Eva Sternbergs Blogg

Januari - 2007

	Fredagen den 26 januari 2007 Livmoderhalscancer Det visar sig att sådana kvinnor, som inte har asccinerat sig mot livmoderhalscancer får sådan cancer i mycket större utsträckning än sådana som har vaccinerat sig enligt en manlig forskare, som fick uttala sig i P1 i morse. Inte ett ord sades om att livmoderhalscancer uppstår genom ett virus, som överförs vid sexuellt umgänge. Inte ett ord nämndes om att unga kvinnor, som idag uppmanas att knulla med alla tillgängliga, löper synnerligen stor risk att få både livmoderhalscancer och mycket annat elände - clamydia, herpes etc. Inte ett ord nämndes om att de unga kvinnor, som lever nu, är döttrar och dotterdöttrar till mödrar, som i princip aldrig hade mer än en sexualpartner nämligen sin lagvigde man! De unga kvinnorna , som lever idag är med all sannolikhet mycket mottagliga mot livmoderhalscancer, om de för ett sådant liv, som är så långt från sina mödrars och mormödrars man kan tänka sig. Nästa gång en manlig forskare uttalar sig om ämnet livmoderhalscancer, vore det fint om han också nämnde dessa enkla samband! Eva Sternberg Fredagen den 26 januari 2007 - 8:49:33

	Torsdagen den 25 januari 2007 Mördaren i Norra Hammar Anders Milton intervjuas i Rapport om det mord, som idag inträffade i Norra Hammar strax intill Jönköping. En åttaårig pojke knivskars till döds mitt på ljusa dagen utan att det till synes finns någon koppling mellan den 27-årige mördaren och den dödade pojken. Anders Milton kan inget säga. Han kan bara vädja till svesnka folket att inte brännmärka alla psykiskt sjuka människor - bara för att detta hände idag. Istället för att helt fokusera på det eventuella sambandet mellan mördaren och mordoffret , skulle vi i Sveirge börja ställa oss frågor om sambandet mellan mördaren och hans närmaste sammanhang. Vilka medlemmar ingår i hans familj? Vad har han för förhållande till sina närmaste anhöriga? Hur såg hans uppväxt ut? Redan efter att ha ställt dessa tre frågor och ha fått dem besvarade, kan vi få en mer realistisk bild av såväl gärningen som gärningsmannen. Redan för tre år sedan greps han för mordbrand på sin mors bostad. Hurdant förhållande har han till sin mor? Har han en far, som bor ihop med modern? Har han några syskon? Vad har hans mor gjort sedan sonen försökte beröva henne livet genom att elda upp hennes bostad? Bodde mördaren hemma hos modern nu? Visste länsrätten, när de beslöt att frige honom, hur hans mor förhöll sig till honom? Om vi ställde frågor som dessa skulle vi få en bättre uppfattning om bakgrunden till de många vansinnesdåd, som utföres här. Men vi ställer inge sådana frågor. Inte ens polisen gör det. I Sverige är vi individer. Enstaka individer. Men det är först, när vi ser individen i sitt sammanhang, som vi kan förstå individens handlingar. När vi börjar inse att också vi ingår i sammanhang - hela tiden och alltid - behöver vi inte längre tro att Sverige är särskilt utsatt för oförklarliga vansinnesutbrott hos enstaka individer. I morgon kanske svaret kommer! Eva Sternberg Torsdagen den 25 januari 2007 - 22:16:23

