Eva Sternbergs Blogg

Mars - 2007

	Fredagen den 30 mars 2007 Mugabe och Göran Persson Under den gångna veckan har Sverige genomgått en konvulsion. Ungefär som en människa som har kräkts upp allt innehåll i magsäcken och sedan fortsatt i flera dygn att spy upp gallblandat tarmsekret. Nu kommer patienten att bli bli frisk! Nu inser alla att ordens tid är förbi. Nu kunde alla se hur det går, när en maktgalen man omger sig med kvinnor, som är så fega och ängsliga och så upptagna av hur de ser ut och hur de skall manövrera sina egna konflikter, att de inte ens är inblandade i de beslut - maxtaxa, avång från partiordförandens sida etc - som de skall försvara, förklara och föra vidare i en gemensam ansträngning att nå uppsatta mål. Göran Persson hade överhuvudtaget inte en aning om att han var dödens, när valdagen randades! Han visste inget om oss väljare, om sina egna partimedlemmars preferenser eller om hur valrörelsen hade gått. Han trodde - liksom Henrik Brors i Dagens Nyheter - att det stora hotet skulle komma från Feministiskt Initiativ och han var övertygad om att Alliansen inte skulle kunna hålla ihop. Själv var han fullt upptagen av att vara gift med sin tredje fru och bygga hennes hem. Göran Persson talade enbart med Pär Nuder innan han gick ut till "folket" och sa att han skulle avgå som partiordförande. Inte med några andra i det så kallade verkställandeutskottet - som han hade sagt mer än tusen gånger efter valdagen till alla som var intresserade. Kvinnorna i regeringen gapade med öppna munnar. Koltrastar hade kunnat komma och bygga sina bon där. Hoppas nu att alla ser hur det går, när vi kvinnor prompt skall lockas in på "höga" poster i manliga hierarkier! Vi kvinnor är så fega att vi inte klarar av att peta på en sådan Måns som GöranPersson! Vi låter honom flyta ut som en gräddbulle. Vi slickar honom i röven och tävlar med varandra om hans gunst. Inga män runt en sådan man vässar sina klor och avsätter honom vid första lämpliga tillfälle - för kvinnorna står ivägen för sådana makthungriga män. Alltså sitter Göran Persson kvar till dess att han når Neros nivå av medvetslöshet! Alltså innebär fler kvinnor i höga positioner i hierarkierna att flera män kommer att få det som Göran Persson fick.. En räkmacka! En gräddfil! Hade inte våra förfäder infört demokrati som styrelseskick, hade vi redan nu i Sverige haft det som Mugabes folk har det. Ingen skulle ha vågat avsätta Göran Persson! Ingen vågade ens kritisera Mugabe i Sydafrikanska Unionens möte igår! Alla som ingick i Göran Persson regering borde avgå och be om ursäkt för sin feghet - särskilt kvinnorna. Berit Andnor såg ut som en häxa i TV igår, när hon lade fram sin "valanalys". Låt häxorna fara till Blåkulla i påsk! Eva Sternberg Fredagen den 30 mars 2007 - 8:20:16

	Tisdagen den 20 mars 2007 Anknytning Vart tredje spädbarn i Sverige knyter inte an till sina föräldrar. Vart femte barn i Sverige blir inte vuxet utan går direkt från skolan till förtidspensionering. Unga människor i Sverige saknar kontakt med vuxna i sin omgivning. Många barn i Sverige har som närmaste anknytning en kanin eller en hamster. Kvinnor i Sverige mår dåligt. Unga kvinnor svälter sig och blir alkoholister före tjugo års ålder. Äldre kvinor åker på spritresor till Åland och dansar tango med främmande män och får livmoderhalscancer. Gamla män och kvinnor torkar bort på servicehus med frystorkad mat framför sig på bordet, när de dör. I ett land som har avskaffat religionen och familjen blir dettta det helt förutsägbara resultatet. Alla dessa resultat var förutsägbara. För sjutton år sedan gick jag ut med budskapet att vi skulle få en ung generation utan förmåga att leva och en halvgammal generation, som bara tänkte på sig själva, blev rika och fäste vikt vid sitt utseende samt helt slutade att fungera som föräldrar. Denna utgång fanns redan beskriven i flera vetenskapliga experiment gjorda på andra arter än människor. Det är lätt att göra sådana experiment