolpräst därför att han inte ville godtaga att kyrkan ville välsigna två människor av samma kön som makar! Var är han, som har blivit utkastad? Vem är denne präst, som ser lite underfundig ut - som om han inte hade rent mjöl i påsen? Är han chef till den bortstötte prästen? Har han stött bort "min" präst? Förstår inte människor att vi inte kan viga i kyrkan två människor av samma kön till "makar"? Förstår inte människor att själva ordet "make" betyder att det finns en del, som tillhör - men inte är lik - den andra delen? Förstår inte människor att vi är två kön - liksom alla andra däggdjur - därför att det behövs två olika "makar " för att reproducera ett barn eller en unge? Förstår inte människor att det är just för att vi har religionerna, som vi under tusentals år har kunnat disciplinera oss så mycket att vi har kunnat leva i någorlunda monogama parförhållanden, så att våra hjärnor har kunnat utvecklas till den punkt, där vi nu befinner oss? Utan monogama parförhållanden (som finns i alla delar av världen - överallt under hundratusentals år) hade vår hjårna aldrig kunnat utvecklas till den nivå den nu befinner sig på. Monogama parförhållanden är den utvecklingsplattform, som har varit grunden för hela det civiliserade samhället. Familjesystemet med monogama parförhållanden är därför inprogrammerat i våra hjärnor långt före födelsen. Ett barn väntar sig vid fördelsen att mötas av en far och en mor och deras föräldrar och syskon - sina egna syskon, om barnet inte är äldst. Något annat väntar sig inte barnet - för dess hjärna är inte programmerad för något annat möte. Växelverkan mellan religionerna och den mänskliga hjärnan har sett ut så här: Monogamt parförhållande - fler överlevande barn - fler överlevande barnbarn fler överlevande barnbarnsbarn och så vidare. Monogama parförhålllanden leder till större stabilitet i alla generationer, vilket i sin tur leder till att barbarnen kan utveckla sin hjärna på det mest maximala sättet. Familjestrukturen är - efter hundratusentals år av evolutionär utveckling - naturlig för den mänskliga hjärnan. Familjestrukturen bygger på två makar av motsatt kön, som har förenat sig sexuellt - eller på medicinsk väg - och fött ett eller flera barn, som i sin tur skall fostras till vuxna människor, som kan ingå parförhållanden själva och få barn. Äktenskapet har instiftats för att skydda och upphöja två människor av motsatt kön, som har för avsikt att reproducera sig - det vill säga att få barn. Som upphöjelse är äktenskapet menat för att särskilja äkta makar från andra människor, som inte ingår i det för allas vår framtid viktiga föräldraskapet. Den som inte tänker skaffa sig några barn behöver inte gifta sig. De som inte kan få barn behöver heller inte gifta sig. Två personer av samma kön kan inte få barn - alltså behöver de inte heller gifta sig. Äktenskapet skyddar barnet. Två personer av samma kön kan inte få barn och behöver därför heller inget skydd. Inte för sin parrelation i alla fall. Äktenskapet skyddar alla generationerna i en familj. Alla generationerna är inblandade i barnets väl och ve. Familjstrukturen finns där för alla i en släkt och i en familj. Vi som är gifta har själva del i äktenskapets urvattning och låga ställning i samhället. Vi vördar inte vår make/maka. Vi skiljer oss och gifter om oss och/eller bor ihop med nya partners av samma eller motsatt kön hur om helst. Vi tänker inte på att vårt äktenskapslöfte är heligt och att det är ett skydd, som är nödvändigt för våra barns liv och hälsa. Därigenom att vi har missbrukat äktenskapet har vi kommit att devalvera det viktigaste skyddet för våra barn och barnbarn i livet. Att låtsas som om äktenskapet bara är en "happening", som instiftas i kyrkan och att två människor skulle kunna använda äktenskapsritualen till att befästa sitt eget sammanboende, är som att sätta ihop ett chassi med ett annat chassi på Volvo Personvagnar och kalla det en