Eva Sternbergs Blogg

Mars - 2008

	Måndagen den 31 mars 2008 Kopplingar Vi människor är storvuxna varelser med en enorm kapacitet - genom vår socialitet, vårt språk och vår enastående reproduktionsförmåga. Vi lever i grupper och har starka kopplingar till oss själva och varandra. Utan koppling till sig själv och andra dör vi genast. Med dåliga kopplingar till oss själva och andra halvdör vi. Vi är nu sju miljarder i gruppen människor - här på jorden på samma gång! Sju miljarder varelser med enastående resursbehov, kontaktbehov, kommunikationsbehov - och - inte minst maktbehov. Hjärnan kopplar direkt vid avlelsen till den duo, som har avlat den - föräldrarna. Den kopplingen är basen för hjärnan. Hjärnan kopplar direkt efter födelsen till den grupp, som denna duo ingår i - familjen. Den kopplingen är plattformen för hjärnan. Hjärnan har mycket väl inprogrammerade förväntningar på sin plattform/familj. Familjen består av varelser i tre generationer - på bägge föräldrarnas sidor. Ju mer sammanhållna dessa människor är i sina famlijekopplingar desto mer givande miljö blir det för hjärnan! Utan plattform går hjärnan också under. Med en levande plattform och tillgång till föda och skydd för väder och vind och mot krig och andra katastrofer klarar sig hjärnan bra. Vi borde ägna dessa enkla evolutionära fakta stor del av vår uppmärksamhet! Istället ägnar vi - i vår tid i västvärlden - nästan all uppmärksamhet åt kopplingen mellan två individer från två olika familjesystem, som i vuxen ålder ingår parförhållande. Det är som om vi enbart skulle uppmärksamma hur en bils motor tänder - och sedan inte bryr oss om huruvida den går eller inte! Kopplingen mellan två varelser från olika familjesystem är i det närmaste helt ointressant för parterna själva, för deras familjer och för samhället - om den inte fungerar över tiden - helst i flera generationer. Det är ointressant att få ta del av en bils tändning, hur många gånger den tänder och med vilka redskap den tänder - om den inte går! När det gäller människor från olika släktsystem, som plötsligt tänder på varandra, blir vi nuförtiden helt hysteriskt intresserade. Överallt, i alla media, hela litteraturen - för att inte tala om musiken (ligg en natt och lyssna på de pladdrande programvärdarna i P3-P4- programmet " Vaken", som på ett ointelligent, plumpt sätt uppmanar varandra till att till slut köra in mikrofonen i den andras slida och Ni förstår vad jag menar!) Far- och morföräldrar berättar stolta för mig att många tänder på deras tolvåriga barnbarn - så de klarar sig nog! \"Många frågar chans på henne!\", sa en stolt mormor till mig om sin tioåriga dotterdotter för ett tag sedan. Kopplingen, som är grundläggande för hjärnan - familjekopplingen i tre generationer - har vi helt slutat att bry oss om. Men den koppling, som består i en hjärnförändring under en kortare tid, nu när vårljuset kommer - förälskelsen - ödelägger hela vårt samhälle och många familjers liv! Den hjärnförändring skulle, om den betraktades ur sunda förnuftets perspektiv, skrämma oss mer än någon annan farsot eller terrorattack. Alla kan drabbas av den. Alla drabbas till slut av den! Det samhälle, som har lyft upp förälskelse - en hjärnförändring liknande frälsning och berusning - till religion, som man måste följa även när man är gift och har tre barn - är redan döende. Ett sådant samhälle förtjänar inte ens att räddas! Men som enskilda familjer bör vi lyssna till det gamla varningsropet innan båten sjunker: Gå i livbåtarna! Rädde sig den som kan! Till den unga generationen, vars far- och mormödrar räknar sina barnbarns status i antalet \"Chansförfrågningar\" vill jag säga: \"Förlåt oss för vi visste inte vad vi gjorde!\" Eva Sternberg Måndagen den 31 mars 2008 - 6:51:12

	Söndagen den 30 mars 2008 Nina Björk I sin söndagskrönika i DN idag skriver Nina Björk om evolutionen. Hon vet inte om det, för hon vet inte vad evolution är. Men hon ger mig en chans att skriva denna blogg, som jag har gått och tänkt på i sextio år! Varmt tack från mig till Nina Björk och till DN, som jag visserligen betalar för - men som ändå är som stor gåva varje morgon här i Alveredsdalen! Särskilt när solen skiner - som idag. Nina Björk är förbannad över att \\\"Marknaden\\\" är något, som refereras till som ett handlande subjekt i våra nyhetssändningar. Marknaden och Tillväxten kan fortfarande kräva saker av oss! Gud kan däremot inte längre åberopas i vårt sekulariserade land - sålunda kunde till exempel kristdemokraterna inte åberopa Gud i en debatt med socialdemokrater, som handlade om homoäktenskap i radions P1 tidigare i veckan. Socialdemokraterna vann, eftersom Kristdemokraterna var förhindrade att åberopa sin Gud, vilket Nina Björk är glad över! Inte heller hemlandet - eller Nationen - kan längre åberopas, menar Nina Björk. Hon skriver: \\\"Att vi har lärt oss att Gud eller Nationen inte kan kräva någonting av oss är bra. Att vi fortfarande tror att Marknaden kan göra det är dåligt\\\". Nu kommer hennes poäng: Det som vi till sist ändå måste böja oss för är Naturen! Hon fortsätter: \\\"Men att vi inte inser att naturens liv är en förutsättning för den enskilda människans liv kan faktiskt vara ödesdigert. Människan lever bara om naturen lever - men hon skulle kunna leva utan både gud, nation och marknad, och har gjort det i årtusenden\\\". (Detta är inte sant - min anmärkning) Nina Björk saknar kunskap om evolutionen, som jag redan skrev i början av denna blogg. Om hon hade kunnat något om evolutionen hade hon redan tidigt i livet - som jag - förstått, att Gud och Nationen är begrepp, som den mänskliga hjärnan har frambringat för att vi skall kunna leva i samklang med naturen! Familjen är det starkaste begrepp, som vår hjärna har frambringat och lärt oss att leva efter. Gud är det näst starkaste begreppet, som vi har lärt oss att leva efter. Det är våra hjärnor, som har frambringat religionerna. Nationen är det tredje starkaste begreppet, som vi har lärt oss att leva efter (före nationen hade vi reviret, byn, hembygden, landskapet och så vidare). När vi sedan kastade ut Gud och Nationen blev vi tvungna att fästa samma religiösa innebörd i Marknaden, som vi tidigare hade tillmätt Gud (För vår hjärna måsta ha något att se upp till om vi skall hålla oss på spåret!) Nu har vi det urspårade helvete vi har - för det var Gud och Nationen, som vördade Familjen - den mest grundläggande konstellationen i vår mänskliga hjärna. Familjen, som gav oss tillit, nåd, förlåtelse, framtidstro och ansvarskänsla - samt - inte minst viktigt - moralen och språket! Utan religion och nation klarar vi inte av att leva i familjen. Nu har vi istället socialdemokraterna att visa vördnad för. Nu har vi Pär Nuder som överstepäst (kommer snart som ny partiledare för socialdemoktraterna) och ett totalt manligt definierat samhälle! Nu har vi i stället ett välfärdens bandidosgäng att se upp till, som kräver att vi skall tillbe Marknaden! Snart är det de, som till och med skall styra Marknaden - och då är vi alla medlemmar i Hells Angels! Kvinnorollerna kan vi redan skönja - genom att iaktta sådana tidigare madrasser till männen i VPK:s styrelse som Ylva Johansson och Anitra Steen. Halleluja! God Bless You, Nina Björk för att Du formulerade Dig så väl att jag till slut fick tag på texten i denna blogg! Eva Sternberg Söndagen den 30 mars 2008 - 7:14:18