med andra däggdjur. Experimenten är gjorda i form av "välfärdssamhällen", där djuren inte behöver klara sig själva, får sina fysiska behov tillfredsställda av försöksledaren och är under ständig uppsikt. Det slutar med att djuren upphör att repoducera sig - efter det att den unga generationen har tappat alla sina överlevnadsfärdigheter. Den enda skillnaden mellan dessa djurförsök och oss i Sverige, är att djuren inte själva utser en hona till ledare, som propagerar för att hannarna skall ta hand om de redan försvagade ungarna. Och att de inte i tidigare generation hade utsett ett parti, som bortsåg från att familjen är den anknytning, som utgör själva basen för däggdjurens liv. Och att religionen är själva basen för mänskligt liv. Ikväll skall jag fortsätta att se detta parti - socialdemokratin - utplåna sig självt TV framför mina ögon i form atv den principlöse journalisten Erik Fichtelius film om alfahannen Persson. Ridå! Eva Sternberg Tisdagen den 20 mars 2007 - 9:30:53

	Torsdagen den 15 mars 2007 Ragnhild Söderbergh Martin berättar för mig, när jag kommer till Torrekulla golfklubb med mat till Jan, att Ragnhild Söderbergh har varit i P1 och talat om att barn kan lära sig läsa från ett års ålder. Jag blir rörd över att han fortfarande kommer ihåg Ragnhild Söderbergh - den kvinna, som jag skrev boken "Tala med Ditt barn" ihop med 1973. Martin var då sju år och Stina två. På barnavårdscentralerna, som jag besökta fanns bara broschyrer om välling och tänder - så jag skrev till chefen för medicinalstyrelsen och frågade om han ville ge ut en broschyr om hur barn lär sig att tala också. Inte bara tugga och svälja. Bror Rexed svararde att det ville han inte. Tal är inte fysiskt, så det brydde han sig inte om. Medicinalstyrelsen ägnade sig åt kroppen - inte själen. (Jag hade då ännu inte förstått hur åt helvete Sverige var på väg - inte minst på grund av sådana generaldirektörer som Bror Rexed). Jag är oerhört språkligt begåvad. Mina föräldrar trimmade mig till att tala perfekt och skriva perfekt och till att kasta mig in i att lära mig främmande språk. Dessutom är jag omgjort vänsterhänt till högerhänt ((1946) så jag har en språkinlärningsförmåga och ett språkminne, som går utöver det mesta. Jag kan tala så att träden kroknar. För mig blev det därför en ögonöppnare att inse att även högt uppsatta, manliga chefer i Sverige - Rexed - kunde vara helt medvetslösa. Han skrev i ett brev till mig att han tyckte att jag skulle vända mig till Semper och Findus, som hade sponsrat broschyrerna om välling och tänder, som jag hade hittat på barnavårdscentralerna. Det brevet ramade jag in och hade på väggen i mitt kontor i alla år - till vi flyttade till tolfte hålet på Hills golfbana och bor i en fingerborg. Sverige hade på den tiden en professor i barnspråk. Det var enastående. Jag blev glad, när jag fick veta det. Jag ringde henne. Hon ville vara med och skriva en bok om barns språkinlärning. Hon var rolig att vara med, snabb i repliken, påhittig och - för mig var det mycket viktigt - hon beundrade min förmåga att skriva så att alla förstod! Liber förlag gav ut boken och den har fått en enormt stor spridning. Många människor, som jag träffar fortfarande idag, frågar om det är jag som har skrivit den boken. Ragnhild ville heja på mig att skriva ytterligare en bok, som skulle handla om hur barn kan lära sig läsa från ett års ålder. Hennes egen dotter Astrid hade kunnat läsa, när hon var två år. Ragnhild visste precis hur hon och jag skulle kunna skriva en bok om detta. Forskningsresultat fanns, erfarenhet fanns och Astrid fanns - som levande exempel på läsinlärningens möjlighet för små barn. Men jag fanns inte. Vi var nu en trebarnsfamilj, jag hade slutat på Volvo och Företagens Språkkonsult - vårt företag - växte över alla bräddar. Jan hade dessutom inte slutat att spela golf - som min far hade trott, när Jan var sjutton år. Alltså blev det ingen bok om små barns läsinlärning. Men nu, kära Ragnhild, är det kanske dags för oss att skriva boken! Du hade i alla fall påverkat mig redan 1973 så mycket att vår dotter Stina, när hon började läsa hela ord med Martins hjälp vid två års ålder, inte stoppades av oss utan hejades på! Stina läste som en vuxen, när hon var fyra år gammal och hon är nu den enda journalist (www.golfdigest.com), som är anställd av Golf Digest Companies och som inte är född i USA. Tack Ragnhild! Eva Sternberg Torsdagen den 15 mars 2007 - 15:18:28

