Eva Sternbergs Blogg

April - 2008

	Måndagen den 14 april 2008 Ängeln Vi har fått en ängel i Sverige! Hon hette till och med Engla här i jordelivet! Igår klockan 22.00 fick jag nyheten genom radion. Engla är en ängel! Mördaren hade bekänt. Poliserna hade lagt fram bevis för att mördaren redan hade mördat en kvinna i området för åtta år sedan! Mördaren var oförberedd på en sådan konfrontation. Inte ens hans hjärna kunde stålsätta sig emot ett sådant påhopp! Nu har vi en ängel! Vi behöver verkligen en ängel i Sverige. Vi har fått påhälsning från den högre dagordningen. Det var den som såg till att vi fick hjälp! Vi behöver hjälp. Det var den högre dagordningen, som skickade en grannfamilj, som var ute och prövade sin nya kamera. Det var den kameran, som plåtade Engla där hon cyklade hem till Stjärnsund! Det var den högre dagordningen, som såg till att fotografen också passade på att plåta bilen, som körde långsamt alldeles bakom Engla! Som ett lejon, som väntar på sitt byte! Detta hände vid den tiden då Sveriges samlade poliskår, samlade spaningsresurser och samlade tekniska, ekonomiska, mentala och organisatoriska resurser inte hade gripit in ännu i ett åtta år gammalt mord i trakten. Detta hände bara några minuter innan Engla blev en ängel. Nu styr den högre dagordningen Sverige! Och vi har fått den ängel vi behöver! Eva Sternberg Måndagen den 14 april 2008 - 5:06:16

	Lördagen den 12 april 2008 Räven På förmiddagen ser Jan genom sitt fönster en räv gå runt i vår bäck. Alveredsbäcken. Han ropar till mig och Karin, som fortfarande ligger och sover i vår säng. Jag rusar upp för att få syn på räven. Han/hon sitter vid bäcken och äter upp den ena grodan efter den andra. Hela bäcken är just nu full av grodor och paddor och av grodrom. Bäcken är som en jäsande krater av liv. För några dagar sedan - när jag var ute och åkte skidor - såg jag något rött på andra sidan bäcken. Det visade sig att ett halvt rådjur låg där. Det var det röda innanmätet i buken, som lyste mig i ansiktet. Efter ett spännande detektivarbete fastlog jaktvårdaren i Mölndals kommun att det var ett lodjur, som först hade dödat rådjuret, därefter släpat det med sig det till området utanför vårt hus och lämnat till rävparet att sätta i sig resterna av kadavret. Allt detta kunde fastställas genom spåren i snön - tassar, urin, pälsrester och blod. Natten till i förrgår hörde vi en rasande kamp mellan två djur, varav minst ett var en katt - bakom huset. Kampen ägde rum innanför stängslet till vår trädgård. Hade räven tagit sig in innanför stängslet? Lever ännu våra grannars båda katter? Grodor är under alla omständigheter ett lättare byte för räven - om än inte så smakrika! Eva Sternberg Lördagen den 12 april 2008 - 11:17:40

	Torsdagen den 10 april 2008 Åsa Linderborg Under den gångna veckan har jag läst Åsa Linderborgs bok /Mig äger ingen/. Läs den! Den är enastående bra! Åsa LInderborg har absolut gehör för familjen som system. Hon är dessutom rak och modig, när hon skriver. Gömmer sig inte bakom påhittade namn, löjliga omskrivningar och andra fumligheter, som så ofta vidhäftar svenska barndomsskildringar. Åsne Seirerstad framstår som en komplett amatör i jämförelse med Åsa Linderborg. Hennes bokhandlare i Kabul gör rätt i att stämma in henne till domstol och kräva skadestånd. Åsne Seierstad är journalist - vår tids förtryckare. Åsa Linderborg är en forskande människa. Hon skriver lysande. Linderborg har - som vi alla som skriver om vår egen verklighet i Sverige idag - fått betala ett högt pris för boken! Alltsedan den kom ut har hon varit avskuren från sin pappas familj. De blev upprörda över hennes text om fadern och bröt av kontakten med henne. Idioter! Hennes mamma klarade publiceringen bättre - men hon