	Tisdagen den 23 januari 2007 Thomas Tengbys dilemma Idag ringde en radiolyssnare till "Ring P1" och var bekymrad över att Sverige hade gått miste om över en miljon medborgare genom den miljon aborter, som vi har utfört i Sverige sedan abortlagen infördes 1975. Sverige har världens mest tillåtande abortlag. I Sverige aborteras barn, som bara är någon vecka ifrån att kunna födas levande. En ung kvinna, som tror att hon är gravid och går till en mödravårdscentral för att fastställa sin graviditet får som första reaktion från barnmorskan eller undersköterskan, som gör undersökningen av hennes urin: "Ja, Du är gravid! Skall Du föda barnet eller göra abort?" Sverige är absolut säkert det enda land i världen, där människor, som är avlönade av stat och kommun och landsting frågar en så förödande fråga. Det är en skam för ett land att detta beteende får förekomma. Frågan är en förolämpning mot oss kvinnor, mot samhället och mot det sunda förnuftet! Mannen, som ringde P1 var verkligen uppbragt över detta sakernas tillstånd. Tomas Tengby blev villrådig. Skulle man tänka på samhället, när det gällde en sådan privatpersonlig fråga som om man skulle låta det barn man avlat få leva eller dödas? Var det inte lite överdrivet att blanda in samhället i den egna sängen och resultatet av den spruckna kondomen eller den för tidiga utlösningen i slidan? Mannen, som ringde, stod emellertid på sig och hävdade att vi hade gått miste mer än en miljon kraftfulla, initiativrika och välbehövda medborgare, som - flera av dem - just nu skulle vara i sin vackraste blomning! Tomas Tengby tillhör den grupp människor - mycket ofta är de män - som aldrig reflekterar på att hans egna föräldrar kanske inte aborterade honom bara därför att abortlagen inte fanns, när han avlades! Själv är jag äldst i min syskonskara och skulle med stor sannolikhet ha blivit aborterad. Även Ni som är yngst och är födda före 1975 har anledning att begrunda den tur som ledde till att lagstiftningen verkade för Er födelse och inte emot den. Tengby kan inte föreställa sig att detta att vara människa innebär att man både är "privat" och samtidigt helt utlämnad till det samhälle och den familj, som tar emot en, när man föds! Den man, som ringde, är värd all heder. Han borde ha mötts av en annan programledare än Tomas Tengby! Ett land, som tillåter att första frågan till en gravid kvinna är "Skall Du göra abort?" borde snarast möjligt gå upp i en större geografisk enhet, så att landet utplånar sig självt! Helst borde detta ske innan vi får fler "köttbergspolitiker" Nästa steg är nämligen för oss medborgare att förutse vad sådana politiker inom en snar framtid kommer att göra med "köttberget"! Detsamma som de gör med de "blodklumpar", som de anser att det ofödda barnet är! Eva Sternberg Tisdagen den 23 januari 2007 - 12:01:48

	Måndagen den 22 januari 2007 Könet sitter i hjärnan Professor Annica Dahlström har gett ut en bok, som heter "Könet sitter i hjärnan". I boken beskriver Annica Dahlström hur den manliga och den kvinnliga hjärnan fungerar. Vem som helst som har ögon och öron att observera sitt och andras liv med och som har tillgång till sitt sunda förnuft, inser ju, att den period i det svenska politiska livet, som kännetecknades av den totalitära uppfattningen att män och kvinnor bara blir olika bara genom att uppfostraren ger barnet den ena eller andra könstillhörigheten, måste ta slut någon gång. Icke desto mindre finns det tillräckligt många - både från allmänheten och från journalistkåren, som inte kan ge sig, utan skriver de mest rabiata recensioner och debattinlägg om Annicas bok - präglade av total brist på kunskap och med en självuppblåsthet , som sällan tidigare har skådats. Tror människor i Sverige att hjärnan låter sig styras politiskt? Tror människor att vi skulle vara det enda folk, som inte är med i evolutionen utan har en annan vandringsväg framåt? Tror människor att Margareta Winberg skickades till Brasilien utan anledning? Tror människor att vetenskapliga rön om hjärnan, som backas upp av den internationella forskningsfronten, skulle kunna förnekas av svenska politiker och jornalister under någon längre tid framöver? Själv skäms jag över att tillhöra ett folk, vars politiker och journalister tycks vara dummare än de som följde HC Andersens Kejsare. Underbart är det dock att vi alla - Du och jag - kan skriva vad vi vill och skicka ut det på nätet, som jag gör nu. Härligt är det att Ni kan läsa min uppfattning om Annica Dahlströms belackare! Förunderligt är det att de, som hånar Annica Dahlström, kommer att kunna konfronteras med sina texter och uttalanden ända in i evigheten. Inget går förlorat. Allt kommer att finnas kvar. Nästa generation kommer att ha mycket nöje av att läsa debatten kring Annica Dahlströms bok. Precis som vi nu har över dem, som rekommenderade blodiglar mot lunginflammation för några hundra år sedan! Eva Sternberg Måndagen den 22 januari 2007 - 21:47:28