	Tisdagen den 13 mars 2007 Leijonborg måste gå! Det senaste påhittet från folkpartiet - Ullenhags påhopp på Maud Olofsson - visar hur illa ute folkpartiet i Sverige är nu! Det är dags för Lars Leijonborg att avgå - helst innan databråket med sociademokratin kommer upp i tingsrätten om några veckor. Folkpartiet har under alla år varit en varg i fårakläder och en förstörare av den mänskliga hjärnans grundläggande värden. Den ende partiledare, som har förstört mer än Lars Leijonborg är Göran Persson. Persson är tack och lov borta för alltid. Han tror att folket kommer att läsa hans bidragsberoende självbiografi. Han har fel. Folket kommer inte ens att komma ihåg honom om två år. Nu måste vi snabbt förpassa Leijonborg bort ur den svenska politiken. Hos Leijonborg finns ingen kontakt mellan förnuft och känsla. Han kan stå framför en hop människor i två dygn och ljuga om att han inte visste hur dataintrånget hade gått till. Han offrade sina närmaste medarbetare för att skydda sig själv - helt förblindad av kåthet på makten. När han talar om hur nöjd han är med sitt nya uppdrag på TV ser han ut som han just fått utlösning. Han lämnade sin andra eller sin tredje fru - eftersom han inte hade något gemensamt med henne. Utom ett barn. Barn finns inte i folkpartisternas sinnevärld. Kvinnor i folkpartiet månar mera om vuxna manliga transvestiter och homosexuella än om ettåringar på svenska daghem, vars hjärnor mals ned av kommunalarbetarförbundets medlemmar - dag ut och dag in! Min egen erfarenhet av folkpartikvinnor här ifrån Göteborg är att de sitter på makten och solar sig på presskonferenser under tiden de ringer till mig och ber om råd om sina barn - som går under framför ögonen på dem, det ena efter det andra! Deras män har redan tagit livet av sig. I vårdnadstvister är folkpartister de värsta man kan ha att göra med. De förnekar att vi är levande biologiska varelser, sammanfästade i familjesystemet. Folkpartister är pappersmänniskor - utan kön och utan vett och sunt förnuft.De är högfärdiga och högröstade - och - för det mesta - urtråkiga att vara med. De använder orden som giftsprutor i ansiktet på dem som vill förvalta mänskliga evolutionära värden. Kasta ut Leijonborg och hela den skenheliga maffia, som har slickat honom i röven under alltför många år! Språktest för invandrare och stoppregler för människor från Östersjöländerna är en skymf, som borde förpassa folkpartiet till malpåsen i minst två decennier! Tack Ana Maria Narti för Ditt envisa arbete att föra de andra folkpartisternas talan - inte minst i DN idag! Min far var folkpartist. Han skulle själv ha åkt till Stockholm och suttit utanför Leijonborgs kula. Han skulle ha ställt sig framför Leijonborg och hållit i hans kavajslag och fört ut honom i den snålblåst, där han hör hemma! Eva Sternberg Tisdagen den 13 mars 2007 - 9:03:46

	Måndagen den 12 mars 2007 Nano Idag lyssnar jag på "Vetenskapens värld" i P1 och får lära mig hur de fantastiska männen kan fästa en mänsklig hjärna vid en dator - det kallas för BMI - samma som för Body Mass Index - men betyder att hjärna och dator samverkar! Männen, som intervjuas kan knappast hålla tillbaka hur små alla delar i denna teknik är och hur stora förhoppningar de fäster vid den. Jag tänker, när jag hör programmet, att ännu större effekter på en människas hjärna får det om man fäster den vid hennes familj!Familjen är som en kärnreaktor i förhållande till varje människas hjärna. Familjen kan läka de mest svårartade åkommor, den kan lugna ner och pigga upp. Den kan fästa en människa i verkligheten och ge hopp om framtiden. Det behövs inga små eller stora instrument för en familj att nå in i ett syskons eller en förälders hjärna. Vi känner igen våra släktingar på lukten, vi ser dem i ögonen och lugnas av deras röster. Hur skulle nano-männen kunna veta detta? De har ju aldrig mätt familjens effekt på en människas hjärna. Det har jag gjort! Eva Sternberg Måndagen den 12 mars 2007 - 16:53:25