utbrister, när hon läste manuskriptet till boken- att hon inte hade haft en aning om hur Åsa egentligen hade haft det hos sin pappa! Vuxna kan inte fatta tio procent av hur barn har det - varken i vår tid! eller någonsin. Idioter! Min första upplevelse av föräldrars svårighet att acceptera sina barns beskrivningar av sin barndom, var Jan Myrdals roman /Barndom/, som kom ut, när Martin var sexton år. Myrdals båda föräldrar förlät honom aldrig - inte hans systrar heller - för den romanen eller de följande i serien. Lars Ardelius - en annan av våra svenska barndomsskildrare - far tog livet av sig, när han gav ut en förberedande text till den senare boken /Barnsben/ kallad /Plagiat/. /Barrnsben / är också en strålande barndomsskildring - men inte i klass med Åsa Linderborgs /MIg äger ingen/. Nästa gång i mitt liv, när jag upplevde total ohörsamhet mot ett barn, som skrev om sin barndom och uppväxt var, när jag mötte Marianne Ahrnes mor. Marianne Ahrne skrev boken/ Äppelträd och ruiner/ om sin uppväxt i Skövde. Formidabelt bra, tyckte jag att den var. Av en händelse råkade jag träffa Marianne Ahrnes mamma, när jag föreläste för husmodersföreningen i Backa, där hon var ordförande - detta var någon gång på sjuttiotalet - och modern frågade mig om jag hade läst hennes dotters bok? När hon hörde att jag hade gjort det, bröt hon ut i de värsta anklagelser mot dottern, så jag bjöd in modern till min bokklubb här i Göteborg! Vi träffades i bokklubben en gång i månaden och det dröjde ett tag innan vi alla hade läst Marianne Ahrnes bok och modern verkligen kom. Mamman pratade hela tiden. Vi andra tretton deltagare fick knappast en syl i vädret. Jag frågade, om det inte var sant att Marianne Ahrnes mamman hade låtit sig befruktas av en judisk flykitng från Tyskaland och sedan hade övergett honom och skaffat en styvfar från Skaraborgs län till sin dotter Marianne? Och var det inte sant, att hennes egen broder hade förgripit sig på Marianne och att hennes mor varit förbannad på henne? Visserligen var det sant, sa modern - men dottern borde inte ha skrivit en bok om det och skämt ut hela familjen! Vi är alla utskämda familjer, om vi håller oss till sanningen! Och varför hålla sig till något annat än sanningen under den korta tid livet varar? Eva Sternberg Torsdagen den 10 april 2008 - 20:50:48

	Tisdagen den 8 april 2008 Störande Det som stör mig mest nuförtiden är alla människor - inte minst i Sverige - som går omkring och ger råd till sina barn om vilken gymnaiselinje de skall gå på och till sina föräldrar vilken ort i södra Spanien de skall bo på under den kalla årstiden i Sverige! Barn och gamla har ju inte en chans att protestera! De är maktlösa. Ännu mera förbannad blir jag på jämnåriga, som läser om alla möjligheter, som medicinska så kallade genombrott erbjuder dem att bli över tvåhundra år gamla! I Sverige har vi under de senaste tre decennierna aborterat mer än en milljon barn. Istället har vi fått fram världens äldsta befolkning - i procent räknat. Det är som att försöka sätta fast de gamla löven på ett träd i november! Det är som att döda alla nya skott och gräva ned dem i jorden, innan de får lov att sticka upp. Vi människor har evolverat att leva tillammans med våra familjer i tre generationer. Inte i fem generationer! Det finns inga människor, som klarar av det! Penningsystemet är inte evolutionärt utprövat. Det är som ogräs och gräs på samma gång. Man vet inte, när man handskas med pengar om det är gräs eller ogräs man får. Alla, som lämnar bort sina späda barn till främmande människor i främmande byggnader, för att de själva skall erhålla gräs eller ogräs att leva på om femtio år, stör mig. Inga andra länkar i evolutionen fungerar. Det är bara den investering vi gör i våra barn och