	Fredagen den 28 mars 2008 Vårdnadshavare Just nu går diskussionens vågor höga i alla media i Sverige om hur den pappa, som under en lång följd av år bodde en gammal bil med sin minderåriga dotter och utnyttjade henne sexuellt i bilen, kan få fortsätta att vara "vårdnadshavare" över dottern. Det går inte att ta bort en förälder från ett barn! Barnet har sina egna föräldrar inprogrammerade i sin hjärna redan från födelsen. Föräldrarna är barnets livlina från början och för alltid! Vi skulle aldrig ha haft den utveckling till människa, som vi har haft de senaste femhundratusen åren, om inte evolutionen hade satsat på sådana individer, som styrdes av denna livlina - och som i sin tur kunde vara livlina till sina egna barn. Det är bara sådana föräldrar, som under den senaste delen av evolutionen svarade på denna programmering i sina barns hjärnor, som fick barnbarn! De som inte lystrade till evolutionens tillrop om större och större lyhördhet för de krav som ställdes på dem som föräldrar, är inte kvar längre i genpoolen. De fick inga barnbarnsbarn! Alltså finns de inte kvar. Kopplingen mellan barnets hjärna och föräldrarnas svar på denna koppling, finns hos alla människor även i vår tid. Självfallet. Ett barn, som avlas och föds av föräldrar, som är lomhörda eller döva för sina barns koppling till dem som livlina under hela deras livstid, kan inte få "nya" föräldrar i form av "vårdnadshavare". Ett barn, som föds av föräldrar, som genom sina egna livsomständigheter är förhindrade att sörja för barnet - är ändå barn till dessa föräldrar! Barnet vet om det. Föärldrarna vet om det. Ett barn, som är femtiotvå år och som träffar sin pappa för första gången skälver som ett berg, som rasar! En förälder, som första gången får se sitt barn utanför moderlivet, vid nittiotvå års ålder gråter i kramper! Men beslutsfattare i hela världen tror, att de kan utplåna föräldraskapet till ett barn. De tror att de kan ersätta barnets föräldrar med fosterföräldrar, adoptivföräldrar, styvföräldrar, familjehemsföräldrar och alla möjliga andra instanser som barnhem, familjehem, socialtjänst, fängelse, utplacering, omplacering, utdrivning (de finska barnen, som fick lämna sina föräldrar och komma till Sverige) etc. Det är som att tro, att vasen kan bli snittblommans rot! Beslutsfattare i Sverige ägnar sig i hög grad åt att hindra barnets föräldrar från att vara föräldrar och placerar barnet i allehanda provisorier genom att åberopa en lag, som heter "Lagen om vård av unga". Istället för att vörda ett barns föräldrar, som sitter inprogrammerade i barnets hjärna och som är en förutsättning för barnets hela liv, barnets identitetsskapande och för stabiliteten i barnets hjärna, trampar dessa beslutsfattare barnet i huvudet! Istället för att vörda föräldrarna - hur djävliga de än är - och stötta barnet och alla släktingar runt barnet, tar dessa beslutsfattare barnet bort från sina föräldrar och inbillar sig själva och alla andra att de har "räddat" barnet. I Sverige har vi gjort massor av utredningar om hur det går för barn, vars föräldrar inte vördas. Vi vet därför med säkerhet - och andra länders representanter kan lära sig av oss med säkerhet - att det går åt helvete med dessa barn. Om det inte går åt helvete, så går det i alla fall inte bra. Om vi istället visade barnets föräldrar vördnad skulle det absolut säkert gå bättre. Detta vet vi med säkerhet! Dessa barn lever under en kortare tid än andra, de mår dåligt och reproducerar sig inte alls i lika hög grad som andra barn. De söker sina rötter hela sitt liv. Och om de inte söker sina rötter själva, så gör deras egna barn det. Dessa barn blir missbrukare, kriminella, självmördare och onda i mycket högre utsträckning än barn till föräldrar, som tar hand om sina barn och som är deras livlinor. Men i Sverige vill ingen veta av dessa fakta! Vi vill tro, att ett barn, som har blivit omhändertaget av samhället får det bra! Vi vill lita på att våra socialmänniskor är duktiga, moraliska, generösa och trevliga att vara med! Vi vill tro att våra socialmänniskor har blivit socialmänniskor ,därför att de vill hjälpa utsatta barn, som bor tillsammans med sexuellt utagerande fäder i gamla bilar i skogarna i Småland. Vi vill inte tro att våra socialmänniskor i mycket stor utsträckning är de, som själva bodde i gamla bilar och blev utsatta för allehanda övergrepp som små barn. Vi vill inte tro att våra socialmänniskor ofta - mycket ofta - blev socialmänniskor just därför att de därigenom trodde, att de kunde glömma - och få andra människor att glömma - de övergrepp, som de själva utsattes för som små. Vi vill inte läsa om att våra socialmänniskor ofta kräver att deras egen bakgrund skall döljas, så att vi inte fattar, att de själva är tidigare generationers offer för övergrepp, brist på föräldraskap och kriminell verksamhet. Om vi förstode allt detta. Om vi vördade varje barns hjärna så att vi stöttade barnet, stöttade föräldrarna och utropade föräldraskapet till den viktigaste uppgiften i ett samhälle, skulle vi inte bli upprörda över att Vetlandapappan fortfarande betraktas som föräldrer till sin dotter! Då skulle vi bli glada över att även en pappa, som förgriper sig så kapitalt på sin dotter är föremål för samhällets vördnad. Då skulle vi också ha stått där bredvid den gamla bilen i den småländska skogen med en husvagn och funnits i närheten av dottern och pappan! Då skulle detta onda inte ha kunnat hända! Eva Sternberg Fredagen den 28 mars 2008 - 17:23:14