	Tisdagen den 6 mars 2007 Sekretessen är över. Vi som arbetar med frågor om hur vi själva skall leva och blir tillfrågade av andra om hur vi ser på deras liv, lägger märke till en stark förändring hos oss själva och hos dem vi möter. Sekretessen - den så omhuldade - verkar inte längre bekymra oss. Vi vet att allting kan beskrivas nuförtiden - av vem som helst! Människor går ut i tidningar och TV-program och berättar om sina liv, ställer sina frågor och får svar baserade på att inget hålls hemligt. Den unga generationen håller efter sina laster genom att på sin blogg varje dag berätta om hur de sparar för att komma tillrätta med alla sina kreditkort, hur de undviker att dricka annat än mineralvatten under helgerna genom att varje morgon på ett sanningsenligt sätt skriva ned hur de har lyckats hålla sig till mineralvatten! I mina handledningsgrupper runt om i Skandinavien har jag under alla år påpekat, att det bara är på sanningsenliga berättelser vi kan lära oss något om oss själva och andra. Om någon skulle använda en sanningsenlig berättelse för att solka en annan deltagares rykte i sin kommun - då kommer den personen att drabbas av detta. Hon kommer själv att råka ut för en ännu värre smocka! Det utbredda användandet av sekretess i det svenska samhället har lett till att allmänheten inte har en aning om hur människor i Sverige har det! Läkare, präster, kronofogdar och andra kan aldrig berätta något. De slutar därför alltför ofta att se sammanhang i sina så kallade yrkesliv. De slutar tänka överhuvudtaget! I min erfarenhet är det läkare, som har de största svårigheterna att vara sanningsenliga i sina liv. Läkare tror att de är en särskild sort, som evolutionen har frambragt, så de behöver inte vara sanningsenliga om sina liv - de kan istället engagera sig i sina patienters liv och lära sig av dem. De blir därför ofta helt medvetslösa! Idag läser jag i Dagens NYheter att Göran Persson håller på att förbereda sig för det minnesprogram i TV om honom, som skall sändas den 19 mars. Sanningshalten i programmet skall också på att skriva en bok om sina år som statsminister. Förlaget vill att han skall skriva något om sin barndom - men själv vill han bara skriva om sin ämbetsutövning - tretton år på nittio-talet och 2000-talet. Göran Persson tror tydligen att sekretessen finns kvar - att om han inget skriver om sin plats som nummer fyra i en syskonskara av fem - så kommer ingen att få veta något om hur han verkligen blev den han är - och var! Men idag är detta inte längre sant. Vem som helst kan ringa till folkbokföringne och få reda på verkligt viktiga fakta, som finns om honom: när han är född, hur många gånger han är gift och skild och - eftersom han tar upp det själv i intervjun i Dagens Nyheter - hur han aldrig kunde sörja Anna Lindh - eftersom han prompt måste gifta sig några veckor efter Anna Lindhs död med Anitra Steen - som vill ha en mindre stor hund enligt DN idag - så att hans nygifta tredje fru skulle kunna vara med på nobelfesten den 10 decemer i en vit klänning - som en brud. Under den hösten, när Anna Lindh mördades, visade Göran Persson upp sin brist på resning och sin brist på auktoritet hos kvinnor. Han visste inte vad han fick, när Anitre Steen slog sina klor i honom. Hon hade tränat sig i flera decennier i VPK .Tillsammans med henne stod sig Göran Persson som person slätt. Det som attraherade Steen var makten - och den som har makten och inte begriper vad det var hon ville ha - han blir det som Persson nu är. Knähund. Eva Sternberg Tisdagen den 6 mars 2007 - 9:05:03