	Måndagen den 15 januari 2007 Kristina Axén Olin I Dagens Nyheter berättar idag Kristina Axén Olin om sina svårigheter under det senaste året. Hennes mamma dog för ett år sedan och hennes parti tog över makten i Stockholm - ihop med resten av Alliansen - i september. Hon var tvungen att anställa ett stort antal personer och göra i ordning en budget på tio dagar - större än Volvo Personvagnars budget, som vi höll på med i tre år i förväg redan på sjuttiotalet. Är det någon som tror att detta är bra? Är det någon som tänker på vad Krisitinas barn har gått igenom under detta år? Med all säkerhet var Kristinas mamma av den verkligt kvinnliga sorten, som hjälpte Kristina och som hennes barn var oerhört fästade vid. Säkert också hennes man. Varför skriver inte mer om hur viktiga människors föräldrar är? Varför sörjer vi inte på ett tydligt sätt , frågar Axén Olin i artikeln i Dagens Nyheter. Svaret på den frågan är, att vi inte vill veta av döden, eftersom vi anser oss ha skapat himmelriket här på jorden i Sverige. I himmelriket finns ingen död - alltså finns den heller inte här hos oss, som har skapat himlen här. Kristina Axén Olin får göra ytterligare en modig handling - förutom att berätta att hon börjat gå på AA-möten - hon får låta sy sig ett eget sorgband och ha det på rockslaget - eller ännu bättre ärmen - till dess att hon känner att hon fått sörja färdigt. Kanske borde vi alla i Sverige sy oss ett sorgband att ha runt ärmen, nu när de flesta förstår att himlen finns inte här på jorden - inte ens i Sverige! Eva Sternberg Måndagen den 15 januari 2007 - 22:16:24

	Fredagen den 12 januari 2007 Äktenskapet Ingen blogg, som jag har skrivit hittills på denna adress har väckt så starka känslor och häftiga reaktioner, som den jag skrev på Juldagen, efter det att jag kommit hem från julottan. Mina läsare fullständigt fräser över min inställning till äktenskapet. Unga läsare anser att äktenskapet är instiftat för att legitimera "stark kärlek" - oavsett vilka, som drabbas av kärleken. Äldre läsare anser att kyrkan i alla fall har spelat ut sin roll och därför kan släppa in vem som helst i sina helgedomar och låta dem göra vad som helst där. Min man blir rädd att jag skall ställa till samma uppror hos allmänheten, som jag gjorde här i Göteborg för sjutton år sedan, när jag i en föreläsningsserie gick ut med budskapet att familjen visst inte är död - i så fall skulle vi alla redan vara döda.! Utan familj klarar sig ingen - var mitt enkla budskap. Till slut kunde jag bara fortsätta föreläsningsserien om jag hade polisbevakning. Jag har svarat alla, som har skrivit till mig om Juldagens blogg - precis som jag alltid gör. När jag har skrivit svaren har jag kommit på - när jag har dragit ut konsekvenserna av att andra än en man och en kvinna skulle kunnna ingå äktenskap - att fråga mig: var går då gränsen? Vilka skall kunna gifta sig - förutom två män och två kvinnor? Vilka kan känna "stark kärlek" till varandra - förutom människor? Svaret på dessa frågor är - med utgångspunkt i hur våra hjärnor - däggdjurshjärnor - fungerar - att alla varmblodoga varelser kan bli förälskade och säkerligen också känna "stark kärlek". Ingen har ju ännu kunnat definiera vad "kärlek" är men förälskelse är ett tillstånd, som vi relativt lätt kan definiera genom att mäta hjärnans elektriska aktivitet. Sålunda var vår hund - Dustin - förälskad i en cocker-spanieltik, som vi ofta träffade på hundutställningar. Dustin lade sig bredvid "Debbie" så fort han fick syn på henne. Han slickade henne och krumbuktade sig runt henne. Han försökte bestiga henne - trots att hon inte var brunstig och han blev så "löjlig"i sitt uppträdande att det var svårt att visa upp honom i ringen, när det var hans tur att visas upp. (Alla som ser Kalle Anka på julafton ser ju också den hund, som är förälskad i en "spanielflicka" framför sig, när han/hon läser detta). Jag tänker också på Jens Orbachs moster, som bodde ihop med en häst. Hon kände säkert "srark kärlek" till sin häst - och skulle säkert, om det funnits möjlighet kunna tänka sig att gifta sig med hästen. I mina svar till läsare av min blogg har jag framhållit att äktenskapet har två funktioner: 1.Att utgöra en ordning för makarnas inbördes förhållande - inte minst i ekonomiskt avseende och i förhållande till alla andra medlemmar av båda parternas familjer. .2. Att utgöra en säker form för de barn, som dessa makar kommer att få - eller redan har. Äktenskapet är beprövat under årtusenden. Äktenskapet är i princip likadant i alla kulturer. Den mänskliga hjärnans utveckling - att vi kan tala och använda symboler, att vi kan tänka oss in i andra människors situation och sätt att tänka och att vi kan planera och tänka framåt - har vi nått först efter det att vi blivit monogama och att familjen i tre generationer tagit hand om barnen, vars hjärnor då kunde nå den maximala höjd, som vi nu kan skönja - är äktenskapets förtjänst. Utan två föräldrar och deras föräldrar och syskon i samverkande grupper hade vår hjärna inte kunnat nå dit där vi är nu. Våra barn - den generation, som nu skall gifta sig och bli föräldrar,verkar inte förstå dessa enkla samband. Vi har inte kunnat förmedla den visdom, som tidigare generatioenr har haft om familjen och äktenskapet. Ungamänniskor verkat inte tycka att ett äktenskap har något med barn att göra! I mina bistraste kommentarer till bloggen har jag skrivit att det är samma receptorer i hjärnan för förälskelse som för alkohol och andra droger. Hjärnan blir förvirrad av förälskelse. Ingen har ännu krävt att fylla skall stadfästas i kyrkan - men en person, som redan är i parförhållande och har barn, kan fortfarande idag uppmanas av familjerådgivare att lämna sin fru/man och sina barn för att gå "kärlekens väg"! Det är som om våra tandläkare idag skulle uppmana sina patienter att uppsöka en smed och låta dra ut sina värkande tänder istället för att laga dem. Elller som en personalchef, som uppmanar en anställd, som har börjat dricka kopiöst att flytta till en bar och som lovar att företaget skall stå för flyttkostnaderna! Leve äktenskapet! Eva Sternberg Fredagen den 12 januari 2007 - 14:51:37