	Onsdagen den 26 mars 2008 LO och vårdnadsbidraget Tre politiska kvinnor från Kristdemokraterna ger sig på en av LO:s avtalssekreterare om farligheten av vårdnadsbidraget i dagens nummer av G-P. LO-mannen befarar att kvinnor, som inte genast kastar sitt barn framför kommunalanställda kvinnors fötter, kommer att få minst 100 kronro mindre i månaden, när de vid 83 års ålder skall få ut sin av Sveriges politiker bestämda pension Tror LO-mannen att pensioner i framtiden kommer att utbetalas - över huvudtaget? Tror LO-mannen att den svenska kronan är kvar - ens om tre år? Tror LO- mannen att barn, som kastats ut från sitt hem vid ett års ålder kommer att ha så mycket sinnesnärvaro, att de kommer att tjäna ihop pengar till sina mödrars mödrar, som är "pensionärer", när de blir vuxna? Tror LO-mannen att Sverige som nationell enhet är kvar - ens om tio år? De tre KD-kvinnorna tar i så gott de kan - men de tar inte upp någon av mina frågor härovanför. Det jag vill fråga kvinnorna är: Har Ni någonsin träffat en kvinna, som är nöjd? Har Ni någonsin träffat en kvinna, som är nöjd med sin man, sina barn , sin pension, sina politker, sina grannar, sitt utseende eller sin präst? Nej, vi kvinnor är aldrig nöjda. Det ligger inte för oss - för då hade vi aldrig kommit så långt att vi kunnat föda mer än sju miljarder människor, som lever på denna jord just nu! Så dumma att vi tror på LO-mannens pension har vi aldrig varit och kommer aldrig att bli. Förutom en liten grupp socialdemokratiska kvinnor - just nu! Eva Sternberg Onsdagen den 26 mars 2008 - 9:01:56

	Måndagen den 24 mars 2008 Barnen I sin nya bok "Evolution for everyone" skriver David Sloan Wilson, att evolutionen är något, som alla kan förstå och som alla vill lära sig förstå. I samma bok beskriver han religionernas evolutionära betydelse inom olika samhällen på jorden. Wilson själv är inte religiös (tror han), men han har studerat världens religioner på ett vetenskapligt sätt. Världens religioner består i allmänhet av något eller några "övernormala" inslag, vilket gör att han inte kan tro på någon religion (Jungfrufödsel, promenader på vattnet, utdrivning av andar eller magisk kraft i bilder t ex ). Själv tror jag på att familjen är placerad i en människas hjärna - redan innan hon föds. Jag vet - eller tror - att det är det faktum att evolutionen till slut vaskade fram familjer, som förmådde oss att följa vissa långtgående förhållningssätt, som ledde till att vi utvecklade vår språkförmåga, vår moral, våra känslor av skam och skuld, våra endorfiner och våra ångestsyndrom. Egenskaper, som evolutionärt framgångsrika familjer har, visar sig vara, att de ofta är religiösa sedan många år tillbaka och att de ofta har varit / är jordbrukare eller har levat på jakt och fiske. Evolutionen vaskade också fram oss kvinnor, som lever efter fruktsam ålder, så att vi kan fungera som en GPS för kommande generationer. Kvinnor och elefanthonor är de enda varelser, som lever efter fruktsam ålder. Wilson beskriver att evolutionen alltid har minst två aspekter: nära, omedelbara mål och ultimativa - långtgående, långsamverkande mål för våra liv. Det är i skärningspunkten mellan dessa mål, som det naturliga urvalet uppstår. Ett ultimativt mål för oss människor är till exempelatt få barn, som överlever och reproducerar sig. I all evighet. Några näraliggande mål för oss människor är att äta, vila och arbeta för vår försörjning. Vår hjärna är en självgående motor redan från avlelsen och den strävar efter att nå fram i evolutionen. Den behöver måluppfyllelse i näraliggande strävanden hela tiden. Men den behöver också ultimativa mål, varav ett är att få barn - och helst också barnbarn osv. Hjärnan vill bli framgångsrik i det naturliga urvalet. Gener, som är framgångsrika, överlever i högre grad än den som inte är det. (Självklarhet) Hjärnan står varje dag inför miljontals utmaningar, när den skall fatta beslut, som verkar för såväl näraliggande som långt bort liggande mål. Min övertygelse är att familjen i tre generationer - som ett system - har utvecklats för att göra vår hjärna mindre förvirrad, när vi skall fatta alla dessa svåra beslut, som vi gör varje dag. Familjesystemet gör det lättare för oss att veta vad vi skall göra. Auktoritetsregler, fördelningsregler, empati och strategi är viktiga inslag i familjens liv i tre generationer. Utan att intuitivt ha tillgång till sådana underlag för att fatta sina beslut kommer familjemedlemmen att gå under. Det är inte förrän vi har börjat förstå mycket mer om vår hjärna än vi har gjort tidigare, som det ens har varit möjligt att göra sådana reflektioner, som jag gör här. Det är inte förrän en man som David Sloan Wilson på ett enkelt sätt kan beskriva de båda grundläggande elementen i evolutionen - proximativa och ultimativa mål, som jag kan formulera den ovanstående hypotesen om familjen som system i tre generationer (se Bowens teori) Helt i Wilsons anda kan vi testa hypotes en - om familjen som system inprogrammerad i våra hjärnor redan från avlelsen. Wilson kallar evolutionärt arbete för grovarbete: "kavla upp ärmarna och genomför det, räkna det, undersök det, samla in det och säkerställ det matematiskt statistiskt! Denna Annandag Påsk skulle jag vilja utmana mina läsare att kolla i Era egna familjer, vilka släktingar, som har/hade mestadels proximativa mål (tjäna pengar, skaffa sig karriär, köpa sig jättestora bilar och åka till Thailand vid varje svensk helg etc) och hur det har gått för dem de senaste femtio åren! Kolla sedan på dem, som hade mera långtgående mål som barn och barnbarn och en krets av människor runt sig, som skulle ställa upp för dem i vilken situation som helst! Det svåra är att ingen helt och hållet bara kan tänka på proximativa mål - bara på sig själv - för då går de genast under. Ingen kan heller bara satsa på långsiktiga mål som barnbarnsbarn och världsfred, för då kan de in alls försörja sig och tappar lätt greppet helt och hållet. Den tid i livet, då vi människor är som mest inriktade på proximativa mål - då får vi barn (enligt den evolutionära programmeringen i vår hjärna), vilket leder oss till att bli mera ultimativa. Den tid i livet då vi är som mest inriktade på ultimativa mål - då får vi barnbarn, vilket leder oss till att bli mera proximativa. Men om barnen tas ifrån oss och fostras av främmande människor i främmande byggnader - och om vi har satts in på ett äldreboende utan kontakt med vare sig våra barn eller våra barnbarn - då faller vi utanför i detta race. Därför att samhället vi bor i inte har fattat ett uns av evolutionens regler - utan helt och hållet inriktat oss på proximativa mål. Ett sådant samhälle måste vi ändra på så fort som möjligt! Nu är det dessutom en lämplig för en stor förändring, när det föds så många barn, som det inte gjort i Sverige på över femtio år.. Eva Sternberg Måndagen den 24 mars 2008 - 12:05:12