	Måndagen den 5 mars 2007 Tre grundpelare för att bygga ett hållbart samhälle Vad behövs för att bygga ett hållbart samhälle? Vilka faktorer är avgörande för att ett samhälle skall kunna fortleva och utvecklas? Det behövs tre element, som kan ingå i varje människas hjärna för att skapa ett sådant samhälle. Biologi,politik och religion. Vi är biologiska varelser. Vi behöver religionerna för att ta del av de regler och strukturer, som det tar längre tid än enskild människas levnad för att uppnå (tio Guds bud etc). Vi behöver något slags politik för att fastställa varje människas rättigheter och skyldigheter och fördela de materiella resurserna här på jorden. Vår hjärna har utvecklats i evolutionen genom att vi till slut har funnit den perfekta samlevnadsformen för att samordna de tre element, som är basen för vår existens - familjen. Utan familjen i tre generationer hade inte vår hjärna kunnat utveckla den sist tillkomna delen - neo-cortex ( se John Allman: Evolving Brains). Denna del av hjärnan är den mest instabila och nu när vi gör oss av med familjen, som samhällets minsta byggsten, så kan vi också se hur neo-cortex är den del av hjärnan, som tar mest stryk. Det är sant som den tyska forskaren sa häromdagen i tysk TV - vart tredje barn i Sverige har inte fått utveckla sin hjärna på det sätt, som barnet hade kunnat om vi hade gett det en mera stabil familjestruktur. Ett alarmerande tecken är att Sverige ligger på andra plats - efter Kalifornien - i antalet banr med autistiska syndrom. Ett samhälle, som faktiskt bekämpar familjen och som till varje pris vill få in varje barn på en kollektiv vårdform som daghem - när jag kallar det "förskola" i USA skrattar mina kollegor nästan ihjäl sig - förstör för barnet . På samma sätt som om det skulle förstöra för en ny Mercedes att köra den i en tät skog - i 110 kilometer i timmen! Eva Sternberg Måndagen den 5 mars 2007 - 16:14:47

	Söndagen den 4 mars 2007 Familjen Myrdal Inget kan vi i Sverige vara mera tacksamma över än att makarna Myrdal var drabbade av sådan gigantisk hybris, att de bestämde sig för att göra sina barn arvlösa - undantaget deras laglott - och att de donerade sina dokument och skrifter - inklusive privata brev till varandra och till barnen - till arbetarrörelsens arkiv! Den insyn i ett överklassäktenskap och en syskonskara med föräldrar, som var helt medvetslösa - är vi de enda i världen, som har. Ingen annan syskonskara i världen har ännu skrivit så intressanta böcker om sin banrdom, som syskonen Myrdal. Familjen Myrdal har bara precis börjat sin vandring in i framtiden som upplysande exempel på hur det går för en familj, som föraktar sina föräldrar (Alva) och sin fru (Gunnar) och sina barn (Alva och Gunnar ) och religionen ( alla i hela familjen) och verkligheten och hela arbetarrörelsen i Sverige (gissa själv vilka, som gör och gjorde det!). Idag i publicerar DN inlagor, som Jan Myrdal har skickat till alla departement, som finns i Sverige och till Europadomstolen. Han är upprörd över att hans yngsta syster - Kaj - har lämnat hans brev till sin mor och andra papper till arbetarrörelsens arkiv utan att fråga honom! För mig blev Alva Myrdals reaktion på sonen Jans roman "Barndom" en av de starkaste tankeställare jag har fått. Före 1982 hade jag - precis som de flesta andra kvinnor i min generation (jag är 68 år) - beundrat Alva Myrdal och jag skulle ha varit mycket stolt, när hon fick Nobels fredpris - om inte detta med hennes reaktion på sonen Jans roman hade kommit till allmän kännedom. (Själv hade jag under åren 1980 - 1982 gjort det Nordiska Fredsmötet i Göteborg och därvid tagit icke oväsentliga risker, som mina barn fortfarande förebrår mig). Skillnaden mellan Alva Myrdal och mig var tydligen - förstod jag, när hennes utbrott mot sonen Jan gjordes offentligt, att jag inte hade en mor, som låg sjuk hemma och som var beroende av sin man. Min mor hade själv tagit studenten - precis som Alva - och jag kände mera igen mig i Jan än i Alva. Min mor var - precis som Alva - helt övertygad om att hon var en "ny kvinna", som skulle beundras av alla - vad hon än gjorde. När jag skrev om min mor i mina dagböcker fram till femton års ålder och hon av en tillfällighet läste dem, blev resultatet att hon brände upp alla dagböckerna i ett hörn av trädgården! Hon ville inte att någon i eftervärlden skulle få läsa så hemska saker, som jag hade skrivit om henne! Hon var en ideal mor - och om jag inte förstod det utan skrev på det sätt jag hade gjort i mina dagböcker - så skulle i alla fall ingen annan missledas att tro att hon inte var perfekt! Om Alva hade jag trott att hon hade större överblick. Att hon hade begripit att hon var en vanlig människa någonstans - hur begåvad hon än ansåg sig vara. Att hon tog på sig ansvaret för hur hennes barn hade utvecklats etc etc. Men hon gjorde inte det. Hon var banrpsykolog - men hon förstod ingenting om barn.. Hon gjorde sådana övergrepp som att ta sin son till psykoanalys vid elva års ålder - efter det att hon hade övergett honom vid späd ålder och satt honom i vård hos sin svärmor! Jan Myrdal är bara en tidig variant av det som nu massproduceras i det svenska samhället. Män som aldrig har fått någon stabilitet och tröst. Män som har en överdriven - och en underdriven - uppfattning om sin egen förmåga. Män, vars känsloliv börjar och utmynnar i pensröret och som måste omge sig med totalt själuppoffrrande kvinnor, som sköter dem, lagar mat åt dem och skriver deras böcker och illustrerar dem. Män som skall hämnas sin lika omogne far på allt och alla. Förebilder för sådana män blir lätt De Röda Khmererna! Idag hyllar vi i Sverige sådana kvinnor som Alva Myrdal, som övergav sina döttrar, när de var tolv och fjorton år och flyttade från den alltmer frånstötande mannen/fadern. Om någon frågar sig varför svenska folket mår så dåligt (unga och gamla och män) så finns det nu svar att hämta på Arbetarrörelsens arkiv! Så som Myrdals var på trettio- och fyrtiotalet - så är majoriteten familjer idag! Familjen Myrdal har därför ännu inte tömts på alla sina grammatikregler om mänsklig idioti och brist på verklighetsanknytning. De har bara börjat leda oss till den förändring av hela samhällsnbygget, som är absolut nödvändig. Jan Myrdal säger i DN idag: "Intresset för Alva och Gunnar Myrdal är en såpa, som bara fortsätter. De var dumma nog själva att bidra till den genom att lämna över sitt privatliv till arbetarrörelsens arkiv. Detta har tagit bort intresset från deras politiska gärning och gjort det möjligt för socialdemokratin att montera ned välfärden." Det Jan Myrdal inte begriper är, att det för oss i eftervärlde, är det enda värdefulla de gjorde - att de lämnade alla fakta om sig själva, om sina liv och om sin absoluta övertygelse om att de var överlägsna alla andra människor - som de i sin överlägsenhet skulle "hjälpa" till ett "bättre" liv - så att vi ha dessa dokument att utgå ifrån! Alla de ord och terapier och illusioner de byggde upp i sina från verkligheten helt bortvända hjärnor, har vi däremot inget intresse av längre. Vi borde aldrig ha haft det - om vi hade använt vårt sunda förnuft! Eva Sternberg Söndagen den 4 mars 2007 - 10:00:35

	Lördagen den 3 mars 2007 Hur kunde Du veta att de hade intressanta liv? Idag för en vecka sedan, när jag simmade i bassängen i Valhallabadet, frågade jag till slut en kvinna i min egen ålder hur långt hon skulle simma? Hon simmade om mig hela tiden och jag tyckte att hon måste vara slutsimmad snart! Hon kände igen min röst. Hon kände inte igen mitt ansikte i vattnet. Det händer mig ofta att människor känner igen min röst. Jag har talat mer än de flesta - ochjag har träffat och talat med fler än de flesta. I Göteborg har jag talat i snart trettio år, så det var inget förbluffande i att den simmande kvinnan kände igen min röst. Hon kom ihåg att jag hade talat om syskonpositioner. Vi fortsatte att simma