	Måndagen den 8 januari 2007 Inbjudan till Sveriges kommuner! Under den just avslutade julhelgen fanns det inga andra "viktiga " nyheter, så radion och TV:n ägnade sig åt att ta upp en rapport från Skolverket om kvaliteten på de så kallade fritidshemmen i Sverige. Fritidshemmen är under all kritik. Barnen vill inte gå dit. Personalen blir utbränd av att inte kunna göra något för de för stora barngrupper, som de är satta att "ta hand" om. Föräldrar och mor- och farföräldrar är upptagna i så kallat förvärvsarbete eller förverkligar sig själva genom att spela bridge eller poker på nätet. Många farmödrar åker vid denna tid på året på spritresa till Åland och dansar tango med främmande karlar. Istället för att vara på skolgården eller fritidsgården och få ut något av livet! Jag inbjuder Sveriges kommuner att ta del av en metod, som jag använder i mitt företagFamiljerådhusen i Kommunerna AB pch som går ut på att engagera kommunens invånare att ta del alla skolbarns aktiviteter, erbjuda sammanhang och gemenskap och förbereda sig för att bli delaktig i sin kommuns framtid! Varmt välkomna att höra av Er! Eva Sternberg Måndagen den 8 januari 2007 - 12:21:34

	Fredagen den 5 januari 2007 Unga förtidspensionärer I Dagens Eko hör jag Anna Hedborg och andra utredare beskärma sig över den stora skaran unga förtidspensionärer i Sverige. Varje år får Sverige mer än tjugo tusen ungdomar, som sätts på undantag och får sin månatliga försörjning genom skattebetalarnas försorg. Anna Hedborg är bekymrad över detta faktum. Men hon har ännu inte blivit förtvivlad nog. Hon har ännu inte försökt förstå varför vi i Sverige hela tiden producerar en ny generation, som till mer än tjugo procent inte kan fungera ihop med andra människor på en arbetsplats - eller helt enkelt ta sin försörjning i egna händer och se till att skaffa sig en inkomst! I andra länder är den procenten ungefär fem! Jag uppmanar Anna Hedborg att se på sin egen son, sina partikamraters barn i den nu förtidspensionerande gnerationen och på sina fackföreningsmedlemmars barn! Kan de försörja sig själva? Har de ett eget "boende"? Imget annat land i världen producerar mer än tjugo procent av en årskull som "citroner", som vi kallade det på Volvo, när vi var tvungna att betala i evighet för personbilar, som var producerade på måndagar, då de anställde på banan inte var i bästa form- På Volvo var vi uppmärksamma på företeelsen "citroner" och gjorde allt vi kunde för att eliminera antalet sådana bilar. Anna Hedborg verkar upprörd - men verkar sakna förståelse för att barn, som vid ett års ålder sätts i ett främmande revir att tas om hand av andra människor - som inte är genetiskt besläktade - blir mänskliga "citroner" i en utsträckning, som hennes parti aldrig kommer att erkänna. Det gäller för oss som ser detta på nära håll att våga skriva en sådan blogg som denna! Eva Sternberg Fredagen den 5 januari 2007 - 11:46:50

	Måndagen den 1 januari 2007 Gott Nytt År! Till alla läsare av denna blogg Ett Gott Nytt År! Tack för alla inlägg från Er under4 det gångna året och välkomna med nya inlägg under det nya året! Eva Sternberg Måndagen den 1 januari 2007 - 19:32:21