barnbarn, som fungerar! Sverige var ett litet land med en liten civiliserad befolkning. Denna civiliserade grupp gick ut och började hylla "utbildning" som sin frälsning och Freud som sin religion. Det dröjde inte länge förrän denna civiliserade grupp gick under. Efter dem kom vi, som är "välutbildade" och som snabbt bekände oss till penningreligionen. Nu sitter vi där och väntar på utdelningen på vår pension och våra aktier - och är missnöjda. Vi har nämligen inte ännu fattat, att det bara är reproduktionen, som är värdegaranterad! Eva Sternberg Tisdagen den 8 april 2008 - 10:02:18

	Söndagen den 6 april 2008 Lars Nilsson Om trettio minuter går flygbussen till Åre/Östersunds flygplats- men jag måste hinna med att sätta mig ned vid hotelldatorn och skriva om Lars Nilsson! Lars NIlsson ringde mig för sex-sju veckor sedan och inbjöd mig att föreläsa här i Östersund. Han hade hört av LIsbeth Eklund på ABF Ångermanland att jag är en duktig föreläsare och att jag har ett viktigt och högaktuellt budskap. Lars Nilsson ville engagera mig i en föreläsningsserie i vilken även skulle ingå andra föreläsare - som till exempel Göran Greider, som skulle tala om vad han skulle vilja säga till Mona Sahlin etc.. Jag såg framför mig ett program liknande det som jag hade gjort i höstas i Ångermanland. Han såg framför sig en vanlig föreläsning - så som den görs av Göran Greider. Lars Nilsson bokade den 5 april och föreslog att vi akulle ha evenemanget på Storsjöteatern här i Östersund. Jag ringde runt til alla jag känner i Jämtland, mailade till alla jag känner i hela världen och lade in ett extra arrangemang redan den 4april på Frösön, där Helen Holmberg bor - så att vi skulle kunna återuppliva alla våra samarbeten från tidigare - och så att jag skulle hinna att hålla en presskonferens på fredagen. Hildegun Forslund, som alltid har varit med i min arrangemang här i Jämtland, hörde av sig och lovade att komma och sjunga - som hon gjorde den gången för sjutton år sedan,när jag åkte taxi med Timråtarzan från Sundsvall/Härnösands flygplats på åttio minutetr hit till Östersund och hon sjöng ända till dess jag ramlade in genom dörren i föreläsningssalen. Lars Nilsson har blivit förundrad över de budskap han har fått ifrån mig under de gångna sex veckorna. Jag har varit nöjd med allt han har gjort. Nöjd och tacksam! Han har gjort allting rätt. Men allra mest fantastiskt var det igår, när han dessutom visade sig var artig och trevlig, serviceinriktad och kunnig - och dessutom skötte alla DVD och PowerPoint-apparater, som jag behöver, fullkomligt perfekt! Deltagarna var hängivna, intresserade och hade humor. Till och med Carola och Stig, som skötte det världsliga på Storsjöteatern var suveräna. Igår hade jag min bästa dag hittills i livet som tränare och lärare och människa! Tack, Lars NIlsson! Eva Sternberg Söndagen den 6 april 2008 - 13:14:55

	Fredagen den 4 april 2008 Bo Bylund På vägen ut till Arlanda i taxin hör jag på nyheterna, att Bo Bylund har sparkats som chef för Arbetsförmedlingen av Per Littorin. Littorin lät Bylund vara kvar efter valet tills nu och lät honom göra om det gamla AMS - så gott det har gått. Bylund fick vara städare i sitt eget gamla AMS - till dess att den yngre Littorin kastade ut honom! Under årens lopp har jag fått många uppdrag av AMS. Jag har även träffat på Bylund i flera sammanhang - bl a har jag haft honom med i dygnslånga konferenser om arbetslöshet. För två år sedan gifte han om sig med Berit Andnor, som jag har haft ännu mer att göra med. Hon är nämligen direkt barnfientlig, aggressiv i debatter på ett sätt, som jag annars bara har träffat på bland riktiga ormar. Huggormar. När jag hör nyheter som dessa på radion, tänker jag, att nu knakar det verkligen! Nu går