tillsammans i bassängen - hon nu mycket långsammare än förut. På hennes fråga om vad jag höll på med nuförtiden, berättade jag om mina filmer om tre familjer i tre generationer i femton år. Hur fick Du tag på familjerna? Två unga kvinnor svarade på mina annonser i Nerikes Allehanda och Örebro-Kuriren. Deras mammor och mormödrar ställde upp. Jag har fortsatt filmandet i femton år. Det var då frågan kom: Hur kunde Du veta att de hade intressanta liv, som var värda att filma? Jag höll på att drunkna i bassängen. Jag föll nästan till botten. Jag hade äntligen fått den fråga, som avslöjar människan i industrisamhället: Hur kunde Du veta att dessa familjer hade intressanta liv? Jag hängde mig kvar i bassängkanten och nästan skrek ut i Valhallabadet: Alla människor har intressanta liv! Varenda människa, som simmar runt här i bassängen skulle jag kunna göra liknande filmer om och alla, som såg dem skulle sitta kvar och titta och inte ens gå ut och göra sig en smörgås under tiden filmen gick! Det är just detta som industrisamhället har berövat oss - vår tilltro till vår egen berättelse, vår tilltro till att alla människor har en berättelse - och att deras berättelse liknar vår egen! Så att vi hänger ihop - som i en bassäng! Eva Sternberg Lördagen den 3 mars 2007 - 6:49:03

	Fredagen den 2 mars 2007 Nu blir farmor arbtsgivare! Igår kom alliansregeringens förslag till skattereduktion för tjänster i Sverige! I sanning en vårdag! Vi går mot en ny vår! Nu kan varje farmor bli arbetsgivare - och varje barnbarn över 18 år kan skaffa sig en F- skattsedel och bli företagare! Alla ungdomar kan skaffa sig sommarjobb och kan få tjäna pengar! Ala människor kan få hjälp i hemmet. Våra hem blir återigen arbetsplatser - så som hemmen alltid har varit arbetsplatser - alltsedan tidernas morgon! Ju fler människor, som är hemma och arbetar hemma desto friskare land får vi! Ju fler människor, som får bidraga i samhället - desto friskare blir vi! Att fördriva människor från sina hem - där allt arbete har förklarats värdelöst - ut på den så kallade arbetsmarknaden (vad som helst som finns utanför hemmen är nämligen "arbetsmarknad" enligt den socialdemokratiska definitionen) har varit det politiska mål, som till slut blev ett självmål! Göran Persson städar hemma, sa han i en intervju i TV före valet förra året. Nu slipper han det! Nu kan han lägga ner skurborsten, kasta ut sopkvasten och anställa sina grannar i Södermanland för att utföra sina "hushållsnära" tjänster åt honom! Jag vill uppmana alla människor att ta denna möjlighet till att göra hemmen igen till arbetsplatser - så fort som möjligt! Anställ så många Ni har råd med! Anställ unga - och gamla! Anställ män och kvinnor! Gå samman i grupper om sju-tio arbetstagare och bjud ut Era tjänster! Kanske unga kvinnor då istället kommer att vilja lära sig de mest elementära hushållsgöromål - istället för att fotografera sig nakna på sina rum och lägga ut bilderna på sig själva på nätet? Kanske unga män då verkligen lär sig hur man klipper en häck och en gräsmatta och hur man slår i en spik - och är artig och trevlig - istället för att supa sig asberusade redan på torsdagen och inte ha gylfen knäppt under hela helgen! Alliansregeringen har kopplat på förnuftet i Sverige igen! Leve Maud Olofsson! Eva Sternberg Fredagen den 2 mars 2007 - 8:05:39

	Torsdagen den 1 mars 2007 Moralen sitter i hjärnan Vi människor är biologiska varelser. Minsta förändring av den fysiska förutsättningen för vårt liv - t ex en lättare förkylning - ger moraliska förvecklingar. Skall jag stanna hemma från jobbet? Vem har jag fått denna förkylning ifrån ( gäller särskilt för dem med borgerlig uppväxt sedan mer än två generationer, som har fått så lite tröst och stöd under sin barndom att han/hon inte själv kan ta ansvar för att ha fått förkylningen utan måste lägga den på någon eller några andra. Detta sätt att förhålla sig är också användbart för att slippa träffa människor, slippa gå på möten