	Söndagen den 23 mars 2008 Kållereds kyrka På Påskdagsmorgonen åker jag till Kållereds kyrka. Mässan börjar klockan 11. Solen skiner från en klar himmel och natten har varit den kallaste hittills i vinter. Björktrastarna hoppar vilset runt på gräsmattan framför huset i kylan. Ingen klient har ringt ännu denna morgon. Morgan och Trude är ute och promenerar i vårsolen, när jag skall sätta mig i bilen och köra till kyrkan. De hälsar inte på Jan, som vid garaget. De är väl arga på oss av någon anledning, som är svår att utröna. Hittills har de varit arga på allt, som har med golfbanorna att göra, på vägen, på de fula maskinerna, som de tyvärr ser från sitt hus och som ännu inte ryms i någon verkstad på området, på alla bollar, som ligger på deras mark och på att vi brände upp Dennis och Maritas hö i höstas utan att fråga dem. Jag har varit hos dem och beklagat att det var så mycket i höstas, som de blev upprörda över. Sedan dess har vi bara träffats en gång Morgan och jag och då frågade jag hur han mådde och då svarade han med en fråga: \"Varför frågar Du det?\" Det är tråkigt att de är så förbannade på oss, men det är bara att vänta in en förbättring i deras humör! Kållereds kyrka ligger högt upp på en höjd. Den är från 1200-talet. Den påminner om kyrkorna i Dalsland, som vi har gått i, sedan vi köpte Simmerud för 44 år sedan. Kållereds kyrka har vackra takmålningar och träreliefer runt predikstolen och en underbart vacker altartavla, som påminner om den i Skålleruds kyrka i Dalsland. Jag känner mig hemma i denna kyrka. Dessutom är min präst tillbaka , han som blev förvisad ur grundskolan här nere i backen. HD fann inte att han hade gjort något fel. Själv valde han att flytta tillbaka efter två månaders tjänst i Fristads församling. Bra är det - för han är en bra präst - som jag ser det. Och som de andra församlingsmedlemmarna också ser det. Verkar det som. Kantorn och kören genomförde också storverk idag i mässan. Vi gick alla hem med en påsklilja i handen och hälsade denna Påskdag i solsken! Eva Sternberg Söndagen den 23 mars 2008 - 13:20:53

	Lördagen den 22 mars 2008 Påskafton Idag fyller vår sons svärfar, våra barnbarns morfar, sjuttio år. Igår, när vi förberdde firandet av honom, passade jag på att fråga, om han någonsin tidigare i sitt sjuttioåriga liv hade fyllt år på en Påskafton? \"Nej\", svarade hans fru, vår sons svärmor och våra barnbarns mormor. Jag gick hem och slog upp på Google. Det var lätt. Jag bara formulerade frågan:\"När fallar Påskafton in under ett år?\" Svaren bara haglade fram! Fantastiska, illustrerade utredningar om månfaser, om hedniska riter, som endast långsamt övergick i det kristna påskfirandet, som endast långsamt övergick i det lutherska påskfirandet .... Etc Etc. Men jag ville ju veta hur många gånger min sons svärfar hade firat sin födelsedag i samband med en påsk - ja, hur många gånger i hans sjuttioåriga liv han till och med hade firat sin födelsedag på Påskafton? Jag försökte igen på Google: \"När firades senast Påskafton så tidigt som den 22 mars?\" Svaret kom som en blixt: År 1818! Jag blev helt paff. Nu var jag tvungen att ta reda på exakt hur beräkningarna görs för när påsken skall infalla under ett visst år. I alla år har jag trott , att påskens rörlighet i almanackan beror på, när det är fullmåne på den torsdag, som skall bli Skärtorsdagen - eftersom flera av evangelisterna skriver om månens lyskraft, när Jesus gick in i Getsemane. Det jag hade förbisett var, att det måste finnas ett utgångsdatum efter vilket det sedan kan bli Skärtorsdag eller Påskafton. Detta utgångsdatum är vårdagjämningen. Dagen efter vårdagjämningen, som har en fullmåne framför sig och är en torsdag blir Skärtorsdagen det året. Vårdagjämningen var i förrgår. Igår var det fullmåne. Eftersom det var vårdagjämning på en torsdag och fullmåne den följande fredagen, kom Påskafton att infalla idag. Och idag är det vår sons svärfars sjuttioårsdag! Han var inte född 1818, när en så tidig påsk inträffade förra gången - och han kommer med all sannolikhet ine att leva, när det inträffar nästa gång år 2285! Det gjorde mig glad att få svar på min fråga! Gratulerar på sjuttioårsdagen! Eva Sternberg Lördagen den 22 mars 2008 - 7:10:12