den nya regeringen in och verkställer en krasch varje dag! Inte mig emot. Vi måste bryta upp alla dessa gamla strukturer, som har ersatt vanligt, civilt liv i Sverige. Civiliserat liv. Bryt upp dessa kolosser och "välfärdsarrangemang"! Ni som är yngre än femtio år - hur kan NI tro att Ni skall få ta del av något, som NI nu är med att betala till? Ofattbart för mig. Vi som är äldre borde skänka så mycket som möjligt till våra barn, stötta dem tills vi går under - och avsäga oss allt, som kostar något. Bylund och Andnöd - jag har kallat henne så i många år nu - är just ett sådant exempel på par, som de yngre i eftervärlden kommer att vämjas över. Maktmänniskor, som fiskar upp nya partners i sin egen krets och tutar på. Människor, som väljs till politiker och som har hand om barns utveckling och familjernas levnadsmöjligheter och själva framstår som Krösa-Maja eller Kommandoran! Ingenjörssjälar, som skall verka för "svaga grupper". Jag vet säkert, att jag har frågat Bylund om han anser sig själv ingå i dessa "svaga grupper", som han så värnade om på AMS? Eller om han anser, att han själv aldrig kommer att drabbas av sjukdom eller död? Efter att jag frågade honom detta, har han drabbats av Andnöd - det vet jag säkert. Littorin bedyrar i nyhetssändningen att avskedandet av Bylund inte har något med hans politiska bakgrund att göra. I Sverige har ingenting med någonting att göra! I ett sådant land har förnuftet inget fäste! För min egen del är jag glad att jag aldrig har hållit med Bylund och absolut inte Andnor. Nu reser jag till Östersund! Eva Sternberg Fredagen den 4 april 2008 - 8:31:16

	Torsdagen den 3 april 2008 TV 4:s Spårlöst Ikväll sände TV4 det första i en serie av program om hur människor får möjlighet att få med sig en programledare från TV4 ut i världen och träffa sin pappa eller mamma eller syster eller någon annan anhörig. Ikväll var det Emelie, som med Linda Isacssons hjläp fick åka till Japan och träffa sin pappa. Av programmet får man intrycket ,att det är verkligt sällsynt att svenska barn och ungdomar har pappor i Japan, som de aldrig har träffat - eller mammor i Flen, som adopterade bort dem i början av femtiotalet och som nu sitter i ett äldreboende i Katrineholm och förtränger det faktum,att de en gång i tiden lämnade bort sitt nyfödda barn till adoption. Detta är inte sant! Det finns i Sverige idag mer än fyrahundratusen människor ,som är avskurna från sina föräldrar - främst pappor - sedan födelsen eller efter födelsen! De finns i Ditt bostadsområde. De finns bland Dina vänner och släktingar! De finns överallt! Du behöver inte ha med Dig någon programledare från TV4 - eller någon annan heller för den delen! Du kan åka direkt till Din Pappa i Mora! Du kan ringa till 0771-567567 och få alla upplysningar om var han bor, var han har bott, vem han är gift med och/eller har barn med, vilka, som är hans föräldrar, vilka syskon han har, var hans föräldrar kommer ifrån, om han har betalat underhåll för Dig och i så fall hur mycket. Om Du är född före 1992 - då kanske svenska staten gick in och erbjöd honom att helt slippa ifrån sina skyldigheter och rättigheter som förälder till Dig, genom att låta honom skriva under ett papper, som skulle klippa av honom från Dig för gott - trodde han och Din mamma! Sverige är det enda land i världen, som bokstavligen har uppmanat föräldrar att avstå från sina rättigheter och skyldigheter som föräldrar och som har tagit på sig det ekonomiska, sociala, juridiska, moraliska, andliga och existentiella ansvaret för mer än tvåhundratusen barn under årens lopp! Andra länders myndigheter jagar sina medborgare för att få dem att uppfylla och ta på sig sitt föräldraskap. De ger sig inte förrän de har spårat upp dem, stämt dem i domstol, skickat