bil! För att kunna använda bilen och köra med den behövs ett chassi och en kaross, som är hopsatta! Lustigt nog kallas den balansen - där chassi och kaross möts - på banan på Volvo just "the marriage point" . De tekniker på Vovlo, som skulle kräva att ett chassi skulle fästas vid ett annat chassi, skulle säkert avskedas direkt. I varje fall om de dessutom skulle hävda att bilen skulle gå lika bara som en vanlig bil. De präster i svenska kyrkan, som vill hävda den urgamla kyrkoseden att äktenskapet är insiftat till släktets fortbestånd och för att reglera äkta makars inbördes förhållande, han kastas ut och får inte ens vara skolpräst! Var är han? Vem var den präst, som höll julottan idag? Han tog oss inte ens i handen efter högmässan! Eva Sternberg Måndagen den 25 december 2006 - 9:52:06

	Söndagen den 24 december 2006 Maria Idag är deT julafton. Julafton är en Mariadag i det svenska kyrkoåret. Det finns fyra sådana Mariadagar - och en är idag - fjärde söndagen i advent, som i år infaller på julafton. Himlen utanför mitt fönster så här tidigt på morgonen är stjärnklar och vacker - trots attt det är varmt ute - plus nio grader! Ungefär sådant här klimat måste det ha varit i Betlehem vid tiden för Jesu födelse för tvåtusen år sedan. Jag tänker på Maria och Jesus - och på Josef! Jag tänker att kristendomen ändå måste vara den evolutionärt sett mest fantastiska religionen. Kristedomen har en berättelse, som handlar om oss människor. Om alla människor. Kristendomen baserar sig på familjen och på Gud - de båda storheter, som sedan årmiljoner är inprogrammerade i vår mänskliga hjärna. Utan Gud och utan familj klarar vi oss inte. Kristendomen bakar in mannen och kvinnan i sitt sammanhang och i deras sammanhang - nämligen genom barnet. Barnet föds genom en man och en kvinna och Gud. Barnet är Guds uppenbarelse på jorden. Maria och Josef är den maximala kvinnan och den maximale mannen. Jesus är det maximala barnet. Gud är som vanligt stark och mäktig. Han beordrar sina barn till vilka uppoffringar och svårigheter som helst - men han gör det genom barnet! Inte genom arméer och kärnvapen. Det är vad hjärnan vill ha! Utsatthet, svårighet, kamp och förtvivlan. Hjärnan vill självfallet också ha upphöjelse: "Du är min enfödde son, min utvalde son!" Hjärnan vill att när vi dör det skall finnas tecken på att vi har lidit, att vi har ansträngt oss och på att vi har lyckats med något! Maria lyckades i allt. Hon var ödmjuk inför Gud. Hon var trolovad med rätt man - Josef. Hon födde Jesus under svåra omständigheter - men tjatade inte om det utan "tog allt till sitt hjärta". Hon gladde sig över att få vara utvald av Gud. Josef tjatade inte om DNA-prov utan godtog att Maria - hans trolovade - var havande och att handärmed blev far - genom henne! (Det är svårt att tänka sig att Josef och Maria hade en diskussion - strax efter det att "barnet för första gången" rörde sig i hennes liv - om huruvida de skulle abortera Jesus. Säkert fanns det på den tiden - liksom i alla tider - sätt att döda sitt ofödda barn på - men jag tror inte, att tanken någonsin krossade deras hjärnor. Gud skulle heller aldrig ha tillåtit det - i motsats till många av dagens mor- och farföräldrar). När jag födde Martin - i april 1966 - mitt första barn, kände jag mig precis som Maria. Innan han föddes hade också jag gått igenom svåra sorger och mycket motstånd - inte minst från den släkt, som Josef i mitt fall tillhörde. Hans släkt ville inte att han skulle vara någon Josef - de ville ha mäktiga kungar - som Herodes och liknande - så kom de också själva på fall. När jag låg där på BB och en änglalik och modig man, som själv just hade fått barn, tillrättavisade en ond sköterska och sa till henne:"Du skall vara lite snällare!", kände jag mig som om jag var i Betlehem och en av de vise männen hade kommit för att rädda både mig och Jesus från sköterskans dom! Nu har vi, som har fått tillhöra kristendomen