	Fredagen den 21 mars 2008 Korsfäst På korset idag hänger den svenska familjen. I mitten hänger morfadern och vid sidan av honom hans båda barnbarn. Barnen är döda och morfadern lever. Nedanför korset ligger hans halvt ihjälskurna dotter och hennes tidigare man - fadern till de döda barnen på korsen ovanför honom. Bredvid dem ligger dotterns nye man, vars tidigare sambo med alla sannolikhet har dödat barnbarnen och nästan dödat dottern. Den nye mannen är inte knivskuren eller död. Den förmodade mördaren är en sådan kvinna, som vi hyllar i norra Europa nuförtiden. Handlingskraftig, sportintresserad och osentimental. Blir hon svartsjuk så vet hon vad hon skall göra. Slå ihjäl! Dem jag saknar bredvid korset är Maria, den korsfästes moder och Maria från Arboga. Istället ser jag en krishanteringsgrupp, ett gäng poliser och representanter för Interpol. Vem lägger för stenen för barnens grav? Vi. Eva Sternberg Fredagen den 21 mars 2008 - 14:31:27

	Torsdagen den 20 mars 2008 Peter Nilsson Idag har en man, som heter Peter Nilsson och arbetar på Arbetsmarknadspolitiska institutet, publicerat sina forskningsresultat om hur barnets hela liv påverkas av att modern dricker alkohol! Peter Nilsson är en enastående man! Han kom på att man kanutvärdera detta svenska experiment i alkohollössläppning.Han undersöker de platser i västra Sverige, där starkölet - på den tiden hette det mellanöl- släpptes fritt för barn under 21 år och desutom såldes i butikerna. Flickorna drack som svampar. Peter Nilsson har tagit på sig att undersöka,hur det gick för de barn, vars mödrar hade tillgång till frisläppt alkohol under sin graviditet med dem. Han undersöker dem under en längre tid. Fyrtio år. Han jämför dem med barn, vars mödrar inte hade tillgång till frisläppt alkohol. Försöket pågick i åtta månader - annars hade väl hela ungdomsgenerationen i Västra Sverige gått under! Peter Nilsson undersöker de flesta av barnens prestationer: i skola, i utbildning, deras sociala anpassning och förmåga att försörja sig själva. Alla variabler pekar på, att det är gravt handikappande för ett barn att ha en alkoholpåverkad mor under graviditeten. För att inte tala om en drickande mor under hela uppväxten och senare, när modern blir mormor eller farmor! Jag har följt en sådan familj i sexton år. I den familjen finns det nu fyra generationer och ett femtiotal individer. Deras liv är starkt försämrat av föregående generations drickande och knarkande. Utvecklingen går inte åt rätt håll - förrän nu - för den familjen. Och vi vet inte hur länge vändningen varar! Familjens medlemmar har ställt upp - och ställer upp - se mina hemsidor www.famtube.com och www.familjerad.com och svarar på mina frågor under sexton år. Jag har haft en fotograf från Sveriges Television i Örebro, som har gjort våra filminspelningar. Jag har haft en TV-producent från Örebro, som lojalt har hjälpt mig i alla de situationer, som har uppstått med denna familj under årens lopp. I juni förra året svek honom dock hans mod. Han lät mig åka ensam och ringa på Jessicas dörr - utan någon beredskap för hur det skulle kunna gå. Jag frågade en granne, om han ville stå bredvid mig, när jag ringde på hennes dörr. Han försvann direkt ned i källaren på huset! Jag tänkte: \" Nu gör jag detta! Filmen måste avslutas. Mormodern håller på att dö, modern är numera nykter och enligt uppgift är även Jessica det!\" Ni kan själva se resultatet av denna filminspelning på www.famtube.com/audio/video under fliken "sonja". Vid mormoderns kista några - månader senare - tackade jag den döda, för att hon ställt upp och låtit mig filma henne och hennes dotter och dotterdotter i sexton år! Peter Nilsson har kartlagt supandet bland ungdomar i Värmland och övriga Västsverige i stor skala 1967 - på makronivå. Han kartlägger alla individerna för sig. Jag har filmat en alkoholfamilj i tre generationer genom att möta dem och visa hur de alla hänger ihop. Precis som vi alla hänger ihop i våra familjer i tre generationer. Jag visar också hur supandet hänger ihop. Hur barnen lider, när mamman kommer hem med den ene nye alkoholistmaken efter den andre. Hur barnen skickas till fosterhem och hem igen. Hur pappan flyttar in till granfrun och börjar knulla med henne, när mamman ligger på BB och föder deras andra barn.. Jag visar hur socialtjänsten inte kräver något av de supande föräldrarna, Hur ingen hjälper de alltmer utsatta barnen. Ju fler barn mamman får - desto mer skadas barnen. Alla kan se dessa skador vid okulärbesiktning - med blotta ögat. Fetalt alkoholsyndrom kallas dessa skador. Alla, som vill, kan nu ta del av denna film! Alla föräldrar och alla mor- och farföräldrar. Alla! Alla som ser filmen måste förstå, att en ny nykterhetsrörelse är på väg. Kvinnornas nykterhetsrörelse. Mödrarnas nykterhetsrörelse. Barnens nykterhetsrörelse. Eva Sternberg Torsdagen den 20 mars 2008 - 10:51:39