övervakare över föräldrarna och skrivit rapporter, som kan få den mest hårdhjärtade att ta upp kontakten med sina barn. Inte vi! Vi har ingenting förstått! Emelie - i dagens program i TV 4 - har antagligen först fått veta, att den man, som mamman direkt plockade upp, när hon blev klar över att hon var gravid med henne, har först fått tro att denne man är hennes pappa (jag somnade i mitt hotellrum, så jag fick inte se inledningen till programmet, men det brukar vara så att mammor ljuger som hästar travar, om vem som i verkligheten är far till deras barn). När barnet sedan kommer i puberteten ger det röst åt sina tvivel på, att det har fått rätt information och börjar leta efter sin rätte förälder. Mammorna gifter sig och byter efternamn, så att de riktiga papporna aldrig kan spåra upp dem -i varje fall inte utan sådana ansträngningar, som män sällan hänger sig åt! Så blir barnet faderlöst och moderlöst. Den ljugande föräldern strävar efter att få sin nye partner att framstå som den rätta föräldern och hela familjesystemet kapsejsar efterhand under lögner och förnekanden. Hela Sverige är fullt av sådana barn och sådana ljugande föräldrar. Ibland är det bara barnet, som inget vet. Hela den övriga släkten vet alla fakta, grannarna vet alla fakta och folkbokföringen vet naturligtvis allt - men inte barnet! Nu till kvällens program: uppbyggt som en deckare av Camilla Läckberg, överdrivet sentimentalt som Ria Wägnar och helt utan kunskap om, hur man skall göra som tredje part i ett sådant drama! Man låter inte klienten gå igenom en park ensam fram till sin pappa och står bakom en buske själv med en TV-kamera och väntar. Man är med. Som den tredje personen är man med och tar upp allt tryck, som pappan och dottern behöver låta skvalpa över1 Vi behöver många rådgivare i Sverige i fortsättningen, som vet hur man skall göra i fall som Emelies och hennes pappa! För nu, när vi har satt bollen i rullning, står det 400.000 barn kvar och väntar på att bli förlösta! Bara ungefär hälften av alla pappor är så mogna och stabila som Emelies pappa. Han är från Japan. I Sverige är det inte ovanligt att en man, som ser ut som en levande kopia till sin son, förnekar det faderskap han har betalat för i nästan tjugo år och säger direkt till sonen att hans mamma var en hora och att hon bara utsåg honom till pappa, därför att hans föräldrar hade en stor gård! I sådana lägen brukar jag fråga denne pappa, hur han själv fick ut sin penis ur gylfen och kunde förmå sig att befrukta en sådan hora? Eller var det horan, som våldtog honom? Vi har över 400.000 barn som väntar. Väntar på att få tillbaka sin pappa, som mamman har tagit ifrån dem, eller mormodern eller hela släkten Vimmerby - som i Astrid Lindgrens fall. Vi behöver många arbetare i vingården - och TV4 behöver hjälpa sina programledare i fortsättningen. Eva Sternberg Torsdagen den 3 april 2008 - 20:56:12

	Onsdagen den 2 april 2008 Simmerud Idag har Jan och jag varit på Simmerud.När Far dog för fyrtiofyra år sedan, fick jag ärva lite pengar och för dem köpte jag Simmerud 1/4, som gården heter officiellt i fastighetsregistret. Simmerud ligger inte vid vattnet, inte i skärgården, har ingen utsikt över natursköna ängar, har ingen vacker solnedgång i varma sommarkvällar. Inget alls. Simmerud hade inga bördiga åkrar, ingen skog med högt avverkningsindex, har aldrig haft några EU-bidrag eller andra bidrag. Inga alls. Simmerud har inga stolta anor i min släkt - jag hade aldrig varit i Dalsland, när vi åkte dit Jan och jag och min bror och hans fru och tittade på gårdar till salupå våren 1964. Den gamle ägaren hade kommit i delo med sin granne och var nu nöjd att få sälja fastigheten till några helt utomstående. Från Göteborg! Jan är född på Kungsholmen. För