under mer än tusen år, kastat ut denna religion och förlöjligat sådana kvinnor, som känner sig som Maria, när de föder barn, som ser vise män i sådana, som hjälper dem mot försäkringskassans hökar och som ser Gud hjälpa dem i ambulansen på väg till sjukhuset med deras egen döende mor. Nu har vi istället uppmanat varandra att kasta ut Jesus med dopvattnet, tro på ATP och fonder i Bortre Asien och droga oss, om vi behöver upphöjelse.Kvinnor skall helst inte heller vara som Maria - utan istället knulla runt med både den ene och den andre och kunna slå näven i bordet och inte heller vi spotta i glaset! Syndernas förlåtelse behöver vi inte heller - eftersom vi numera vägrar "att ta på oss någon skit"! Alla vi som har kastat ut kristendomen, kan därför nu också kasta första stenen på varandra - vilket vi också gör! ("Den som själv är utan synd kaste första stenen!") Nu kommer istället människorna, som har andra religioner med sig i bagaget och närmar sig Maria, Josef och Jesus, när de vill närma sig Gud. Nu kommer nya människor till kristen mark och fyller våra kyrkor och berättar nya berättelser för oss om Gud. Full av förundran fylls jag av hopp, när jag ser dem i kyrkan och i COOP, när de handlar julkrubbor. "Jag håller på att bli katolik!", säger den libanesiska kvinnan till mig vid poolen i klubbhuset i Florida. Jag blir avundsjuk på henne. Hon kastar sig synbarligen med stark tro och djup innerlighet in i den religion, som vi i mitt land har skrotat för fem hundra år sedan! Martin Luther ersatte mycket svammel kring Maria med en katekes om hårt arbete och manliga dygder snarare än kvinnliga! Det spelar heller ingen roll vem eller vilka, som nuförtiden närmar sig kristendomen eller vilka som var så dumma att de ersatte nåden och tron på syndernas förlåtelse och människans upphöjdhet med tron på ATP - kristendomen kommer ändå att vinna - för den är den bästa berättelsen! Hjärnan behöver en god berättelse, som har en början och ett slut. Det är vi människor, som är slutet på kristendomens berättelse - det är vi som kan göra allt, som Jesus gjorde - och mer därtill! Det är vi som är Gud. GOD JUL! Eva Sternberg Söndagen den 24 december 2006 - 7:20:22

	Fredagen den 22 december 2006 Kejsaren har ingen makt längre! Den kejsare jag först kommeratt tänka på i dessa jultider är självklart kejsar Augustus, som utfärdade ett dekret att alla människor - fåraherdar, tullindrivare liksom överstepräster och vinproducenter - skulle skattskrivas. Det var ju därför som Josef och Maria gav sig iväg till Galileen. De skulle uppfylla sina förpliktelser gentemot sin stat, sin bygd. Bara för att de råkade bo där de bodde skulle de - under alla förhållanden (Maria skulle just föda sitt första barn) bege sig ut på vandring för att uppfylla sin kejsares befallning! Den tiden är slut nu! Idag har människorna fått ett nytt vapen - som de kan handskas med själva - när de vill, hur de vill och på vilket sätt de vill. Ordet. Idag kan vem som helst (som jag gör nu) gå upp mitt i natten och sätta sig vid sin dator och ge uttryck åt sina tankar och skicka ut dem i etern - in i evigheten! I Sverige idag kan vem som heslt skaffa sig en F-skattsedel och sätta igång och jobba som tusan - med vad han eller hon vill - och skapa sig ett eget inkomstbringande liv ihop med sin familj. Kejsaren kan inte längre bestämma vem som skall få försörja sig själv! Idag kan ingen kejsare längre ställa sig framför folket och säga, att han ingenting vet om den organisation, som han är satt att leda. Han kommer inte att komma undan - Lars Leijonborg. (Det verkar som om kejsarna i Sverige just har lärt sig att säga till folket - när något fruktansvärt har inträffat inom deras eget område - att de tar ansvar för vad de har gjort. Som om det skulle vara en ursäkt eller en nyhet att en kejsare är ansvarig för sitt revir!) Man kommer att spela upp bandet, där Du står tillsammans med partisekreteraren och