och för att få vara för sig själv). Kan jag smitta andra? Vill jag vara sjuk? Hur lång tid kommer det att ta innan jag blir frisk? Etc etc. Under det senaste decenniet har jag forskat om hjärnans förhållande till den mellanmänskliga miljö in i vilken den föds. Det som särskilt har intresserat mig är familjesystemets betydelse i flera generationer, släktens betydelse och andra "systems" betydelse (det så kallade arbetslivet, grannskapet, samhället och "hobbies" etc). För mig som forskare är det självklart att hjärnan är jaget. Hjärnan producerar den individ den tillhör. Hjärnans uppgift är att hålla den person vid liv, som hjärnan tillhör,. Hjärnan ser också till att den personen (den hjärnan) reproducerar sig och strävar efter en så hög position, som den kan i sin omgivande hierarki. Omgivningen: mamma, pappa, syskonen, far- och morföräldrarna osv är den näringsvätska, som den individuella hjärnan föds in i - som en lök, som sätts i jorden. Före födelsen har barnets hjärna varit i biologisk symbios först med faderns penis och spermie och sedan med moderns hela bilogiska system - inklusive hormonstormar, alkoholintag, nikotinpåverkan och testosteronduschar. Hjärnan är totalt beroende av relationen till andra människor från tiden före avlelsen till dess att den dör i ett ljuskaos, som vi sedan urminnes tider har tolkat in i olika religiösa system: tunnel med ljus i änden, film om hela livet och möte med tidigare avlidna etc. Vi föds två år och två månader för tidigt - se min bok "Så blev jag den jag är" för förklaring! Den mänskliga hjärnans främre del - cortex - är vid födelsen närmast outvecklad. Den familj, som ett barn föds in i är därför närmast att likna vid en kuvös för utvecklingen av den främre delen av hjärnan på barnet. Det är i den mellanmänskliga miljö, som omger barnet från avlelsen till dödsögonblicket som jaget lever. Detta är ett biologiskt faktum - vi kan idag med enkla medel fastställa detta. Ju närmare relationer vi har till vår mor och andra medlemmar i familjen från början - desto gynnsammare påverkas vårt jag. Vår mamma och pappa faller bokstavligt talat ned i vår hjärnstam och från den positionen har de en kraftfull påverkan på oss hela livet. Vi kommer aldrig undan denna kraftfulla påverkan. Det spelar ingen roll hur våra föräldrar är eller vad folk tycker om dem - de är våra föräldrar, vi bär deras gener och de sitter fast programmerade i vår hjärna. I och med att våra föräldrar har ett sådant grepp om oss, har vi människor genom hundratusentals år berättat om hur föräldrar skall vara, religionerna har gett oss budord om hur föräldrar skall skall leva och våra samhällen har stiftat lagar för att skydda barnen så att deras föräldrar och övriga familj skall begripa hur de skall bära sig åt för att barnets hjärna skall få så goda växtmöjligheter som det överhuvudtaget är möjligt. Det finns inga barn, som inte har två föräldrar. Det finns inga ensamstående föräldrar. Det finns bara barn med två föräldrar. Hur spermien har nått ägget kan variera - men inte att spermien har nått ägget! En pappa, som "bara" har bidragit med en spermie - är fortfarande detta barns pappa. Det är han som också är farfar. Det är hans gener, som breder ut sig i tredje och fjärde led och som påverkar livet om hunda år! En mamma, som har donerat sitt ägg att befruktas och utvecklas i en annan kvinnas livmoder - eller låtit en mans spermie befrukta sitt ägg i sin egen livmoder - är fortfarande en mamma och mormor och mormorsmor till den pojke, som föds år 2064! Som jag ser det, är det ingen risk att släppa fram kunskapen om att hjärnan är jaget. Snararerär det så, att ett samhälle som vårt - som under flera generationer grovt har underskattat familjesystemets och släktens betydelse - frambringar människor, som är egoistiska, främlingsfientliga, djupt deprimerade, drogberoende och utan civilkurage. Utan familj - inget jag. Utan ett jag - kollaps! Eva Sternberg Torsdagen den 1 mars 2007 - 9:57:53