honom var Simmerud med sina blöta åkrar och kantarellfyllda skogar ett helt främmande territorium. Han är uppvuxen på fairways. På Simmerud fanns inga hierarkiska skalor i umgänget mellan oss grannar. Ingen var så djävla rik att han/hon kunde bestämma dagordningen. Ingen var heller fattig. Alla var självägande bönder med stark självkänsla, otrolig energi och stort hopp inför framtiden! Vi hade - och har - roligt ihop med dem. Det som gjorde att jag ville köpa Simmerud - förutom det faktum att det inte fanns någon sjö i närheten, som mina barn längre fram skulle kunna drunkna i, var huset. Boingshuset är en återvändande brottslings hämnd på sitt gamla landskap Dalsland. Han hette Dahlman och var målare. Landskapsmålare, kyrkomålare, dekoratör och bonde. Han hade sålt tran illegalt under första världskriget och istället för att avtjäna sitt straff i Sverige ,for han till USA och målade kyrkor och salonger och kom hem tio år senare, när brottet var preskriberat - med pengar på fickan. Dahlman byggde sitt hus - en kopia av ett amerikanskt sydstatshus i en skala 3:1. Huset är exakt en tredjedel så stort som de hus, han hade lärt känna i USA. Det finns inget mer sådant hus i hela världen! Dahlman installerade badrum och WC, som vi fortfarande använder. Fönstren är av handblåst gals - otroligt vackra. Dubbla, kopplade fönster är det - byggda 1928. Trappan upp till andra våningen är ett mästerverk i böjda linjer, mjuka trappsteg och snidade räcken. Huset talade direkt till mitt hjärta. Jan tyckte gården var OK - det var ju mitt arv, som skulle användas till att köpa en gård, som jag ville ha. Lena Katarina Swanberg skriver idag i DN om sitt äktenskap med Håkan Swanberg, som just har dött. Håkan Swanberg var redaktör och journalist. Lena och han hade träffats tidigt i ungdomen, fått fyra barn - och hade under sitt långa parförhållande talat med varandra varje dag. Var de än var! På senaste tiden hade Lena blivit förtjust i ett hus på Gotland, som hon hade köpt och som nu nästan stod färdigt. Håkan hade inte varit så begeistrad i huset på Gotland. Han föredrog Kungsholmen, där de nu bodde i Stockholms innerstad. När hon skulle flytta in, då dog han. Jag tänker, när jag nu långsamt vant mig vid tanken att sälja Simmerud, att då kommer jag att dö. Som Håkan Swanberg gjorde - fast tvärtom! Eva Sternberg Onsdagen den 2 april 2008 - 20:56:23

	Tisdagen den 1 april 2008 April, april Idag är det den första april! Våren är här! Fåglarna sjunger och våra hjärnor går in i sommartidsomställningen med samma seghet, som den motorcykel Far köpte till oss - min bror och mig - på våren 1949. Trögt! Som alla förstår ,går det inte längre att lura någon "April, april!". I varje fall inte i Sverige - eller i resten av västvärlden - eller kanske över hela jorklotet! För att kunna luras den förste april måste vi ha sådant som vi inte längre har: En familj Ett grannskap En hembygd Fasta rutiner Tillitsfulla relationer med våra landsmän, släktingar, grannar, lärare, poliser, rådgivare,präster, rektorer, borgmästare och - inte minst - våra husdjur! För att kunna luras den första april måste våra samhällen vara: Förutsägbara Traditionella Självklara Humorfyllda Generösa Hemtrevliga Förtröstansgivande Hoppfulla Historiskt förankrade Resusrsstarka Säkra För att kunna lura någon "April, april!" måste vi själva vara: Modiga Handlingskraftiga Omtyckta Glada Energiska Initiativrika Verbala Tillitsfulla Nu hoppas jag att Ni förstår, varför vi idag inte kan lura någon "April, april! " Istället får vi tänka att hela Sverige idag är ett aprilskämt! Precis som hela västvärlden! Och - dessvärre - kanske till och med hela världen! I morgon är det den andre april 2008! Eva Sternberg Tisdagen den 1 april 2008 - 6:09:13