ljuger till dess att Du avgår! Idag kan ingen chefredaktör längre sitta och välja och vraka mellan insända artiklar och brev från allmänheten - och därmed avgöra hur maktkampen i hans/hennes kommun skall gestalta sig de närmaste fem åren. Medborgarna skriver sina egna "tidningar" nu. Vi skriver till varandra och skickar miljontals kopior till såväl våra meningsfränder som våra meningsmotståndare. Vi vidarebefordrar allt viktigt och omskakande inom en sekund. Vi utnyttjar att vi kan tänka och att vi kan läsa ock skriva. Vi lyder inte längre! Vi röstade inte ens på kejsaren - trots att han genom att klämma oss på ohemult höga skatter hade hur mycket pengar som helst i sina fickor. Trots att han hade lovat att dela ut lite av dessa våra pengar till oss under nästa mandatperiod ,så att vi alla skulle slänga våra nyfödda barn framför hans kommunalanställdas krubba - att ätas upp levande innan de ens hade fyllt två år, röstade vi inte på kejsaren! (Parallellen till kung Herodes, som bestämde att bara alla gossebarn under två år skulle dödas, kom av sig själv under skrivandet av denna text). Inte konstigt då att - när jag kommer hem till Sverige nu och återvänder till min vattenfyllda kommun - det verkar som om alla kejsare - och de är många i Sverige - är helt förvirrade. Men vi bryr oss inte! Vi lyssnar inte på dem längre! De är nakna. Och vi ser det. Och vi säger det. Till dem och till varandra! Eva Sternberg Fredagen den 22 december 2006 - 3:49:40

	Måndagen den 18 december 2006 Programmet "Föräldrarna" i radions program 1 Jag kan lyssna på radioprogram i Sverige här i USA för första gången i mitt liv. Jag kan öppna min lap-top och sätta på P1! Min hjärna är absolut inte förberedd på hur den skall klara av en sådan utsatthet. Redan hemma i Sverige kan jag bli fullständigt rasande över att lyssna till välmenande programledare, som med silkeslen röst intervjuar föräldrar och barn. Undertexten i intervjuerna är alltid: ja, men hur kunde det gå så illa för Dig, som ändå bara skilde Dig för tredje gången från Dina barns olika fäder? Hur kan barnen bli så besvärliga och till och med den minste ta livet av sig - utan att fråga Dig och tänka på hur synd det skulle bli om Dig, när Dina arbetskamrater fick reda på genom Göteborgs- Posten att han verkligen hängde sig i trappräcket i det radhus, som Ni just skulle lämna efter Din tredje skilsmässa? Undertexten i svenska program, som handlar om relationer, baserar sig på uppfattningen att vi skall födas - utan smärta och utan att någon skall påverkas särskilt starkt av att en ny människa kommer till jorden - och att vi skall leva helt medvetslösa om oss själva , om vår familj, om vårt land , om vår religion och bara gå in för att få en fast anställning någonstans, som vi kan bita oss fast i och som fixar resten av vårt liv åt oss, så att vi slipper tänka. När vi är lediga skall vi dessutom förverkliga oss själva genom att knulla med så många som möjligt och vara "frigjorda" - om vi är kvinnor - och se till att vi blir utnämnda till styrelseledamöter i börsnoterade bolags styreleser så fort som möjligt. Eller bli partiordförande i det socialdemokratiska partiet! En ideal kvina enligt denna norm - fostrad i Sverige av centerpartistiksa föräldrar - är ju Anna Sjödin. Hennes debattartikel i DN häromdagen (jag kan även läsa DN här på min lap-top) vittnar om att hon är en sann dotter av Sverige. Hon vill vara fri, skriver hon, och för henne innebär det att hon inte tar någon skit. Hon skriver inte vem det är som skall ta hennes skit. Bara att hon inte tar någon själv. Hon är en sann produkt av en socialdemokratisk regim i svensk tappning - partiets program under de senaste decennierna har gått ut på att lära människor att inte ta någon skit. Nu har partiet självt blivit till skit, som ingen mer än Pär Nuder kommer att vilja ta i! För ett ögonblick tänkte jag här borta på andra sidan Atlanten att någon borde föreslå