	Tisdagen den 18 mars 2008 Föreläsning Jag föreläser på Georgetown Family Center. Temat för min föreläsning, som är öppen för alla på centret och för allmänheten i Washington DC, USA är "Sweden - a welfare state in decline". Många har kommit. Stämningen är god. Jag är lite nervös - men inte så mycket. Jag har förberett mig väl. Ingen annan i salen vet lika mycket om Sverige som jag. Inte ens min kollega från Sverige, som just har börjat sina studier på Georgetown Family Center. Under hela mitt liv har jag reflekterat över min familj, mitt land, mig själv och försökt hitta svar på alla frågor, som har kommit upp i mitt huvud. Jag är en duktig föreläsare. Jag kan föreläsa - förutom på svenska - på engelska, tyska och franska. Om jag tog i skulle jag också kunna föreläsa på ryska och polska. Jag vet att ingen annan i salen - 95 procent av dem är amerikaner - kan något annat språk. De har inte levat i något annat land. Men deras förfäder kommer med all säkerhet från många andra länder - inte sällan från Europa för två generationer sedan. Jag vet att Sverige är som ett litet laboratorium för den teori, som vi alla studerar och arbetar efter - Bowens teori om familjen som system. Alla är förväntansfulla, när jag skall föreläsa. Detta är inte första gången jag gör det på Georgetown Family Center. Första gången jag kom hit hade Sveriges förenade familjerådgivares förening (SFFF) skrivit ett brev - och faxat det - till Georgetown. På Mellerudsengelska uttryckte de sin absoluta uppfattning, att om de tog emot mig,så skulle deras rykte som vetenskaplig institution besudlas. Jag var en värre människa än Al Capone. Jag skulle förstöra allt de stod för och allt de skulle komma att stå för! Dr Kerr och Priscilla Friesen blev intresserade av att möta en sådan människa som jag - från ett litet arktiskt land, som genom min blotta uppenbarelse skulle kunna välta en av Georgetown Universitys främsta professorer och hans institution! Mina förberedelser har pågått i flera månader. Jag har verkligen studerat alla källor, gjort beräkningar, intervjuat min gamle professor i nationalekonomi och ställt samman kartor och bilder. Genast får jag en massa frågor. Åhörarna är pigga och frågvisa. Ibland måste jag skratta - de tror att det faktum att vi lämnade bort Norge 1905 - utan krig - gör att vi som nation är sårade i vår nationella självkänsla. Som en familj, som lämnar bort sitt barn till fosterhem! Det är en helt ny tanke för mig. Sådana nya tankar kan man bara få av en grupp åhörare, som har helt andra utgångspunkter än man har själv! I föreläsningen jämför jag Sverige med John B Calhouns experiment på femtiotalet med en grupp råttor, som fick sig ett välfärdssamhälle. Alla råttor fick mat utan att anstränga sig, de fick bomaterial utan att anstränga sig och de tappade mycket snabbt alla sina naturliga drivkrafter att överleva och reproducera sig. Honorna struntade i sina ungar, hannarna besteg varandra och mellangenerationen kallade Calhoun för "the beautiful ones" - de bara putsade sin päls, speglade sig i varandra och struntade i sin ungar och deras ungar. Till slut kunde den yngre generationen inte äta utan att de samlades i så kallade "behavioural sinks "- det vill säga platser där de kunde träffas i massor och äta och kopulera och synas på samma gång (Göteborgskalaset). Till sist kunde den yngre generationen inte ta hand om sin avkomma alls. Ungarna dog, deras föräldrar klarade sig inte heller och inom tre år och tre månader fanns bara fem råttor kvar. Hemska bestar med långa gula tänder! Hur kunde det gå så snett? När Du förstår allt detta, varför gör de inte Dig till statsminister? Varför flyttar Du inte hit? Är svenskar dumma i huvudet? Året är 1998. Den 16 april. Före 9/11 och Bush och mordet på Anna LInd. Min röst låter likadan på ljudbandet som idag. Allt annat är förändrat! Eva Sternberg Tisdagen den 18 mars 2008 - 10:18:14

	Måndagen den 17 mars 2008 Vitmåndag Idag är det Vitmåndag. Det är måndagen efter Palmsöndagen och före Svarttisdagen. Vi är inne i den Stilla veckan. Efter dessa tre dagar kommer Dymmelonsdag och Skärtorsdag före Långfredagen. På Påskdagen skall vi fira Jesu uppståndelse och få en påsklilja, när vi går ut ur kyrkan i Kållered. Vi som är födda i Sverige och har gått i söndagsskolan - före 1970. I morse, när jag vaknade var det verkligen en vit måndag. Jag såg ut över de böljande kullarna på Hills golfbana - hela naturen var vitklädd. Mina ögon har inte sett en sådan vithet på mer än ett år. I mars förra året. Jag har längtat efter detta vita. Det är som att vara inbäddad i bomull. Alla konturer ser helt annorlunda ut. De vintergröna växterna är snövita. Koltrasten hoppar förvirrat omkring utanför mitt köksfönster. Jan bryr sig inte. Han tänker inte gå in i några mörka tankar - som han brukar - när den första snön kommer på hösten. Han vet att snön snart kommer att få ge vika för den gröna gräsmattan härutanför. För mig var det extra starkt med en helt vit Vitmåndag. När jag var liten, var Vitmåndag ofta den dag på året, då man kunde vänta sig att snön skulle ha smält. Det var då vi kunde hoppa rep, kasta boll och spela kula! Cykla eller dra dockvagnen. Nu skall jag gå upp på vinden och hämta ner mina skidor för första gången på ett år! Eva Sternberg Måndagen den 17 mars 2008 - 11:52:40

	Lördagen den 15 mars 2008 Enorma förändringar - utan krig eller översvämning! Igår, när jag lyssnade på Mona Sahlins planer inför valet i Sverige år 2010, trodde jag inte mina öron! Ser inte Mona Sahlin att hela världssamfundet står inför en total kollaps? Ser inte Mona Sahlin att hela systemet - penningsystemet, värdesystemet, det geografiska systemet och kommunikationssystemet är i upplösning? Tror Mona Sahlin att Sverige är en liten ö i universum fortfarande - som på Erlanders tid? Tror Mona Sahlin att Ingvar Karlsson kan dra tillbaka Sverige till femtiotalet åt henne, så att hon kan sitta i hans handflata igen och uttala sig om världen? Tror Mona Sahlin att Thomas Östros namn ens kommer att nämnas inför valet 2010? Amerikanerna upplever nu att deras land går från stormakt till vanmakt. De har ändå ett stort land. Men de fattar det - alla utom Geroge W! Vi i Sverige går från hybris till sammanbrott - och Mona Sahlin har ingen intuitiv känsla för detta tillstånd alls. Hon ser inte den enorma förändringen - för allting ser likadant ut på ytan. Inget krig, ingen översvämning, ingen brand! Många måste dock lyssna till tjatet om klimatförändring varje dag. Vi andra, som länge väntat på en geopolitisk detonation, orkar inte lyssna på dem, som ännu inte ens har kommit till klimatförändringen! "Upp stiger orden, tanken stilla står/ ord utan tanke aldrig himlen når!" Eva Sternberg Lördagen den 15 mars 2008 - 9:22:57