just Anna Sjödin till partiledare för hela det socialdemokratiska partiet - nu när hon ändå är uppgiftslös - men jag avstod. Tillbaka till programmet i P1, som jag just har lyssnat till på min lap-top. Omigen samma silkeslena röst som frågar hur det kunde ha gått så snett för intervjukvinnan, som först hade valt en far till sitt barn och sedan lämnat honom och kommit in i den malström, som en skilsmässa med barn alltid är. Jag har skrivit tusentals inlägg till dessa program om relationer i Sveriges Radio. Jag har skickat med litteraturhänvisningar, skrivit milslånga texter själv, ringt - när jag varit som mest upprörd - för att få slut på den totala medvetslöshet, som har präglat dessa programledare och deras egna intervjuoffer. Till svar har jag fått att de inte tar ställning. De tar inte ställning, när de frågar enbart utifrån den vuxnes perspektiv - dessutom den vuxnes perspektiv i svensk tappning, det vill säga: vuxna människor med barn kan få bära sig åt hur som helst, knulla med hur många som helst, flytta hur många gånger som helts och dricka hur mycket som helst - det är ändå inget fel på dem! Det vill också säaga att vi i Sverige accepterar ,att den så kallade psykiska ohälsan hos våra barn och ungdomar i Sverige ökar med mer än tio procent per år - utan att vi förstår att det beror på den infantila uppfattningen att familjen kunde avskaffas och ersättas med BUP,Plupp och Supp! Mitt raseri här i USA, när jag lyssnar på Anna Iwemark och kompani blir bara ännu större - som alla kan förstå, när Ni läser denna blogg. I USA har man ändå hållit sig lite mer till verkligheten. Här finns det ingen - som jag har träffat - som tror att familjen inte har någon betydelse eller att män och kvinnor är helt lika från fördelsen och genom "kulturell" påverkan blir skilda åt under uppväxten i manliga och kvinnliga beteenden. När jag berättar om min situation i Sverige - hur jag får ha livvakter med mig vid föreläsningar, där jag väntas få mer än femtio åhörare och hur jag under många år utsattes för Sveriges Socionomers Riksförbunds fanatiska förföljelse - ungefär av samma slag som KKK här i USA (telefonpåringningar om att någon skulle stå utanför mitt hus i Örgryte och vänta på att jag kom ut och köra ihjäl mig framför mina anhörigas åsyn t ex) blir många här förvånade. Rekordet slogs av föreningen för familjerådgivare i Västra Sverige, när de skrev till Georgetown Family Center och varnade dem för att mista sitt akademiska rykte om de hade mig bland sina medlemmar. Meddelandet skickades per fax till Georgetown Family Center - på mellerudsengelska! Nu när jag är här kan jag tala med mina kollegor på Georgetown om den frilansjournalist på Göteborgs- Posten, som härförleden skickade ett mail till Georgetown - på partilleengelska - och frågade om de visste vem jag var. Journalisten ifråga heter Eva-Lotta Hultén och hon tyckte i sin recension av Elise Claesons senaste bok "mamma@home" att den var det värsta dravel hon hade läst. Hon kände sig spyfärdig, när hon slog ihop boken. En sådan smörja som att mammor är livsviktiga för sina barn ville hon slippa att läsa - och nu när hon ändå fått i uppgift av Götebrogs- Posten att recensera Elise Claesons bok ville hon spy. Programmet "Föräldrarna", som jag hörde idag var det sista för alltid. Programmet skall läggas ned. Men det kommer att finnas kvar i etern i miljontals år framöver så att människor kommer att kunna lysnna på den rappakalja, som var rådande i Sverige under slutet av nittonhundratalet och början av tjugohundratalet! Nu går jag ut i den friska luften här. Igår var jag i kyrkan och till min förvåning skulle alla juklappar, som församlingen hade skänkt till behövande barn i området, tas emot av två marinkårssoldater - just hemkomna från kriget i Irak - med sin uniform på sig, framme vid altaret under häftiga applåder från en församling, som gav dem en "standing ovation". Jan och jag stod mitt i denna församling och tittade på varandra. Jag sa till Jan: "Det enda man kan förstå om USA är att man ingenting förstår!" Eva Sternberg Måndagen den 18 december 2006 - 17:42:10