	Fredagen den 14 mars 2008 Long tail För ungefär ett år sedan fick jag tag i en bok, som heter "The Long Tail" av en man som heter Chris Anderson. Boken handlar om vår tid. Om hur vi nuförtiden har tillgång till allt, som har funnits och allt som kommer att finnas. Vi kan producera något, som ingen kommer att bry sig om för tillfället, men som kan ha avgörande betydelse i framtiden - bara vi får tag i det! Vi kan skaffa oss produkter - bara genom att känna till namnet eller utseendet på dem - och hitta dem på nätet och komma åt dem. Det behövs inte längre särskilda lagerhus och affärer för allting. Vi kan göra någonting nu, som någon kommer att minnas och som kan påverka den personen i fyra generationer. Inget är för stort eller för smått för "The Long Tail"! Det mänskliga tankekollektivet kommer att öva upp sig i att vara brokigt och oförutsägbart - inte som nu ensidigt och kompakt. För mig var boken en energikick. Den beskrev något, som jag hade erfarit men inte hade kunnat sätta fingret på - förrän jag läste "The Long Tail". Detta att min hjärna härbärgerar så mycket stoff - alltifrån Albert ter Vehns normalkontoplan till det latinska namnet på tussilagon, som växer härutanför på tolfte hålet. Att jag kommer ihåg delar av psalmverser, dikter från brittiskt artonhundratal och dalsländska matrecept - har tidigare varit svårt för mig att använda, att dra nytta av helt enkelt. Nuförtiden kan jag få upp hela minnen, hela dikter och finna alla fakta, som jag behöver. Google och andra sökmotorer är vad som behövdes. Nuförtiden är jag glad över de mest meningslösa kunskaper jag var tvungen att få in i huvudet - särskilt i min ungdom. Boken "The Long Tail" förklarade till exempel för mig, varför jag blev så glad, när jag för ett tag sedan satte mig vid datorn och slog upp ordet "poissonfördelning", som jag kom ihåg från Handelshögskolan på sextiotalet. Poissonfördelning är en term, som beskriver hur en kö kan uppkomma och hur mycket resurser som det är lönt att investera i,för att motverka alltför långa köer - till exempel vid en biljettlucka - eller i receptionen på Sisjö Golfklubb. Läs den! Eva Sternberg Fredagen den 14 mars 2008 - 17:49:59

	Onsdagen den 12 mars 2008 Foto eller video? Våra föräldrar - och deras föräldrar långt tillbaka till evolutionens morgon - hade en tendens att se livet som ett foto. Det gällde att ställa upp sig för fotografen och försöka se så bra ut som möjligt. Det gällde att hålla masken. Den yttre bilden skulle vara oantastbar - och var den inte det, skulle man kunna peka på någon annan, vars yttre bild inte var lika fläckfri! Grannen, utlänningen, fattighjonet etc. De trodde verkligen på sin egen bild. Själva kunde de ibland berätta för oss barn om vilken djävlig barndom de hade haft - att min morbror till exempel hade varit nära att slå ihjäl sin berusade far, när fadern slog hans mor - sin egen fru. Att min mor hade hejat på sin bror och hoppats, att han verkligen skulle göra slut på hennes far, som hon avskydde! Att min mors syster hade hejat på fadern istället - för hon var avundsjuk på sin syster, min mor. Men utåt skulle inga sådana berättelser läcka fram! När jag i en radiointervju 1975 påpekade, att min morfars periodsupande var det, som kanske mest hade format mig, fick hela släkten hicka! Min moster var ju gift med en apotekare i Falkenberg - vad skulle människor tro? För mig som barn var detta välputsade foto en ständig källa till förvåning. Hur kunde allt vara så svart inåt och så fint utåt? Varför fortsatte de vuxna att putsa på sina fina bilder riktade till allmänheten? Och hur kunde de själva vara så dumma, att de trodde på de andras finputsade bilder? Hur kunde de tro, att bara för att en man var direktör, så var han också hederlig och generös och samarbetsvillig och en reko karl? Fastän vem som helst skulle kunna räkna ut ,att bara det faktum att han hade nått denna position, pekade på att han - på vägen dit - både hade gjort det ena och det andra, som inte skulle tåla dagsljuset! När jag var liten, ville de vuxna att vi - deras barn - skulle bli lyckliga! Det var det viktigaste. Vi skulle välja själva vad vi ville bli. Kvinnor skulle kunna bli som män - varför förstod jag aldrig, för jag tyckte att män verkade vara lite dumma i huvudet och inte ha några roliga idéer (annat än att skjuta småfåglar eller jämföra hur länge de kunde masturbera i en buske). Jag såg framför mig hur mina föräldrar ville, att jag skulle sitta stilla och vara lycklig. Mina föräldrar satt aldrig själva stilla - och de var nästan aldrig lyckliga. Min mor trodde, att hon skulle ha varit lycklig ihop med vem som helst annan än min far. Jag trodde helt enkelt inte på det! Efterhand förstod jag ,att livet mera var att betrakta som en video. Som ett flytande förlopp, där ingen gick säker. På tio sekunder kunde förloppet bli helt förändrat. Det enda, som är säkert är att jag skall dö, tänkte jag. Nu verkar det som om denna världsbild - från foto till video - går blixtsnabbt genom våra mänskliga medvetanden. Över hela jorden. Vem är längre intresserad av en intrig i en idiotisk detektivroman - när det egna livet forsar fram på ett halmstrå i Niagarafallet? Vem söker längre en hög med pengar, när USA:s riksbankschef är lika okunnig som chefen för Ebberöds bank? Vem tror längre att det var tyskarna, som var särskilt djävliga under andra världskriget - eller att Hitler var en engångsföreteelse? Vem tror längre att demokrati och mänskliga rättigheter är något, som kan ärvas? Välkommen in i biosalongen och se Din egen video om Ditt liv! För att spola bakåt i videon har vi arkiv för Ditt liv tillbaka till 1600-talet - om Dina förfäder bodde här då. För att spola framåt behövs ett enastående mod, en vilja att formulera strategier och bilder av en levbar framtid. I biosalongen är ingen lycklig - utom dårarna! Eva Sternberg Onsdagen den 12 mars 2008 - 10:51:50