	Lördagen den 16 december 2006 Bröstcancer Det har väckt stor uppståndelse här i USA att bröstcancerfrekvensen under ett år - mellan 2002 och 2003 har gått ned dramatsikt. Cirka 14.000 amerikanska kvinnor har sluppit att dö i bröstcancer. Det är första gången som en nedgång har kunnat fastställas i frekvensen av bröstcancer överhuvudtaget i detta land. Jag vaknade på morgonen och satte på NPR (National Public Radio) och hörde det glada budskapet. "Äntligen", tänkte jag, "har de fattat att hela hysterin med östrogentabletter var en enda bluff!" Enda rimliga orsaken till nedgång i frekvensen av bröstcancer är nämligen att många kvinnor till slut kastade sina recept på östrogentabletter ocj slutade äta kvinnliga könshormoner mot sina klimakteriesyndrom. Själv har jag kämpat mot bröstcancerhysterin i mer än tjugo år. Det började med att min mor en dag upptäckte en ärtstor knöl i sitt vänstra bröst vid sin dagliga inspektion av sin kropp - kvadratmllimeter efter kvadratmillimeter framför spegeln. Inom loppet av tre dagar hade en läkare vid lasarettet i Borås fastställt att knölen var en cancertumör, som skulle opereras genast. Mor fick en tid till operation inom tio dagar. Mor berättade för mig att hon fått cancer i bröstet och skulle opereras. Min bror skule inget få veta för han skulle just installeras som professor vid Göteborgs universitet och skulle inte störas. Jag vägrade att gå med på att Mor, som var väl över åttio år vid detta tillfälle, skulle opereras för cancer och bli invalidiserad i resten av sitt liv. Jag visste att mer än var tredje människa, som dör efter sjuttio års ålder har små tumörer i sina könsorgan, som de aldrig vetat om och som de aldrig haft något ont av. Mor hade inte minsta ont. Borås lasarett tillhörde på den tiden den så kallade Ludwigstudien - vissa sjukhus i Sverige opererade alltid bort hela kvinnans bröst oavsett hur liten tumören var och andra tog bara bort den bit, där cancern satt och lämnade resten av bröstet. Borås lasarett hade vid lottningen tll Ludwigstudien fått i uppgift att altid - på alla kvinnor - operera bort hela bröstet (den läkare i Sverige, som ledde Ludwigstudien i sjutton år ,hängde sig i lampam på sitt tjänsterum, när han fick slutresultatet av studien och insåg vad han hade bidrgit till). Till slut bestämde sig Mor för att låta bli att operera sig och hon kände aldrig mer av sin knöl i bröstet. Eva Sternberg Lördagen den 16 december 2006 - 23:48:30

	Onsdagen den 13 december 2006 Lucia Elin och jag bakar lussekatter i hennes amerikanska kök. En ny diskmaskin har just installerats efter sju veckors väntan. Vi skall baka lussekatter. Jag har med mig ett paket saffran i plånboken från Sverige. Jäst köper Jan och jag torkad på Publix. När vi skall börja baka hittar jag inte jästpaketen, som är lika små som mitt medhavda saffraspaket. Elin och jag letar överallt i köket och i hela huset. Ingenstans hittar vi jästen! Elin föreslår att vi går och ringer på hos en granne och frågar om de har jäst hemma! Jag blir lite tveksam. Jag är så förbannad på mig själv över att jag inte hittar jästen att jag inte förmår följa med henne ut i området och knacka på dörrar och fråga om jäst. Jan kommer in i köket och frågar vad som hänt. "Jästen är borta!" säger jag uppgivet. Jan får en idé. Kanske ligger jästen kvar i en av de miljontals plastpåsar man får, när man handlar här i USA! Jag sparar på alla plastpåsar här - precis som jag gör hemma. Snart kommer köket att vara helt översvämmat av dem. Jan går igenom alla plastpåsarna - och - lo and behold - han hittar de pyttesmå kuverten i en av dem! Elin kommer tillbaka. Bara ett hushåll hade någon människa hemma. Han hade suttit och spelat poker på nätet och var tvungen att lämna hela