	Måndagen den 10 mars 2008 Änderna i Alveredsbäcken Idag på morgonen hade änderna i vår bäck svårt att hålla sig kvar i det strömmande vattnet. När jag steg upp, såg jag att de hade fått gå upp på land och stod och putsade sina fjädrar nere vid det gamla brofästet. Jan ropade till mig att han genom sovrumsfönstret såg en koltrast spatsera bredvid en sparv på vår gräsmatta. "Precis som Du och jag!", ropade jag. Änderna i bäcken är nu ett etablerat par. Hannen har kört bort alla andra hannar - tror jag - och honan har kört bort alla sina ungar från förra året och sagt till dem ,att nu får de hitta en egen boplats, där de kan börja bygga sin egen framtid med någon av motsatt kön från en annan andfamilj. Nu har bäcken lugnat ner sig så nu kan andparet simma och bada i den del av bäcken ut, där den bästa naten finns. Naten, som är det bästa de vet att äta. Ju mer hannen kan se till att honan trivs och lägger på hullet - desto fler ägg kommer hon att kunna lägga. Ju finare rede han bygger åt henne - desto bättre chans kommer deras gemensamma andungar ha att överleva. Hannen glänser i den lilla solstrimman, som just kom fram mellan regnmolnen. Honan simmar intill strandkanten - henne får jag bara nätt och jämnt syn på. Det är hon som skall ligga på äggen - så det är bäst för alla parter att hon inte syns så mycket! Detta andpar : 1.Delar inte på ung - bidraget. 2.Tror inte att hannen och honan är helt lika och gör allt lika bra. 3.Tror inte att deras ungar kommer att klara sig bättre, om honan reser sig från boet så fort äggen är kläckta och ger sig upp på tolvans green för att samla ihop gammalt fairwaygräs att ha på sin ålders höst. Istället för att ta hand om sina egna ungar! 4.Litar inte på att Hills Golf Club skall förse dem med skydd, näring eller rådgivning. Sätter inte sina nykläckta ungar i Hills verkstadsgarage, därför att mekanikern där är teknilogie doktor. 5.Håller sig väl med sina egna föräldrar - som bor inte så långt härifrån. 6.Är tacksamma över att Alveredsdalen har fått sådana fina dammar och bäckar för sjöfåglar att vara i. 7.Njuter av att det nu är vår och över att de inte är människor! Eva Sternberg Måndagen den 10 mars 2008 - 9:47:11

	Tisdagen den 4 mars 2008 Bye, bye, Hillary! Idag kommer Hillary Clinton att besegras av Barrack Obama i primärvalen i Ohio och Texas. Som mina bloggläsare vet, skrev jag redan före årsskiftet, att hon hade tappat för mycket i de tidiga primärvalen, för att ha en chans mot Obama. Vad är det som gör att jag visste detta? För det första är jag själv kvinna och har varit i liknande situationer många gånger. Så fort folket tror, att en kvinna är kommer att vinna, så vänder de henne ryggen. Då blir hon för lik deras egen mamma. Så mycket makt skall ingen ha - eller få av dem! Så fort man som kvinna har fått lite vind i ryggen och börjar få fart, måste man dra sig tillbaka. Inte synas. Inte höras. Precis som mödrarna gjorde förr i tiden. Gav bort allt. Hjälpte alla. Uppmuntrade alla. Fanns till hands, när någon behövde dem. Ställde upp på det mesta, som familjen kunde önska, som grannarna kunde önska, som samhället kunde önska. Satt stilla i siit hörn och stickade och bet på en kärna, för att inte ödsla med kaffe under kristiden. Barnen älskar en sådan mor hela sitt liv. Gråter vid moderns kista och berättar historier för sina barn och barnbarn om sin uppoffrande moder. Kvinnor med makt - eller som strävar efter makt, såväl i hemmet som utanför hemmet - får snabbt alla emot sig! Det räcker att hon pratar för fort eller snäser av en yngre motkandidat. Vips, ser alla sin egen mor och hennes maktutövning framför sig, och överger henne! Män vill ha mödrar, som stickar och tuggar på en kärna och som berömmer dem. Som inte säger emot dem - eller står på barrikaderna. Kvinnor vill inte ha en annan kvinna i maktställning i förhållande till sig själva. Som mor, chef, president eller professor. Kvinnor vill vara unika och bäst. Hellere bäst i det lilla än med en smula makt i det stora! Något löjligare än Mona Salhin och Filippa Reinfeldt i söndags, när de debatterade i Karin Hubbinettes Agenda, är svårt att tänka sig. Tre kvinnor med otydliga budskap och tydliga roller - och som inte kunde använda sig av dem. Det enda, som Hillary Clinton kunde ha gjort, var att helt dra sig tillbaka i slutet av januari eller början av februari och vänta på det ögonblick, då Obama ensam skulle sättas under väljarnas lupp. Sedan skulle hon ha fortsatt att vänta tills väljarna hade lagt sig på sina bara knän och bett henne komma tillbaka. Jag tror emelletid inte att det spelar någon som helst roll, vem som blir presidentkandidat i USA längre. USA har redan förlorat sin centrala position - och kommer aldrig att återta den. Och det kommer heller inte att spela någon roll. För nu är vi så många människor på jorden - och vi kommunicerar så bra att vi kan göra, som den unga generationen i USA - kasta ut hela det gamla etablissemanget och snabbt skapa något nytt! Eva Sternberg Tisdagen den 4 mars 2008 - 11:26:18