spelet, när Elin ringde på dörren och frågade efter torkad jäst! Han var inte glad. Han hade ingen jäst. Men vi hade jäst och Elin blev glad. "Bra gjort Farfar!", sa hon och började kavla upp ärmarna för att börja sätta degspadet. "Tänk på att nu står svenskättlignar över hela jorden och bakar lussekatter med saffran för att bjuda sina vänner och kollegor på - precis som Du i morgon Dina klasskamrater!", sa jag. Elin svarade att hon trodde att det bara var Sverige och Italien, som firade Lucia. "Ja", sa jag "men svenskar finns ju i hela världen och just nu till och med i rymden!" Peter Fuglesang svävar i rymden ovanför oss just nu - med eller utan lussekatter! Eva Sternberg Onsdagen den 13 december 2006 - 16:40:42

	Måndagen den 11 december 2006 När skall socialdemokraterna lära sig skilnaden mellan män och kvinnor? Socialdemokratis måste vara Sveriges dummaste parti.Men efter att ha haft så mycket makt så länge ,kanske jag inte skall vara förvånad över att partiet helt har tappat kontakten med verkligheten. Det socialdemokratiska partiet är slut. Dess kapital av förtroende,framtidssyn och handlingsberedskap är slut. Dess ledningsförmåga är helt urholkad och energin i partiet måste väl just nu nå en bottennotering! Förstår inte socialdemokraterna att en förutsättning för en hierarkis överlevnad är en grupp makthungriga män alldeles i närheten av den manlige ledaren, som dels beskyddar ledaren och dels kämpar med varandra om att ta över ledarens makt så snart ett lämpligt tillfälle uppenbarar sig? I socialdemokratin har detta förhållande inte varit vid handen sedan Erik Åsbrink började knulla med Ylva Johansson på betald arbetstid. Sedan dess finns inga makthungriga unga män kring en manlig socialdemokratisk ledare. Sedan dess har luften gått ur den socialdemokratiska maktballongen. Många socialdemokrater ansåg tydligen att det bara var att gå över till politisk Viagra och bestämma att nästa partiledare skule vara motsatsen till den föregående - en kvinna - trots att partiet officiellt har tagit ställning för att det inte finns någon skillnad mellan män och kvinnor - och föreslå Margot Wallström som ny partiledare i det havererade partiet. Dessa socialdemokrater bortsåg emellertid från två viktiga fakta: 1. Margot Wallström är mycket riktigt kvinna - hon reagear inte som en man. 2. Det finns ännu ingen politisk Viagra.( det kommer att komma, när vi kan framställa syntetiskt oxytocin och kan blåsa ut det över befolkningen!) Om vi tittar tillbaka i det socialdemokratiska partiet under årens lopp över vilka kvinnor, som har varit allvarligt intresserade av att bli partiledare - eller åtminstone ministrar - så handlar det om Alva Myrdal, Ula Lindström och Mona Sahlin. Tage Erlander kände för Alva Myrdal, som man känner för ruttet pålägg, när man öppnar kylskåpet (läs Erlanders intressanta memoarer och döm själva!), Ulla Lindström ville inte bli familjeminister men tvingade sig ändå att vara departementslös minister i många år (läs hennes memoarer också!) Mona Sahlin sa verkligen,att hon ville bli statsminister.Hon är den enda kvinna inom socialdemokratin, som direkt har uttalat att hon ville bli det. Hon hade dessutom Ingvar Karlsson - den dåvarande statsministern bakom sig, vilket är en absolut nödvändig förutsättning för en kvinna, som vill ha makt i topposition i en manlig hierarki. Se hur det gick för Mona! På den tiden fanns det verkligen i det socialdemokratiska partiet en grupp makthungriga män, som slogs om mera makt vid första bästa tillfälle. En av dem var Göran Persson - på den tiden finansminister - i denna blogg hädanefter kallad Måns. Måns hade genom sina vänner Bill och Bull fått reda på att Mona ofta var medellös och ofta fick slicka sig om nosen för att få sina pengar att räcka till för parkeringsböter och mat till sina barn. Måns förstod att en närmare granskning av Monas finansiella beslut skulle avslöja hennes dåliga ekonomi och att hennes bristande respekt för de betalkort, som hon disponerade och som tillhörde regeringskansliet. Han länge hade anat detta och han visste också att offentliggörandet av detta för alltid skulla spoliera Monas karrär. Bill och Bull hjälpte Måns att få fram de åtrådda siffrorna och Måns egen hovjournalist Erik Fichtelius ( detta är en obekräftad misstanke, som jag har haft länge) hörde en viskning om sakernas tillstånd i Monas hushållsekonomi - resten är historia. Hur roligt är det som kvinna att ge sig ut på banan och möta dessa sina partivänner? Hur roligt är det att bli nominerad av Bosse Ringholm eller för den delen av Göran Johansson? För att inte tala om att möta Pär Nuder, som är den kandidat, som Måns ligger ibuskarna med hemma på sitt torp, och som han kommer att släppa fram, när alla honorna har tagit slut! Hos socialdemokraterna finns tyvärr ingen Pelle Svanslös - eller någon Maja Gräddnos. De dog, när socialdemokratin gick från folkrörelse till maktrörelse! Här i USA har demokraterna just i hlegen fått fram sin nye Pelle Svanslös. Han uppenbarade sig för massorna i New Hampshire. Han heter Barrack Obama. I min förra blogg denna månad skrev jag om Hilary Clinton, som plötsligt i torsdagss kom fram med buller och bång och presenterade sin kandidatur inför presidentvalet 2008. Förklaringen till hennes plötsliga uppvaknande fick vi redan nästa dag, när Obama hade samma genombrott i New Hampshire som om han redan var nyvald till president. i USA. Ingen här hade tidigare varit med om något liknande. Obama har redan myntat en slående slogan som skydd mot Hilary Clintons kandidatur: "Don´t tell Mama, but I am going to vote for Obama!" Något effektivare sätt att krossa en kvinna över 30 finns inte. Trots att hon har sin man bakom sig och hopen av höga hästar som finansiärer. Eva Sternberg Måndagen den 11 december 2006 - 16:59:53

	Tisdagen den 5 december 2006 Hilary Clinton Igår kom senator Hialry Clinton ut med buller och bång och presenterade sig som kandidat till presidentposten i USA i valet 2008. Hon har det mesta förspänt för sig enligt amerikansk uppfattning. Hon ser bra ut och klär sig väl. Hon är välkänd för den stora allmänheten - såväl i USA som i resten av världen. Hennes man - den tidigare presidenten Bill Clinton - backar upp henne och välvilliga finansiella höga hästar tror att hon kommer att vinna. Det amerikanska folket vill ha något nytt. Det gamla skall lämnas bakom dem. Vad är det som får oss människor att tro att något kan lämnas bakom oss? Vi är biologiska varleser, som existerar i tre genrationer bakåt och framåt. Vi är intrasslade i vår historia och vi skapar vår framtid idag genom de beslut vi tar, som kommer att påverka såväl våra egna efterkommande som jorden i stort. Hittills i vår mänskliga historia har inget demokratiskt val kunnat förändra särskilt mycket. I varja fall inte på kort tid. Hilary Clinton som president kommer inte att kunna påverka mycket - varken i Irak eller för sin dotter Chelsea Clinton. Utanför mitt fönster sopar en färgad man loftgången, när jag skriver detta. Eva Sternberg Tisdagen den 5 december 2006 - 13:50:30

	Söndagen den 3 december 2006 Bumper stickers På bilen framför oss läser Martin texten: "Blind faith in bad leaders is not patriotism". Texten sitter på kofångaren och har en blå bakgrund mot vita bokstäver. Fler och fler bilar har bumper stickers med denna text. Jag tänker att det är något nytt, naturligtvis - men ingen ledare kan leda människor, som har slutat att tänka själva! Det fina med den mänskliga hjärnan är att vi alla kan tänka själva. Vi kan forma oss en egen uppfattning. Vi kan lägga märke till om våra idéer stämmer med verkligheten. Och om vi märker,att de inte stämmer med verkligheten - då kan vi göra uppror! Det behöver inte ta fem år som det har gjort här i USA att få fram dessa bumper stickers. Om fler tänkte. Eva Sternberg Söndagen den 3 december 2006 - 22:18:27